Igår gjorde jag storstädning hos getterna. De kan gå ute året om och har en enkel koja i hagen. Men jag har en lada med kättar där de övernattar när det är vidrigt kallt eller när de ska ha killingar och när de ska mjölkas.
Inne i ladan har jag djupströbädd, bl.a för att det ska bli en varm, isolerande "matta" på vintern. Men också för att jag inte vill mocka varje dag åt dem och tycker det är vettigare att ta vara på allt spillhö som blir när de äter där inne.
Man måste hänga upp höet i höhäckar av något slag för att de inte ska få parasiter av att äta från golvet (djupströbädden) där de bajsar och kissar. Men däremot är golvet alltid rent nog att ligga på eftersom det översta lagret alltid är rent. De fixar det ganska mycket själva genom att de är så kräsna så de drar ut mycket hö på golvet när de väljer de godaste stråna. Sen vill de vettigt nog inte gärna äta från golvet eftersom de är så känsliga mot parasiter. De slösar på hö >:

Sen ströar jag då och då för att täcka upp så att det alltid är rent överst. Men jag mockar alltså inte ut något alls under vintern. Har man djupströbädd ska man inte röra den och börja krafsa i den, för lyfter man lite på översta lagret kommer smutsen fram. Där under brinner gödslet ihop och blir till fint material att lägga på potatislandet och fylla upp odlingslådor med. Omkring 20 skottkärrslass körde jag upp till potatislandet. Det smutsigaste lägger jag på landet för att plöja ner, medan de övre lagren av material (mest hö) som inte hunnit ruttna, lägger jag i gångarna för att täcka så det växer i te så mycket ogräs där.

När man arbetat sig ner mot golvet börjar den gamla halmen alltmer likna jord. I botten på djupströbädden hade jag också ett tunt, tunt lager med spån för att suga upp det värsta. Men jag vill inte ha så mycket spån i potatislandet så sen har jag lagt ett tjockt lager med halm i början av vintern/ hösten, när jag bäddar ordentligt första gången. Sen är det mest hö och några tunnare omgångar med halm när det behövs. När det är dags för killning ströar jag alltid rikligt med halm. I alla dessa lager ligger förstås en massa kiss och bajs också. Det känns bra att ta tillvara på all den näringen och inte bara "odla" ett berg av brännässlor ute, som det annars skulle bli.
Hade det inte varit för det så skulle jag nog inte odla så mycket för det är jag verkligen inte så bra på. Men det blir som ett bra kretslopp.
En annan bra sak med att gödslet får ligga kvar och brinna under getterna på vintern är ju att det blir en massa värmeenergi av processen. Till skillnad från lorten så stiger värmen upp och gör gott under den kalla vintern. Och i år tyckte jag att det hade brunnit ihop riktigt bra där under, det såg nästan ut som färdig jord!
Annars brukar man säga att dyngan ska brinna ett år innan man gödslar sina växter. Men kanin, får och getter har svagare bajs än tex kor och grisar, dessutom tycker jag att det är uppblandat med så mycket hö och sprids ut över ett stort land, så jag tror det är ok(?) Som sagt, odlingsbiten är jag inget proffs på.

Efter att jag till sist sopat upp det sista från golvet tog jag in en get som behövde tvättas lite. Blött på golvet. Ljummet vatten. Ut med geten igen. Piassavakvast. Gnugga. Sopa upp på skyffeln. Man vill ju inte lämna smutsigt vatten på ett trägolv. Så jag strör ut lite spån som får suga åt sig. Sen skrubbar jag runt spånet med kvasten och det suger upp riktigt bra! Kanske ska man inte skura ett sånt här golv med risk för att vatten stannar i springor och gör skada. Men om det råkar spillas en vattenhink så "spånskurar" jag. Kom på det tricket på vintern när jag fick bråttom för en vattenhink välte där inne och man vill ju inte få en tjock isskorpa på golvet!

