Förra veckan var vi ute och spatserade i skogen när vi plötsligt hörde något knaka och mullra. Det började rinna sand nedför backen och träden vajade på ett konstigt sätt. De började vrida och knaka ännu mer tills rötterna började sticka upp och slingra sig mot oss. När vi insåg att det inte var vanliga tallar utan spindelträd, sprang vi därifrån så fort vi kunde.

Jag hade med mig en pinnbrödsdeg och en termos med varm choklad. När jag skulle göra pinnbröd saknades det lite vetemjöl så det blev ca 1 dl kornmjöl och ca 1dl rågsikt tillsammans med de ca 3,5 dl vetemjöl vi hade kvar. Mm, det blev en ganska stor sats för oss tre, men jag råkade hälla i lite för stor svärta mjölk. 50-100 g smör, 1 tsk bakpulver och lite salt.

Men istället för att göra pinnbröd på det vanliga sättet så plattade jag till små kakor av degen och lade på gallret över glöden. Det blev ganska bra tycker jag.

vi ville inte gå in

Tilde spillde ut alla tändstickor. Viggo hjälpte henne att plocka ihop

Sen gick vi ner på isen

Då kom en skoter långt bortifrån

Det var ju pappan!

vi gick ner och slappade vid en liten eld.

Tränade parkour

Getterna låg bredvid och solade

Lite virkning

Lite mys

Lite middagsovning under en gran

I helgen har vi varit ute och åkt häst och ätit lunch i grillkåtan, sen var vi ute på isen nedanför oss och försökte oss på pimpling. Tilde hade somnat på väg hem så hon fick åka på kälken som jag drog ner på isen.

Den är bra den där kälken. Den kan användas som portabel säng och man får med sig väldigt mycket bra saker på den. Som till exempel idag: ett par barn, höbalar, matsäck, renskinn, filt, extrakläder mm. Den fungerar alldeles utmärkt som sittbänk vid elden också, särskilt om man tar bort "ramen".
Vi eldade lite ute vid vår picknicklada. För att gå dit så går man rakt genom gethagen. De brukar stå där bredvid när man eldar, och mumsa hö och granbarr på andra sidan stängslet, medan vi mumsar pinnbröd och varm choklad...

har just kommit in efter dagens skottningspass på några timmar. Delar en kaka med lilla Tilde. Viggo vill inte ha kakor, han har för ont i munnen/ halsen... Han har ont lite överallt och har haft det i en vecka snart. Precis när Tilde frisknade till fick han hennes sjuka: börjar med några dagars feber övergår till blåsor fulla munnen o jättesvullet och rött tandkött. De hostar också, men inte jättemycket, mest gör det bara ont att hosta. Igår svällde Viggos lymfkörtlar upp alldeles för mycket. Det tyckte vi skulle åka till akuten, så jag gjorde det och väntade mig att fastna i den utlovade snöstormen på vägen hem. Men som tur var så gick det fort på akuten, hon trodde det var körtelfeber, men det tror jag redan han har haft, men det var nåt virus så det funkar ju ändå inte med antibiotika...
Just innan vi for på akuten var jag så nöjd att jag bunkrat med hö och lövkärvar och gjort mig redo för stormen , ute hos djuren. Bar in det mesta av det jag har av vinterfoder från höladan till fähuset. Nu är loftet fullt, det känns ju skönt eftersom snövädret verkar fortsätta.
Det är underbart att ha en frisk kropp i sånt här väder! Man kan ju skotta hur länge som helst, bara man stretchar efteråt...
Skönt att inte vara gravid eller ofärdig.
Och skönt att ha ett varmt litet hus att värma sig i sen. En dusch och en gubbe som kommer in och kokar kaffe är ju underbart.
Nu börjar det mörkna och blåsa på ordentligt. Snart har väl de uppskottade spåren drevat igen. Spåret som jag skottade upp var så djupt att snön räckte mig till midjan på många ställen. Man känner sig som Don Quijote - slåss mot väderkvarnar..
Nåja, även om spåren snöat åt ikväll när jag ska gå ut så fick jag då ett ordentligt träningspass om inte annat..
Mitt i allt tog jag faktiskt en paus från tunga spadar och kall blåst i nacken, jag satte mig hos getterna i vindskyddet deras. Så skönt att veta att man har både folk och fä under tak.
Pennspårandet har jag gnetat på med, men med sjuka barn och vakning på nätterna har jag inte hunnit så mycket som jag hoppats. Men det blir klart tillslut om man bara är lite envis. Nu ska jag bara försöka att inte bli så sjuk och bunkra in mig i mitt sköna hus och låta allt ha sin tid.
Skönt att snöa in lite lagom, snart är det ändå vår och full fart igen.

