Jag Molly och Dunsa var ute på promenad idag. Vi gick runt hela byn och det är så högt med snö på åkrarna så det blir vindskydd för den som är liten. Plötsligt såg jag något i ögonvrån som kom mig att automatiskt ta armen om dotterns axel. Från hennes håll kom något platt, brett, flygande precis över snötäcket längre bort, men i riktning mot oss. Den svängde något och for över vägen framför oss, ungefär vid hunden. Stor var den. Vi hukade oss bakom snökanten och jag hann säga "ser du ugglan?". Sen flög den upp och satte sig i en björk, där den stannade tills jag tröttnade på att försöka få en bättre bild av den.
Är inte hundra procent säker på att det var en Lappuggla, bara nästan säker... Sist jag träffade en hemma på vår gärdesgård skrev jag om 22/4 2017. De är stora och fascinerande fåglar.