Så nu ligger en stor och fin gödselstack uppe vid landet och väntar bara på att tjälen ska gå ur jorden ordentligt så man kan sätta potatis. Men med den underbara värme vi hade igår och verkar få idag så blir det nog snart :)
Ha det bra! Skaffa en get! (Två)
På bilden är killingarna Spira och Torvi..

Jag bläddrar i gamla texter jag skrivit och hittade den här från 2012 09 20 (Bilden på Eo från Vintersagan får illustrera människornas girighet och hur mammon breder ut sig):

en tanke:

Jag borde köpa en ny lampa. En liten lampa till ett fönster där uppe på övervåningen. Ett litet fönster i TV-rummet. För oss: inte finrummet. Vi skulle nog hellre kalla det mysrummet.
   
Hade egentligen inte bestämt vilka färger vi skulle ha där. Rummet är nytt med vitmålade väggar. I resten av huset har vi mycket mörka tapeter.
   
Nu har jag hittat en fin lampa som skulle passa, en enkel modell med enkel skärm i en varm och skön färg. Men man köper foten och skärmen var för sig, så priset blir lite mer än det man först trodde. Fot: 249 kr. Skärm 69 kr.
   
Jaha, tänker snåltarmen, dom tänker visst lura mej!… få se då… lampan kostar alltså 318 kr! är den värt det?? Ja, ska jag söka efter en annan billigare lampa, eller köpa den här som jag faktiskt vill ha? trots dess luriga pris..
   
Grejen är den att denna lampa faktiskt redan är billig. Vakna upp! Det är inget dyrt varuhus jag pratar om. Faktum är att jag blivit så van att se reklamannonser och priser från lågprisvaruhusen som jag innerst inne inte gillar, att jag plötsligt reagerar på ett helt vanligt lagom lågt pris.
   
Vi svenska konsumenter har blivit så bortskämda av lågpris som tvingar folk i andra länder att leva på sjukt dåliga villkor. Tänk efter vad du själv skulle begära för att bygga den där lampan. För det första skulle det ta arbetstid bara att designa den, sen ska det köpas in material, exempelvis textil till skärmen, och någon ska ha betalt för att tillverka och färga textilen. Sladden ska inköpas från någon, och du behöver ha någon som kan el tillräckligt bra för att kunna tillverka säkra elprodukter.
   
Ingår det sen också i lampans pris att någon faktiskt uppfunnit denna makalösa sak? Är man beredd att betala för att någon arbetat flera hundra timmar med att ta fram en uppfinning som gör att du för några hundringar får ljus i ditt hus? Det är ju otroligt!
   
Jag förstår om man kanske tycker att detta är ett löjligt resonemang eftersom tacksamhet för dylikt sedan länge rationaliserats bort. Vi är inte längre ett folk som tackar Gud för vårt dagliga bröd.

Dessutom faller väl mitt resonemang lite av den anledningen att vinsten av en vara ändå inte är rättvist fördelad över dem som tillverkat den. Jag tror t.ex att designern av produkten har mycket större lön ändå, än den som monterar delarna på fabriken..
   
Men tanken med mitt resonemang handlar i grund och botten om att vi borde betala för vad sakerna är värda. Här är det inte ocker på designersmycken som jag förespråkar. Men varför ska vi FÅ så mycket billigt för att folk i andra länder ska utarmas ännu mer?
   
Alla svenskar är inte heller rika, därför är det kul med lågprisvaruhus som kan erbjuda oss "fattiga" svenskar nya gardiner för en hundring. Men så bra! och rättvist!
   
Av den hundringen ska 20 kr gå till moms ca 40 kr till skatt och sociala avgifter. Butiken ska även kunna betala sina anställda och alla andra egna kostnader samt frakt av varan och naturligtvis egen vinst osv. Vad blir kvar till den som sydde gardinerna? efter det att denne betalat tyg, nål och tråd..
   
Detta är inget reportage, och jag har tyvärr inte några riktiga faktauppgifter i ämnet.

