Jag tappade min mobiltelefon. Synd på alla foton jag hade. Annars var det väl ganska på tiden att slippa den en hel helg. Men just nu när tiden gått så långt att den börjar göra parodi på sig själv genom att vi behöver en app för att logga in barn på dagis(!!!!) ...
Ja, jag kände att jag behövde vila lite från all nätkommunikation och började undra om det ens är OK att inte äga en mobiltelefon idag? Eller vänta nu, det räcker ju inte! Man måste ju ha en app-phone = smartphone... Måste man? Jag måste logga mina arbetstider för att lönen ska bli rätt. Till det behövs BankID eller mobilt BankID annars blir det en massa extrajobb för min chef (och det tycker jag inte hon behöver). De har inte tid, det blir alltså enklare om varje individ dokumenterar och administrerar precis allt i livet själva. De som jobbar har inte tid. Chefen har för många ärenden, fröken har för många barn, barnen har för många timmar... Alla måste jobba ihjäl sig. För vad? För att vi har det lyxigaste samhället i historien. Vi har mat på bordet och massor av "rättigheter" serverade. Också anser vi oss inte ha råd att ha fler anställda på äldreboenden så vårdarna slipper slita ut sig. Hur kommer detta sig? Vi snålar alltså och sliter för att ha råd med ännu mer lyx. En smartare smartphone och en ny smarttv så man hänger med i nätets uppdateringar och varför inte en smart bil?
Man kan ju koppla ihop alla till en megahjärna som håller koll på oss och vad vi gör och vad som finns hemma i vår smartkyl så vi slipper fundera på vad vi ska handla när vi är trötta och på väg hem från jobbet.
Min nya mobil frågar mig hela tiden om privata saker som den, genom appar, "vill ha åtkomst till" den vill alltså ta del av foton och platsinformation (så den genom gps alltid vet var jag är) och om det är ok att "alla" automatiskt får mitt telefonnummer.. Kort och gott; att all information snabbt och smidigt kan delas hur som helst. Vill man tacka nej till något av detta är man en besvärlig person eftersom det är nästan omöjligt att komma runt vissa av dessa frågerutor som dyker upp.
Visst är det roligt att kunna ta foton med mobilen, googla saker man gärna vill veta, eller kolla på någon rolig app. Men jag tycker detta ska vara en lyx man väljer. Det börjar vara läskigt när det blir ett "tvång" för att kunna fungera som normal människa, samtidigt som den lilla manicken har koll på alla dina konton, koder, platsinfo och känner igen dragen på hela din familjs ansikten. Det är kanske som någon sa till mej, då hen hörde att jag tappat mobilen
"Åh, nej! Man har ju allt i mobilen!!" Oj, tänkte jag, nu var jag nog blåögd som inte var mer upprörd över att ha tappat den. Men vid närmare eftertanke har jag inte allt i mobilen, och jag är väldigt glad att största delen av mitt liv är förlagt utanför..

Pinkfeets miniägg! Nu är vi äntligen självförsörjande på ägg :) och igår plockade jag in två miniägg (längst fram i korgen) som troligtvis kommer från "kycklingarna" som kläcktes i september. Pinkfeet, som fick sitt namn samma morgon är ganska misstänkt eftersom hon höll sig kring redena mycket.
Inte nog med detta; det har ju dock visat sig att jag begick ett roligt misstag när jag trodde att alla utom två var tuppar. Det var bara en tupp och sex hönor!! (Kycklingarna).
Nu har jag kokat ägg till frukost. Två barnägg och två vuxenägg ;) så nu ska vi äta "ägg som Ronja" till frukost, alltså inte stekt ägg utan kokt och bara som det är. (Har du sett filmen Ronja Rövardotter, då hon har matsäck med sig sin första dag i skogen?...)
Sen bär det av ut på äventyr.
... Men tänk att Pinkfeet, Lia, Lala och alla de andra som jag trodde var tuppar... Sqweee :D... Alltså bjurholmshönsen.. Så mycket glädje, så lite problem.

i helgen har alla ungar varit ute och skuttat i snön. Äntligen! Gullies små ynkliga killingar har fått lite fart och sprungit med de andra. På bilden åker de dock på släden med Tilde. Jag hade dragit ner flera höbalar till ladan, så jag fortsatte med det sista höet ut till hagen. Släppte alla lösa och vips är de ändå i fållan.

Den svarta lilla getkillingen heter Lycka och den vita bockkillingen heter Modig. Det är alltså Gullies killingar, som nu är två veckor.

Här ovan ser man en bit av Julia och hennes killingar Spira och Torvi. Dom är vilda och svåra att fånga på bild. Nedan har vi Spira och Lycka utanför getkojan i vinterhagen. Julia och Torvi står i den mörka dörröppningen.

När det blir många barn i hagen flyr Julia i utkanten och drar Spira och Torvi med sig. Men snart är de nyfikna killingarna tillbaka och skuttar på oss.

