Jag bläddrar i gamla texter jag skrivit och hittade den här från 2012 09 20 (Bilden på Eo från Vintersagan får illustrera människornas girighet och hur mammon breder ut sig):

en tanke:

Jag borde köpa en ny lampa. En liten lampa till ett fönster där uppe på övervåningen. Ett litet fönster i TV-rummet. För oss: inte finrummet. Vi skulle nog hellre kalla det mysrummet.
   
Hade egentligen inte bestämt vilka färger vi skulle ha där. Rummet är nytt med vitmålade väggar. I resten av huset har vi mycket mörka tapeter.
   
Nu har jag hittat en fin lampa som skulle passa, en enkel modell med enkel skärm i en varm och skön färg. Men man köper foten och skärmen var för sig, så priset blir lite mer än det man först trodde. Fot: 249 kr. Skärm 69 kr.
   
Jaha, tänker snåltarmen, dom tänker visst lura mej!… få se då… lampan kostar alltså 318 kr! är den värt det?? Ja, ska jag söka efter en annan billigare lampa, eller köpa den här som jag faktiskt vill ha? trots dess luriga pris..
   
Grejen är den att denna lampa faktiskt redan är billig. Vakna upp! Det är inget dyrt varuhus jag pratar om. Faktum är att jag blivit så van att se reklamannonser och priser från lågprisvaruhusen som jag innerst inne inte gillar, att jag plötsligt reagerar på ett helt vanligt lagom lågt pris.
   
Vi svenska konsumenter har blivit så bortskämda av lågpris som tvingar folk i andra länder att leva på sjukt dåliga villkor. Tänk efter vad du själv skulle begära för att bygga den där lampan. För det första skulle det ta arbetstid bara att designa den, sen ska det köpas in material, exempelvis textil till skärmen, och någon ska ha betalt för att tillverka och färga textilen. Sladden ska inköpas från någon, och du behöver ha någon som kan el tillräckligt bra för att kunna tillverka säkra elprodukter.
   
Ingår det sen också i lampans pris att någon faktiskt uppfunnit denna makalösa sak? Är man beredd att betala för att någon arbetat flera hundra timmar med att ta fram en uppfinning som gör att du för några hundringar får ljus i ditt hus? Det är ju otroligt!
   
Jag förstår om man kanske tycker att detta är ett löjligt resonemang eftersom tacksamhet för dylikt sedan länge rationaliserats bort. Vi är inte längre ett folk som tackar Gud för vårt dagliga bröd.

Dessutom faller väl mitt resonemang lite av den anledningen att vinsten av en vara ändå inte är rättvist fördelad över dem som tillverkat den. Jag tror t.ex att designern av produkten har mycket större lön ändå, än den som monterar delarna på fabriken..
   
Men tanken med mitt resonemang handlar i grund och botten om att vi borde betala för vad sakerna är värda. Här är det inte ocker på designersmycken som jag förespråkar. Men varför ska vi FÅ så mycket billigt för att folk i andra länder ska utarmas ännu mer?
   
Alla svenskar är inte heller rika, därför är det kul med lågprisvaruhus som kan erbjuda oss "fattiga" svenskar nya gardiner för en hundring. Men så bra! och rättvist!
   
Av den hundringen ska 20 kr gå till moms ca 40 kr till skatt och sociala avgifter. Butiken ska även kunna betala sina anställda och alla andra egna kostnader samt frakt av varan och naturligtvis egen vinst osv. Vad blir kvar till den som sydde gardinerna? efter det att denne betalat tyg, nål och tråd..
   
Detta är inget reportage, och jag har tyvärr inte några riktiga faktauppgifter i ämnet.

Det är mer en tankeställare och en vädjan till folk att vakna upp eller tänka efter innan man höjer ögonbrynen och klagar på priser. Det är hårt att vara konsument om man inte är rik, jag vet. Men det är inte producenternas fel (de har också familjer att försörja). Jag skulle helst vilja skylla på vår egen/allas inställning: Alla ska ha hög standard och äga fina bilar datorer, välpyntade hus och kläder osv. men någon långt bort i öst måste hjälpa mej att betala priset..


Konsumera mera!

Landets ekonomi mår inte bra av sådana bakåtsträvande tankar. Men gäller detsamma om vi skulle fortsätta konsumera lika mycket pengar fast på färre varor? Säg, att alla skulle få betalt för sitt jobb..om vi t.ex lät sy upp kläderna här i Sverige.. Tänk om vi skulle börja betala vad sakerna egentligen är värda .. hm
.. jag vet inte om det skulle gå ihop.. skulle vi ha råd att leva på våra löner då?
OM INTE: Så lever vi långt över våra tillgångar och på ett sätt som känns såå fel!

Till sist:
 Upplys mig kära du! om jag har fel. Jag är ingen ekonom och undrar bara: Vad händer?! Vad har konsumenter för ansvar???