Idag har jag färdigställt en jultavla. Det var kul att få den färdig och kul att direkt kunna hoppa till nästa jobb. Det blir hästporträtt i julstämning.
Igår var jag sjuk och halva dagen idag har jag tagit det lugnt och tittat på TV och så. Men nu på kvällen kom jag igång ordentligt med skissande på ett par riktigt maffiga hästar.
Jag gillar verkligen formen på de här kolosserna. Så magnifika djur!

Måste träna mer på ardenner (och andra raser förstås). Jag har allra mest gjort nordsvenskar. Men jag vet hur jag tycker de ser ut. Måste bara vänja pennan att gå nya spår ;)

Ha en riktigt bra fortsättning på veckan!

Senaste tiden har vi varit i skogen en hel del. Bla. så har jag sågat små granar att göra staket av. Jag fick tillåtelse att ta dem av min bror. Det är i min barndoms skog, ungefär sju kilometer från hemstället.
I närheten, lite nedanför, stod en gång pappas lilla skogshuggarkoja av plåt, där vi satt och värmde oss när vi följde med på hans arbetsdagar i skogen. Det var ett stort hygge där då,(i slutet av 80-talet)men nu har det växt upp ganska mycket.
Man ser inte längre det gigantiska stenblocket mitt på släta backen, som jag fick av pappa när jag var fem år. Nån gång ska jag ge mig in i djungeln och försöka klättra upp på den.
Högre upp på berget finns raststugor, både byns och privata. Min faster hade en. Dit åkte vi ofta med häst och släde på vintrarna och grillade korv, spelade yatzy och myste vid elden och skrev och ritade i gästboken.
Då åkte man alltid förbi häxan, som stod en liten bit ovanför där jag nu hämtat granarna.

Vi kikade alltid med skräckblandad förtjusning upp under fårskinnsfällen när vi passerade häxan.
Tyst stod hon där, helt stilla trots att det såg ut som hon gick. Utan ben fast framåtlutad, som förstelnad mitt i steget. Hon hade två armar hotfullt upplyfta framför sig och mellan dem en krokig nacke med en lång krokig näsa. Mitt på näsan fanns en knöl av en kvist som utgjorde den karaktäristiska vårtan på näsan som ju häxor ofta har. Under näsan fanns en liten utstickande gren som gjorde att det såg ut som häxan gapade lite med sin tandlösa mun.
Armarna i sin tur, hade knotiga fingerstumpar längst fram. Där nacken övergick till näsa var det en knöl och ett kvistöga.
Hela häxträdet var torrt och grått. Man kunde se hur det en gång vuxit vridet mot sols.
Varje gång man passerade var man orolig att hon hade tippat för att ruttna bort.

Men än finns hon kvar! 25 år senare. Häxan är magisk! Jo, hon har brutit ryggen och gått av. Men i hon ligger där med huvudet lutat mot berghällen och de stora armarna med jättefingrarna framför sig.

Hela stammen var helt ihålig. Längst ner fanns ett litet hål där man kan tänka sig att ett litet djur kunde krypa in (under häxans snäva kjolkant).
Inte undra på att folk förr i tiden hyste sådan vördnad för vissa träd och platser. Ger man sig tid att beundra dem inser man ju ...

Morgon. Jag fryser. Går upp och dukar fram frukost till mej och barnen. Händerna värker, armarna värker. Det blev lite gjort igår av bygget där ute i alla fall. Det ser ut att ha regnat. Motvilligt sneglar jag ut mot mitt ogjorda jobb. Brrr.
Nej, nån dag kan man ju va ledig...eller? Nej, jag vet hur glad jag kommer vara när jobbet är gjort... Sätter mig med en ny kopp te. Ja men tänk om man skulle gå ut och göra lite i allafall. Bara binda ihop de där slanorna i allafall..
Och så plötsligt står vi ute i höstrusket och har tänt upp vattenvärmaren och börjat värma granvidjor.
Efter en stund somnar Tilde och jag hinner binda några knaggliga knutar. Och så hinner jag va på det eländiga hönsnätet en sväng också, men det tröttnar man fort på. Medan jag springer fram och tillbaka med varma vidjor och kalla slanor, fixar jag faktiskt lunch åt pojkarna.
När Tilde vaknat och jag gjort allt jag hinner innan hon tröttnar, det tålmodiga lilla livet, då går vi upp och steker pannkaka och svimmar en smula av trötthet.
Just när hon ätit färdigt ringer telefonen. I samma ögonblick kommer lastbilen med ,grattis:D! 84 st stolpar som ska ner i jorden snarast. Lycka!
Oh vad jag har väntat på stolparna, men oj vad trött jag är just nu. Har hållit på så mycket med järnspett och yxan de här dagarna, för att inte tala om släggan...som gick av :/

Vattnet har återvänt till viken. Två vita svanar guppar omkring där nere i spat. Säger kanske världens sämsta svanfotograf.

Här är gropen som jag har grävt till äppelträdet. Den fungerade utmärkt att hoppa över i olika lekar. Men den var jobbig att gräva..

Jag fyllde igen den nästan helt med sand, lera och jord. Jag blandade med tre säckar planteringsjord och lite från det magra potatislandet. Tilde hjälpte till. Jag fick springa och flytta henne flera gånger eftersom jag vattnade flitigt.