Det känns bra att kunna ta ut dem allihop och blanda dem till en riktig flock. Här kommer Gullie med Spira och Torvi efter. Längst bort står Modig, hennes egen killing. Sist en bild från igår, när kusinerna var med. Det är roligt att se på när de små springer runt. Sitter man tyst och stilla så kommer de fram och busar eller myser på en själv. Men de är svåra att fånga på bild. Foto nr 1,2 och 4 är taget av grannen Louise.

hehe, min sänglampa gick sönder och jag som alltid läser på kvällen... Men snart har jag nog en ny om allt går vägen. Under tiden har jag roat mig med kavaljererna, majorskan, greve Dona, Elisabeth och alla de andra figurerna runt Ekeby och Gösta Bergling.
Jag har nämligen lyssnat på Selma Lagerlöfs "Gösta Berglings saga" nu i två låneperioder haha, jag somnar ju hela tiden! Och så får jag spola tillbaka några kapitel till nästa kväll, också lyssnar jag om en bit för att minnas vad jag hört. Men oj oj vad jag ändå missat mycket. En sån innehållsrik saga! Och den skulle man lyssna på halvdrömmandes. Ja, den har fyllt sitt syfte i allafall. Jag har somnat och sovit bra senaste tiden :) nu funderar jag bara om jag kanske skulle börja om från början igen så jag får höra alla de därdetaljerna som jag missat. Men nej, det är nog daga att lämna tillbaka på bibblan :) godnattt

Jag såg väl att hon var på väg. Satt med Julia igårkväll och hon var så kärvänlig och visade alla tecken på att killa. Men Julia gör som hon vill och låtsas verkligen som ingenting fast jag såg... Till slut gick jag in. Klockan närmade sig elva och jag tänkte att klockan fyra inatt kommer dom....
Skyndade mig ut halv sex och då slickade hon det sista på sina nyfödda killingar. De gick omkring i boxen och såg så starka ut. Oj, vilka friska starka gossar! Men nej, det visade sig vars flickor. :)

Precis som Gullie fick hon en ljus och en mörk, fast den är inte svart. Båda är spräckligare än Gullies killingar. De är ju två dagar äldre men det märktes då inte i morse. De ligger och vilar och flickan är så smal och har hård konkurrens av sin bror, som mamman bryr sig mycket mer om. Men kanske tar det sig med omsorgen om dottern tillslut..

vi tjuvstartade helgen med en spontan ridtur. Vi råkade få tid över till det när vi ändå skulle hämta halm hos en bonde i Blåsmark. Vi tog inte släden den här gången, bara promenad med Spöket. En lång och skön prommenad, en sån som gör att man bara sprudlar av idéer och livslust. Man får verkligen tid att prata med sin dotter och bara lyssna på skogen och så..
Min telefon dog förstås så fort jag försökte fota ute, men hann ta en bild i stallet i allafall.

Lördag morgon var det hockey som gällde. Cup igen. Viggo spelade på bra de vann åtminstone första matchen. Sen blev det ännu mera mål, men man vet inte vem som vann cupen. Det är nog lika bra med den inställningen att det ska vara roligt och fokus flyttas från "vem som är bäst". Det är kul att se vilken skillnad det kan vara på en liten pojke bara sedan innan jul. Tur han har en så duktig far som följer han och åker skridskor.

Här är en bild från i onsdags då jag följde honom för att "klappa in" PiteåHockeys vuxna spelare på deras match.

När vi kom hem hade vi fått julgranar igen. Folk i byn lämnar dem här till getternas förnöjsamhet. Resten av lördagen drönade vi bort hemma. Janne gjorde köttgryta. Sen blev det kaffe och vänner. Vi var nog trötta lite till mans.

Sedan kom en vacker söndagsmorgon med två små killingar i halmen. Det var Gullie som fått tvillingar. En flicka och en pojke. Det var ganska kallt på morgonen. Jag tände värmelampan och lät alla getter vara inne hela dagen. Trodde att bocken skulle tröttna och försöka riva hela haket. Men han var så lugn och beskedlig och stod och tittade länge länge genom gallret på de små underverken.
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och gå ner och se om det är dags för mormor Julia att killa snart. Hon verkade väldigt på G men inget hade hänt i morse..

Så kom jag äntligen igång med något annat. Jag funderade länge och väl. Hade massor med inspiration men kunde inte särskilja någon ide som var riktigt bra. Jag blev så otålig så till slut gav jag mig på att göra en dam och en get omgivna och översållade av skogsstjärnor.. Men vad hände? Geten blev ett barn och ja, man får se vad detta blir.. Nu ska jag våga testa mig fram här..

Men åh! Nu när jag ser skissen igen så vill jag ju göra med geten. Damen blev såklart finare på skissen också, även om hon är långtifrån klar på målningen. Fast det är barnet som jag tycker mest om på målningen hittills. Åh, va svårt.. Mamman ser ju ond ut :( det ska ju va kärlek... Nä, nu målar jag ut den här färgklutten sen går jag och lägger mig. God natt!

Jag tog tillfället i akt och drog ut lillsläden igen. Jag och dottern var ute i mörka skogen med Spöket igårkväll. Hunden fick förstås följa. Men fastän Spöket är pigg på att dra så blir det lite tungt när jag åker ibland. Och med hennes benlängd så går snön fort upp till knäna. Men så djupt var det bara uppe vid stugan där vi vände. Jag åkte på lite och tränade lite tömkörning genom att gå brevid. Fast mest ärhon ju ändå röststyrd den här lilla ponnyn.

Tilde sitter nerbäddad och håller i tömmarna. Dunsa skuttar runt i skogen. Alldeles tyst och skönt. Turen avslutades med utredning av jättetjorvig man. Det tog ett tag, men sen var hon fin! Och Tilde som kratsade hovarna.
Nu ska jag jobba vidare med lite bilder. Ha det bra!