Dottern vill gärna följa med ner till djuren. När vi kommer hem från dagis och jobb brukar vi ibland gå ner en sväng innan vi går in.
Jag klämmer lite på Gullies mage och hoppas att det snart kommer en liten killing. Tilde är så stolt när hon kan klättra högst upp på stenröset.

Vi tittar in i ladan, där kaninen nu håller till de flesta dagar. Både Snurre och Tilde är ivriga när dörren till hönshuset öppnas. Där inne står en nyfiken Granat och undrar om vi kommer med nåt gott samtidigt som hon skyggar lite både för oss och kaninen. Tilde tvekar och hönan skrockar och kaninen verkar osäker. Alla tre är nyfikna och ivriga och rädda för varandra så det blir som ett litet stopp i dörröppningen.

Snurre passar på att ta för sig av hönornas frön.
Än värper de, bjurholmshönsen. Fast de bara är tre stycken så får vi nåt ägg nästan varje dag. Orra, den guldbruna, lilla hönan är faktiskt flitigast på att värpa, fast hon är minst.

Vi har plockat mat ute i det stora potatislandet också. Jag satte morötter där trots att vi har en ganska tung jord som inte är optimal för morötterna. Men något blir det i alla fall. Jag har ju verkligen inga gröna fingrar och förhållandena har varit lite dåliga ända sedan vi plöjde upp i våras. Pappa kom hit och plöjde med hästarna och harvade lite. (Du kan läsa det inlägget HÄR) Det skulle harvas mer sen när det hade torkat upp, men det blev aldrig av eftersom det var en sån blöt och kall sommar. Så jag gick bara runt och försökte hacka sönder gräskockorna med spaden innan jag ändå satte igång att plantera, det blev ju ändå ganska sent och ogräset hade inte svårt att få fäste igen, särskilt inte i mitten av Juli då vi var borta i två veckor.

Tiden går för fort! Jag hinner inte ta vara på allt. Jag skulle ha plockat fler örter och tagit in mer sly till getterna och idag hade jag velat hinna åka till skogen och plocka blåbär som ännu inte hunnit bli tagna av frosten.

Jag såg en massa jättefina blåbär förra helgen, när vi var ute i skogen med syster yster och hennes hund. Ibland måste man ta det lungt och bara vila också, fast det är svårt. Idag har jag burit ner allt hässjevirke till höladan i skogsdungen. Snart är vintern här, så det är hög tid med... typ,allt.. Höet är ju också en slags plockmat, så man får väl vara nöjd med vad man hunnit plocka in. Jag undrar om jag någon gång kommer att lära mig ta vara på allt på ett tillfredställande sätt eller om jag alltid kommer att tycka att man borde göra så mycket mer.. Det får bli som det blir.. Skönt att det är vinter snart..
.... Då börjar det bli dags för julmarknader med mina pennspår...