Jag har kommit på en skiss. Jag micklar med nya tekniker i målandet och det är verkligen frustrerande att förlita sig på att de här fläckandet ska bli nåt vettigt tillslut. Det är ju som att börja om från början i utvecklingen. Jag kom i alla fall på en ny bildidé, men det är lite svårt att förklara den med en blyertsskiss. Jag är glad ändå att det värpte tillsist, jag kände mig jätteinspirerad under dagen men inget kom ut.
Men jag hade en bulldeg på jäsning så jag blev inte helt lottlös på kvällen. Sent omsider kommer inspirationen igång men då hinner man ju bli så trött..
Jag tänkte mig en gråtande flicka i en mörk eller dunkel skog. Också plötsligt så dyker tusentals små lysmaskar / småänglar upp och bara finns där. De kommer med hjärtan till henne. De är symboliska, de ska vara som tusen stjärnor? För så är det - vi är inte ensamma?
Mest försöker jag komma på olika motiv med talande ljus..
Lysmaskar, haha, det påminner mig om lyskompisar som vi hade som plastleksaker på sent 80- eller 90-talet. Lyskompisar? Ja, det var för att vi var små 1986 och då gjorde de små söta leksaker när de sanerade efter Tjernobylolyckan haha, skoja. Humorn i den här trötthjärnan..