Det har kommit mycket snö sen igår när jag tog de här bilderna i hagen. Getterna gnager gärna i sig lite granbarr. Nästa år kanske man skulle ha vinterhage med tallar och granar i, det hade jag förr i tiden och då gick de gärna och gnagde på träden under vintern...

Himlen lyser vinterskär och träden är alldeles vita. På marken ligger ett nytt fluffigt lager med snö.
Igår var vi ute och åkte släde i kylan. Det var -25 grader, men vi fick komma in i grillkåtan och värma oss med choklad och kaffe och mackor. Eftersom det var så kallt blev det inga bilder från gårdagen. Men nu har jag sett att min kära vän har finfina bilder från slädturen på sin blogg, så jag kan hänvisa till www.sandraviklund.se för den som vil skåda en frostig mule mm. Hon har alltid fina bilder! Klicka här.

Idag kröp graderna uppåt däremot och jag knäppte en bild på vovven som studsade efter mig ner mot getterna.

Hon får bara komma ner till getterna när de är instängda i hagen eller kätten, så hon inte kan jaga dem. Jag försöker ju vinna deras förtroende och det går faktiskt ganska bra. Gullie är modigare och kommer fram och slickar mig på hakan. Tjeehpes tjurar lite i ett hörn.

Nu ska de få komma ut. De vill gärna in i ladan och igår när det var så kallt fick de vara inne så de inte skulle bryta sig ut medan vi var borta. Egentligen ska de ju kunna gå ute jämt, men det ordnar sig...
När jag parkerat dem i hagen lockar jag på hunden som snällt sitter kvar uppe på gården.

Gullie är modig och nosar. Det är nästan så att det är hunden som tvekar ibland. Hon skulle få komma ner för att följa mig och hämta lite hö.

Fast för att hämta hö måste vi gå genom gethagen. Det blir spännande. Jag filmade faktiskt det, men filmen lyckades inte laddas upp, så vi får se om jag lyckas sen..

Gott slut!

På julaftons morgon var det -17 grader här hemma. Jag gick ner för att ta ut getterna och byta ut isblocken mot vatten hos dem och hos kaninen.

Eftersom de gärna vill in i ladan igen försöker jag visa dem att de kan ha lite mysigt även i sitt uthus. Där hade jag ställt in en liten björk med torkade grönlöv på och lagt ut mycket halm längst in.
Tidigare har de mött upp mig utanför ladan när jag kommit ner för att ta in dem. Då hade de krupit under grinden och hoppade lättade in i ladan när jag kom och öppnade.
Så nu försöker jag göra det mer hemtrevligt i uthuset.

Jag passade på att fylla hösäcken också när jag ändå gick dit. Jag har ett litet höloft ovanför getternas kätte, men det är alltid bra att fylla på.

De kom springande för att se vad jag pysslade med. Annars vågar de sig inte så långt ner i hagen själva.

Innan jag gick in fyllde jag på med hö ute. Nu ska de väl tro sig att vara ute åtminstone tills vi ska på julkalas.

God jul !