I förrgår insåg jag att hönsgården var tvungen att bli räddad. Taket bågnade under vikten av snön, som liksom tar spjärn mot marken (och den nu kraschade gärdesgården) och trycker upp sig som en isstod och håller kvar snön på taket. Hela det blir som en vägg på långsidan av buren. Så jag skottade bort så snön ska kunna rasa av taket och så tog jag bort mesta snön från taket och passade på att skotta upp för grinden så att den står öppen nu innan den helt fryser fast. För på vårvintern vill vi nog gärna komma ner till den andra ladan och grilla lite och ljuga runt en kaffeeld. De första bilderna visar taket på avstånd, före och efter framskottningen av hönsgården. Sen ser ni kanske hur högt med snö som ligger uppe på taket. Dunsa sitter sen på snökanten mellan hönsgården och grinden. Det blir så högt med snö så man får inte upp den på snöhögen nästan. Man står där som i en bunker med höga väggar. Och mjuk snö är det, lättare att skotta, men svår att gå i!