Hon pausade med hunden i skuggan.

Det ryms visst hur mycket jord som helst i en grop. Jag har hört att det ska bli som en liten kulle över rötterna också... På med lite extra, och vattna emellan... Det sägs ju att de ska beskäras också.. Men har den här verkligen nåt till övers för det?
Får väl se hur det här överlever..men vi hade då tur med vädret i allafall :)

Hönsen spatserade nyfiket förbi med Röding i spetsen, när jag började gräva. På bilden är Vita och lilla Gullefjun med. Sötisar. Dom är så himla roliga.

Jag är lite kär i mitt nya armband som jag fick när vi besökte årets Noliamässa i början av augusti. Jag har för flera år sedan lovat mej själv att unna mig ett sånt här tennarmband när jag finner ett som jag verkligen fastnar för. Det var efter en gång när jag såg ett brett fint som jag aldrig köpte.
Sen har jag fått två stycken! Av svärmor och av mamma, ett svart och ett brunt och de gillar jag verkligen. Men så nu fann jag detta, speciella, röda. Jag trodde aldrig jag skulle köpa ett i färg, men man ska ju aldrig säga aldrig...
Det är Ateljé Skinn & Tennsömnad som har gjort det, efter eget mönster.

Igår plockade jag och Viggo av våra röda vinbär. Jag tänkte göra saft, men kom fram till att det skulle vara bäst att göra gelé av detta. Min sambo älskar att göra olika vilträtter under vinterhalvåret och då använder vi lite gelé till det. Sen kanske jag och Viggo kan göra saft av blåbär eller rabarber eller nåt annat, som inte passar lika bra till gelé.
Jag plockade in en liten skål med regndeppiga jordgubbar också.
På kvällen var jag väldigt trött men satte ändå igång med saftkok. Det blev bara en liter, så allt fick gå vidare till gelekok.
Jag fick fem hela burkar och en "slatt". Det är urdiskade barnmatsburkar jag använder. Mycket bra att ha till lite av varje!
Sen kokade jag om bären med en skvätt vatten. Jag kastade även i de stackars oätna små jordgubbarna. På detta vis fick jag ut 6 dl "snålsaft" som jag kokade klar nu på morgonen :) tänkte att Viggo skulle få smaka. Han tycker om när vi gör hemmagjorda eller hemodlade saker att äta.
Idag gassar solen och min efterlängtade skogsutflykt känns i hetaste laget.. Men vi får väl se vad som händer...

Saften är alldeles nykokt, så det ångar i flaskan. Antar att den där saften inte blir så gammal ;)
De andra burkarna blir de första att ställa på hyllan i matkällaren på länge.

Ha en bra dag!

Idag har jag lekt bonde och hässjat hö. Jag blev riktigt solbränd i hettan. Duschen har nog aldrig varit så skön som idag.
Alltså! Upprepning: alla sommarkvällar är underbara!
God natt nu alla!

Det har blivit en stig ner till hönorna i ladan

Min fina lie som jag fick med husköpet, liksom hässjevirket och en massa andra bra saker.

Några av de här finns förmodligen i din närhet. De är vackra men sköra. Idag lyckades jag hitta ett dike fullt av en massa olika sorter. Undrar hur de mår.. Jag menar, på ängarna får de inte finnas kvar som förr. De trängs bort av odlat gräs tex. Timotej och klöver, som är mer effektivt djurfoder till livsmedelsfabrikerna, som ju bondgårdarna har blivit. Många av de vanliga svenska ängsblommorna blir allt mer sällsynta. Men det är ganska lätt att hjälpa dem på traven. Så här gör man: lämna en plätt gräs att växa vilt hela sommaren. Kanske kommer det redan första sommaren upp blommor på denna gräsplätt. Låt blommorna stå kvar tills de vissnar och fröar av sig. Slå gräset och låt det ligga ett tag så fröna släpper. Ta sen bort det slagna gräset/höet. Det får inte ligga kvar och gödsla marken. På detta sätt gör man marken mer näringsfattig vilket de vilda blommorna tycker om. Man kan samla lite frön från andra blomsterängar och strö ut på platsen. Gör man sånt här ängshö på en plats där det varit gräsmatta kan det ta lite tid innan man fått näringen ur jorden. Planterade "onaturliga" växter kan ibland vilja tränga undan ängsörterna. Men med tålamod och något år senare dyker de upp..
Ängshö som görs på detta sätt är magert och bra för många djur som tex kaniner och endel hästar mm. Som inte ska prestera eller producera så mycket (mjölk till exempel). Många djur mår alltså bättre på sånt här hö. Dessutom innehåller örterna många olika substanser som till och med kan verka läkande på olika sätt. Men för att slå sig på att göra djurfoder krävs det betydligt mer kunskap än såhär! Men under tiden kan man ju rädda några av våra värdefulla svenska örter...
Idag plockade jag en bukett med ängsklocka, kärringtand, ängssyra, timotej, rölleka, rödblära, prästkrage, "häragräse" och några fler blommor och gräs som jag inte vet vad de heter. Kul att finna en sån artrik vägkant! Jag tror jag ska anlägga en blomsteräng..