I förrgår kväll hämtade vi våra sju hönor och två tuppar. Tupparna får heta Viggo och Röding. Hönan på nedersta bilden heter Sottrasa..

Idag har vi haft eld i baken och fixat och donat här på gården. Det känns som att det är sommar på riktigt nu, även om det inte är så varmt. Svalorna svishar och kvittrar, solen skiner och det luktar gräs. Jag har äntligen vågat sätta ut mina fina rosor efter allt regn. Hoppas de klarar sig nu...
Också har jag hållit på med min lilla gärdesgård, som jag prövar att sätta upp. Mest för att jag alltid velat prova bygga en själv. Den syns kanske längst till vänster på bilden. ( bara några meter lång)...
Det är kul att pyssla på hemma ibland, särskillt när alla är ute och sysslar med olika saker. Tilde har varit med och tittat på elden och lekt med storbarnen som var på besök (och fastnade i ett lerdike). Hon älskar också att se när pappan kör traktor.
Idag var en bra dag för oss..

Hoppas ni också har det bra!
God afton <3

Fick syn på några gamla foton av mina lappgetter. Det här är Vilhelm, min bock som flinar i solskenet. Hans fina lugg är helt uppnött av att han gnuggade hornen mot allt möjligt. Men han är ändå rätt ståtlig tycker jag. Han var ändå bara två år gammal på det här kortet. Redan då var han far till fyra stycken: Julia och Bark och Stark och Frejja.
Julia och Bark föddes först. De var tvillingar. Bark fick flytta och året därpå fick Julia den tuffa killingen Stark, i snöstormen. Senare på försommaren, fick Julias mor killingen Frejja ute vid ett stenröse i skogshagen. Frejja var nog Villes favoritbarn. Man såg tydligt hur flocken delades upp då ville föredrog att gå med sin "förstafru" och hennes killing, medan Julia och Stark alltid betade en liten bit bort. Julia var min favoritget, trots att hon var väldigt liten och ingen klassisk skönhet. Men hon var mycket tamare än den äldre geten, som var ett riktigt nervknippe. Men även om jag kunde irritera mig på Chanell, så var hon i alla fall en god mor och mormor och hon kunde ha blivit en riktigt bra mjölkget om hon inte hade trilskats så när hon skulle mjölkas.
Jag vill ha getter igen, men det här med bocken är ju inte alltid en dans på rosor. Sist hade jag ju så tur att få ta Vilhelm som flaskkilling på tre månader. De är mycket lättare att hantera och fostra en bock i den storleken. Måste åka och se på några snart tror jag...

För drygt fyra år sedan var jag tvungen att sälja mina getter. Min kropp orkade inte. Jag har saknat dem. Men nu kan jag äntligen börja mocka ur den sista halmen efter dem. Tänk om man får ha nya nån gång...
När jag kikar in där de bott för mig doften genast tillbaka i tiden. Det är nästan overkligt, så mycket som har hänt på fyra år.. Och ändå väntar jag mig nästan att de ska bräka till svar nånstans här nere, där jag inte kunnat härja på länge.
Det luktar vår, minnen och ljusare tider...

Igårkväll fick vi tre lass med fin hästbajsig jord över gården :) och glada blev vi! Jag tog lite av gräsmaten i skottkärran och sprang runt och skopade ur i potatisland och jordgubbsland och blommor och pallkragar. "Glöm inte att det ska vara till fotbollsplan också!" Påminde mig femåringen som fått x antal kubik bajsjord tippad på sin ännu ej färdiga fotbollsplan. Tur vi har stor tomt och kan träna fotboll bakom huset eller mellan sommarstugan och potatislådan. Den senare får agera mål. Fast det är ju även just i det området man får akta sig för nedfallande häggträd.
Åh! Min hägg! Den blommar så fint nu! Men eftersom en av stammarna föll så kanske alla måste kapas. De hänger med sina doftande blomdraperier över bilparkeringen och en del mot sommarstugan... Jag blundar och säger ingenting åt det som måste göras. Sånt är livet.
I min iver att sätta ut matjord började jag även sätta ut lite ärtplantor och gjorde en synnerligen ful spaljé av rönnkvistar. Idag är det kallt och blåsigt och ärterna lever ett hårt liv i förhållande till sina syskon som blev kvar i djungeln innanför vardagsrumsfönstret. Bara koltrastarna, björktrastarna och sädesärlorna har en rolig dag ute idag. De plockar mask ur vår nya jord för glatta livet. Jag missunnar dom maskarna och vill istället bygga en liten kompost att skyffla in maskar i. Så hur ska vi klä oss idag barn?...
.... Eller ska jag kanske sticka klart Tildes kofta?..

... Den följs av lycka... Och kanske en till olycka.
Samma dag som vi körde fast startade med att vår hägg (ett stort träd) brakade ned precis när jag stack näsan utanför ytterdörren.
Precis efter det föll ett glas i golvet. Men precis som fastkörningen slutade med en mysig picknick i den soliga vårskogen, så slutade även häggen relativt lyckligt.
För trots att jag älskade det där trädet och dess doftande blommor så blev det en rolig koja för Viggo, och även om den föll snett över tomtgränsen så missade den precis grannens eldstad och planterade pilträd, min alldeles nya torkvinda och uthusen. Bara vår vinbärsbuske fick brutna kvistar.
Vördnadsfullt sågade jag av stora grenar av trädet och drog över dem till vår tomt. Sen sågade jag ett par extra gånger och fick fina snickarknubbar. Det var ju jättelätt att snickra i!! Som smör. Så jag fick snickarsjukan ett par dagar, tills allt jag snickrat sprack när det fick torka. Men kul var det...
Sen sist har vi även levt kollektivliv och varit på vernissage kalas mm. Men det rymms inte i det här inlägget..

Ha det bra!

Björnen

.. Idag gjorde vi en utflykt med syster och hennes make som var ute med hästarna. Men det var lite ruggigt väder och efter ett tag for vi.. Inte hem, nej för jag körde fast! Ordentligt. Efter ca 1,5 tim hade jag ändå tagit mig 40 cm närmare fast väg med hjälp av pinnar och handkraft. Jag gav då upp och ringde ryttarna, som snällt kom upp och hjälpte mig med en större bil. Tack :)
Sen åkte dom. Och vi... Några meter, men jag skulle bara stretcha lite efter dusten med pinnar bil och sten. Och solen lyser så fint.. Så vi stannar och har ännu lite mer picknick. Vem kan tröttna på skogen??

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Får se hur mycket man får ihop på en dag...