En regnig söndag när man öppnar ladugårdsdörren, sitter en liten där i ljuskäglan. Den har trillat ner från sitt bo i taket på övre våningen... Den va så liten, men den satt där alldeles mitt framför mej. Utanför singlade svalorna omkring mellan regndropparna i jakt på mera mat åt de små i boet.

Uppe i taket var mycket riktigt ett svalbo

Jag klättrade upp på höladan och såg tre ansikten sticka ut ur boet.

Jag hittade en stege, med några decennier på nacken, som jag reste mot takstolen. Men den var lite svajig så jag klättrade inte ända upp. Tänk om jag hade kunnat lägga tillbaka fågelungen. Den är ju stor nog att börja träna att flyga, men den behöver ju mat av sina föräldrar.
Det var långt ner till golvet på marknivå, där den satt under mej och den ynkliga stegen. (Man ser den som en prick på nedre bilden)

Jag klättrade ner igen och satte mig på en stol på höladan och lyssnade på regnet som tilltog mot plåttaket.
Tjipp, tjipp tigger den sina föräldrar om mat. De större svalorna flög in med mat åt syskonen i boet. Jag måste nog hämta upp den i alla fall tänkte jag...