Vi bär alla på förutfattade meningar om andra. Mer eller mindre. Det krävs nog en gnutta för att man överhuvudtaget ska kunna bilda sig en uppfattning om sin omvärld. Men det missbrukas friskt och folk dömer varandra och andras förehavanden och gärningar alldeles för lättvindigt. Det verkar som om det tycks mer och mer viktigt "att våga stå för vad man tycker" med mer betoning på "vad man tycker" än "att våga stå för". Det blir alltså populärt att tycka högt och tydligt och allt mindre hänsyn tas till om man vet något om det man uttalar sig om eller om det ens är viktigt.
Huvudsaken man syns och hörs och tycker något, även om man trampar på någon av okunnighet. Blir det alldeles för galet kan man ju ändra sig i nästa sekund och tycka något annat. Ingen hänsyn tas till att skadan redan kan vara skedd, särskilt om man uttalar sig om andra människor och vad de gjort eller inte.
Att "tala är silver och tiga är guld" är helt ute, på gott och ont.
Tyck vad ni vill.
Men tänk efter, och var snälla! Det finns alltid en orsak till varför folk gör som de gör...