Jag har nu skickat mina bilder, redigerat datumrader och beställt hem almanackor som jag tänkte sälja på marknaden på Hägnan i Luleå den 7-8/12. Om det är någon som inte ska dit, men ändå vill ha en så kan ni höra av er till min telefon eller via kommentarer här. Däremot ser jag inte om ni ställer ?frågor? här. Det finns tydligen en sådan funktion på webversionen. Men jag sköter bloggen via mobilen så då gäller bara vanliga kommentarer :) Bilderna har jag målat med akvarell och några av dem hör till sagor som jag skrivit. Jag har även beställt hem träpussel med mina bilder (12-bitars) som är jättefina doppresenter eller 1-2 års-presenter.. Än har jag bara bilder från det jag fotat av dataskärmen så det syns lite dåligt men...
Mm, jag vet, det blev många getter :) bara en månad med häst -Snöprinsessan Yrsa.. Decemberbilden Julottan, är denna gång utbytt till Sidensvansar - en tomte med lykta som går genom skogen med ett rådjur, två kaniner ser på och i rönnarna ovanför sitter några sidensvansar..

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Jag har varit ute på motionsrunda med hunden och skådat allsköns blommor i vägkanterna. Så underbart med sommar. Fikar på baksidan. I brist på bröd tar man limpa (kanelbullar). Sitter i något som kan liknas vid en illa skött syrenberså på baksidan av min vildvuxna trädgård. Ska mjölka och sen åka till kontoret. Det är ju underbart att vara lite halvledig sådär på 40% semester ungefär. Jag målade lite med flickorna igår.. gjorde en bild till en platsannons och en liten prinsessa. Det var skönt att ha en stund hemma. Vi har mest varit på fotboll sista tiden också har vi letat lite cowboykläder.. det är kul att klä ut sig och leka lite. Vissa tycker visst att jag är gode lejd när jag rider ut på käpphästen med min cowboyhatt för att kasta sopor i tunnan. Tur att det är glest mellan husen här.. Nästa stund jag får ledigt ska jag ta tag i spaden och gräva kring äppelträden tänkte jag. Lite skoj får man väl ha emellanåt..

Det gör mig glad att måla och teckna lite. Det är så sällan jag gör det nu för tiden... Bilden med klotpyrola har jag hållit på med så länge eftersom akvarellerna tar mycket tid att göra och tillfällena är få. Det känns inte jättekul att peta på den, men jag har ju svårt att lämna teckningar ofärdiga. Och jag ser att det faktiskt händer saker med den nu, även om jag har tappat känslan för ljuset i den. (Fotad i solljus) Perspektivet är också lite konstigt, men man vet aldrig hur den blir i slutänden.. jag var sugen på en ny akvarell, men jag har ändå ingen jättebra skiss att följa. Det märks tydligt när man har fokus på målandet och inte...
I skissboken gjorde jag små fragment av tankar... jag fotade och lade ut på fb. Pennspår. Nu ska de nog vara med i nästa nummer av kotidningen ?Fjällnära?, som görs av föreningen Äldre Svensk Boskap.
På jobbet ska vi göra en liten utedag med våra kunder. Idag ska jag slänga lite flygblad och posta lite om det. Tycker det blir roligare med lite färg. Det syns lättare på företagets fbflöde också..

Det gäller att njuta av det fina man har omkring sig. Vintern är riktigt mörk och kall. Jag är inne på kontoret mest hela dagarna och hinner inte ut ens på lunchen. Men det är roliga dagar fastän jag nu senaste tiden blivit förkyld och trött.
Ikväll var jag något piggare och började göra vuxenläxa. Viggo läste för mig medan jag lagade fisk o potatis. Det är så kul att varje dag kunna äta av sådant som kommer från vår egen gård. Tilde sitter med vid köksbordet då Viggo läser. Jag har nästan alltid ett ljus tänt där. Det ska vara mysigt, så pass att man slåss om att sitta på den välbuntade kökssoffan med kuddar och filtar. Efter maten fick jag skriva en faktura för Pennspår, det är ju lite ovanligt nu. Jag har inte varit så aktiv med att sälja på sista tiden. Det är just tiden som inte räcker till för allt. Jag har ju inte slutat med Pennspår, det gör jag aldrig. Men jag har nog tagit ett rejält uppehåll kan man väl säga... Man får väl vara glad att på årets fattigaste vecka kunna äta egenproducerad mat och sälja både konst och getmjölkstvål. Nån slags karma verkar det ju ändå finnas, haha. Sen gick jag ut till getterna och gav dem hö och tog in Spira och Lyckan, som var ute. Hönsen fick lite matrester. De har börjat om att värpa så smått efter vinteruppehållet. Inne i ladan låg Torvi med dottern Fina, tätt ihop. Det är kallt ända in i ladan så de värmde nog varandra lite. Gullie stod och bräkte i boxen brevid. Hon fryser inte, hon är brunstig stackarn. Det är lite frustrerande för dem ett par dagar, men sen går det över...
ochså är det dags för nästa get att bli tokig, och så fortsätter det två dar var för varje get, med någon dags mellanrum och i intervall av 21 dagar.. så, det blir mest hela tiden, haha. En hel vinter av knäppa getter. Vid det här laget brukar de ju vara helt färdiga med brunsten och inte komma igång igen förrän till hösten. Men nu har jag ju ingen bock åt dem så de fortsätter väl fram till påsk..? Huh..
När Gullie brunstar ger hon bara 5 dl mjölk. Nästan alla andra dagar mjölkar hon 6-8 dl. Det är vinterinställningen, jag vill inte ha mer. Det dricks upp av barnen, utom den lilla skvätt jag gör guldmjölk av om kvällarna. Ibland blir det en pannkaka och någon enstaka ost kan man skrapa ihop till om man verkligen vill. Imorgon ska det tex va mjölk i äggstanningen till pajen.

