Jag längtar så otroligt mycket tills det är barmark igen och vi kan ge oss av ut i skogen!
Det är det bästa som finns. Mitt i sommaren kan det ibland bli väldigt myggigt. Dock inte de två senaste somrarna. Men allt annat är bara skönt. Tänk att vara fri att stanna ute hur länge man vill! Inget jobb som stör.
Det enda som riktigt kan störa mig är mitt "vanliga onda". Jag hoppas fortfarande (trots många vändor) att jag ska bli helt frisk och stark så jag kan göra såna saker jag egentligen vill göra. Bara detta hindrar mig nu från att gå fullt ut. Men jag ska gå så långt jag förmår utan att göra mig sämre.
Att ha två små barn med mig oroar mig mindre. Man får "fuska" och anpassa så att det funkar. Som barnvagn till exempel. Egentligen vill jag gå fritt, utan vagn. Men man får göra så gott man kan efter förutsättningarna. (En helt frisk kan ju bära småbarn.) Om man så måste ta bilen hela vägen. Förra hösten lyckades vi ju bestiga berg med treåringen. Det går bättre än man tror!
Det bästa är i allafall att jag är föräldraledig till sommaren och "har all tid i världen" att vistas ute i det fria. Hoppas bara man får vara frisk!
Som det känns nu så har ni många inlägg från skogen att vänta när barmarken kommer.

Jag önskar en tidig vår :)

*En liten tavla som finns på Pennspår

Jag sitter lite vid datorn nu och tänkte skriva lite på det som jag höll på med. Dagarna blir lite sega nu när vi är sjuka. Lilla Tilde är nog värst tror jag. Ändå håller hon humöret uppe ganska bra måste jag säga.
Jag försöker bota oss med en starkare kryddad lins och morotspaj. Det är skönt med lite vitlök och chili när man är förkyld. Pajen är lite olika varje gång men här finns ett ungefärligt recept som inte är starkt kryddad :)
Den är så god, jag måste ta en bit till. Tur att sambon tror att han inte är så förtjust i den, haha.
Jag är inte så sjuk, bara lite, hela tiden, och trött...

... "När ____es mamma blev sjuk", som jag har kallat en av mina sagor hittills. Den är en favorit som jag inte haft så mycket tid att skriva på. Jag älskar början på den här historien och är nästan lite rädd för att förstöra den genom att fortsätta.
Jag har aldrig några problem med att skriva uppslag. En början, en mitt eller ett slut. Det går jättebra! Men sen, då ska man ju få det att hänga ihop till en snygg helhet också och då blir det genast svårare!
Här har jag också gjort en liten skiss på huvudpersonen och hennes osynliga hund Svipp, när de sitter på bussen.
Svipp är alltså hennes enda stöd när hon åker iväg själv, för att bo hos morfar på obestämd tid. Och morfar som inte ens vet hur man ska ta hand om barn.
Nu har jag i alla fall skrivit ett par sidor till på den här.. Får väl se vad det blir...

..ur sängen.
Jag har feber tror jag. Ligger kvar i sängen och sover ibland. För tre dagar sedan skulle jag försöka masa mig nedför åkern med en pulka på släp. Men det fick vänta för jag mådde inte så bra. Nu har det snart gått tre dagar utan pulkpromenad. Och min lilla bebis väser och hostar :(
Vi har varit vakna lite inatt så jag är jättetrött. Men nu ska jag nog pallra mig ner och se om det finns nåt roligt i kylen..

Nu rör den på sig.
I vår lilla skog finns en lada som jag skrev om i somras. Jag och Viggo och Tilde gick dit och skulle ha en "koja" i september. Det inlägget hittar ni här.
Men ladan ställdes dit provisoriskt en gång för länge, länge sedan och hade hunnit börja luta åt alla håll.
Jag har ofta tänkt att man borde göra nåt av den för den är så sned.
Nu på vårvintern vistas vi mer där nere. Då blir det plötsligt verkligare och vips står sambon där med traktor och spännband och började dra ihop väggarna.

Det finns många roliga idéer om vad som sen kan göras med stugan. Det känns kul och det gör mig inspirerad till allt möjligt! 

Det finns många projekt, men att räta upp den här timringen kostar ju inget och oavsett hur långt vi kommer med den så är den i allafall räddad från ytterligare förfall så vi kan drömma vidare om dess framtid.  

Dörren och några andra detaljer är borttagna för att inte skadas när väggarna rör sig

bilder på stugan från inlägget i september

Läste just ur min gamla saga "Trollguldet" och förstår igen varför det aldrig blev nåt mer av den.
Den är utskriven och ihoplimmad i text och blid på vanligt skrivarpapper. Detta för många år sedan. Och färgerna blev helt fel på utskrifterna. Kul att ha en bok kvar från serietecknarskolan, då jag aldrig fick tillbaka den andra saganjag lämnade in.. ("Mijjos skatt")
Iden till boken är väl okej, men manuset är inte så bra. Vissa snuttar är jag nöjd med men... Nä..
Dock har jag kvar karaktärerna och dom flesta av dem finns även med i min "Vintersaga".

Ja, det gäller att ta vara på soltimmarna :)
Det är så lite snö i år. Hoppas det blir en tidig vår! Fastän man är trött är det kul att komma ut en stund varje dag. Har fått för mig att jag ska tjäna energi på det i slutänden. Åtminstone verkar vi alla bli gladare när vi har varit ute.
Och man får vara glad att man är föräldraledig och över huvud taget Kan gå ut med familjen under dagen!

Det är verkligen fullt ös dygnet runt nu. Ändå gör jag verkligen inget speciellt. Samtidigt försöker jag låta allt ha sin tid och inte stressa. Upprätthåller bara. Som om allt går i slow motion. Jag är så trött. Dagarna går så fort. Jag hinner inte sätta mig ner eller fundera på vad jag ska göra härnäst. Det rör sig snabbt som dominobrickor. Sen är det kväll och man får gå och sova. Fast det slutar inte hända saker bara för att det är natt. Dominobrickorna hejdar sig bara lite, för att öka farten nästa morgon igen.
Känns ändå lite som att jag "kommer ikapp" snart. Och imorgon ska jag verkligen vila hade jag tänkt. För då ska jag till min häxdoktor....