Det är det viktigaste. Inte vad man gör eller hur man ser ut, hur bilen går, eller vilket väder det är.. det spelar faktiskt inte lika stor roll hur det går, som hur man mår..
Sanningen behöver inte ligga i det fysiska resultatet. Det finns så mycket ramar och oskrivna regelverk och sanningar. Men vilket är viktigare? Truth or Trust?...
?

Tillslut lär man känns sig själv och vet att ibland behöver man lämna utrymme. Det känns frustrerande när saker hänger upp sig och hinder kommer i vägen. Planeringen ändras och livets väg får fina små kurvor. Jag har försökt att inte vara så ivrig och sätta igång med allt, men än ska jag visst vänta och se vilka andra möjligheter som dyker upp. Lika bra att vila i tillit. Det blir spännande att se vad som finns bakom nästa krök, för just nu står det lite stilla. Till och med när jag tänker att jag ska måla så går det inte. Jag sänker ribban, backar, sätter ner penseln och försöker igen. Det blir i det närmaste streckgubbar. Men om jag skruvar ner ambitionen på noll och låter penseln fara som den vill? Då kanske jag lär mig något nytt ur tomrummet? Tyvärr hade jag redan målat konturerna. Nästa gång ska jag låta färgerna leka fritt i tomrummet, då kanske det blir nåt bra..

Här om dagen gjorde jag istället en tuschteckning som jag ska kopiera så att Molly får färglägga den sen. Hon tycker om såna färgläggningsbilder. Men jag längtar till att göra något mer innerligt, något som blir fint om man ändå ska hålla på... men man får väl va nöjd med det som blir...
Man måste väl få lite utrymme ibland för att få perspektiv på tillvaron och välja vad man ska fokusera på.. Inget nytt kan komma om man inte ger plats...

Hur man får ett bra grepp om sin get när man ska verka klövar :D
Ha en smal bänk mot en vägg och en kort kedja alt. karbinhakar fästa i väggen. Fäst geten och om den sprattlar håll din kroppsvikt försiktigt men stadigt så geten blir lite fastklämd mellan dig och väggen. Låt getens knä vila på ditt. Var försiktig så att du inte översträcker getens knä eller på annat sätt skadar den. Tryck tex inte för hårt mot getens mage. Håll stadigt. Släpp inte. Låt ev. geten sprattla lite med benet men släpp inte, följ med i rörelsen. Den bör känna att du inte ger upp förrän du fått göra det du ska. Till slut vilar den gärna mot ditt knä. Klipp ev lite, eller allt som ska klippas. Är geten mycket rädd eller sprattlig kan du nöja dig med att krafsa lite med sekatören på klöven och sen släppa geten igen när den lugnat sig tillräckligt. Kräv mer nästa gång. Är geten lugn är det bara att klippa. Nästa bild visar vilka delar som ska klippas bort.
Blir geten nervös och dramatisk, behåll lugnet, den kan knappast göra sig mycket illa så länge den är kort kopplad och du sitter så den inte kan ramla ner. Ibland lägger sig nervösa getter ner i avsaknad av bättre idéer. Ev. Kan man då lugnt låta den ligga kvar och börja klippa lite på plats. Ge inte upp! Vänligt men bestämt :D

Olika sätt som getter kan smita på fast man har staket med eltråd.

Jag har haft den här texten rätt länge nu, men inte tyckt att den är så förskräckligt bra. Det är ju så, det är inte tillräckligt bra. Så man lämnar den för att göra något nytt. Men skisserna ligger där och ber om att få komma fram. Hur kan påhittade personer och dikter vara så enträgna? De finns ju knappt! Ändå vill de ha omsorg och uppmärksamhet. Jag fick dikten i huvudet och råkade sjunga den för Tilde en kväll. Sen hörde jag bortifrån hennes rum igårkväll att hon sjunger den för sig själv.. Nu har jag skissat på lite fler bilder till några av verserna om pojken och vargen..