Det är mer en tankeställare och en vädjan till folk att vakna upp eller tänka efter innan man höjer ögonbrynen och klagar på priser. Det är hårt att vara konsument om man inte är rik, jag vet. Men det är inte producenternas fel (de har också familjer att försörja). Jag skulle helst vilja skylla på vår egen/allas inställning: Alla ska ha hög standard och äga fina bilar datorer, välpyntade hus och kläder osv. men någon långt bort i öst måste hjälpa mej att betala priset..


Konsumera mera!

Landets ekonomi mår inte bra av sådana bakåtsträvande tankar. Men gäller detsamma om vi skulle fortsätta konsumera lika mycket pengar fast på färre varor? Säg, att alla skulle få betalt för sitt jobb..om vi t.ex lät sy upp kläderna här i Sverige.. Tänk om vi skulle börja betala vad sakerna egentligen är värda .. hm
.. jag vet inte om det skulle gå ihop.. skulle vi ha råd att leva på våra löner då?
OM INTE: Så lever vi långt över våra tillgångar och på ett sätt som känns såå fel!

Till sist:
 Upplys mig kära du! om jag har fel. Jag är ingen ekonom och undrar bara: Vad händer?! Vad har konsumenter för ansvar???

Fick en hel burk torkad Chaga/ sprängticka, i utbyte mot lite ayurvedisk behandling. Hon hade hittat den på en björk häromkring i deras skog. Jag har kokat det så det liknar kaffe och haft med mig i termosen. Mycket gott!
I frysen hittade jag en stor getkaffeost som jag gjorde i augusti, som jag tinade och skar bitar ifrån som jag lade i chagakoppen. Husman bakar jag inte själv. Men ägget som var på har vår höna gjort. Jag har ett så bra jobb där jag får vara ute i naturen. Det var blankis på sjön dit vi skulle och skidspåret var söndersmält, men uppe i skogen på myrarna var det ju ett härligt glid utan backar. Solen sken och skaren höll. Sen upptäckte jag att matsäcken jag hade med var väldigt lokalproducerad, trots att det är vinter och man inte odlar något än.

Spira äter hö med sin mamma Julia. Syster Torvi har skuttat ur bild.

Jag tappade min mobiltelefon. Synd på alla foton jag hade. Annars var det väl ganska på tiden att slippa den en hel helg. Men just nu när tiden gått så långt att den börjar göra parodi på sig själv genom att vi behöver en app för att logga in barn på dagis(!!!!) ...
Ja, jag kände att jag behövde vila lite från all nätkommunikation och började undra om det ens är OK att inte äga en mobiltelefon idag? Eller vänta nu, det räcker ju inte! Man måste ju ha en app-phone = smartphone... Måste man? Jag måste logga mina arbetstider för att lönen ska bli rätt. Till det behövs BankID eller mobilt BankID annars blir det en massa extrajobb för min chef (och det tycker jag inte hon behöver). De har inte tid, det blir alltså enklare om varje individ dokumenterar och administrerar precis allt i livet själva. De som jobbar har inte tid. Chefen har för många ärenden, fröken har för många barn, barnen har för många timmar... Alla måste jobba ihjäl sig. För vad? För att vi har det lyxigaste samhället i historien. Vi har mat på bordet och massor av "rättigheter" serverade. Också anser vi oss inte ha råd att ha fler anställda på äldreboenden så vårdarna slipper slita ut sig. Hur kommer detta sig? Vi snålar alltså och sliter för att ha råd med ännu mer lyx. En smartare smartphone och en ny smarttv så man hänger med i nätets uppdateringar och varför inte en smart bil?
Man kan ju koppla ihop alla till en megahjärna som håller koll på oss och vad vi gör och vad som finns hemma i vår smartkyl så vi slipper fundera på vad vi ska handla när vi är trötta och på väg hem från jobbet.
Min nya mobil frågar mig hela tiden om privata saker som den, genom appar, "vill ha åtkomst till" den vill alltså ta del av foton och platsinformation (så den genom gps alltid vet var jag är) och om det är ok att "alla" automatiskt får mitt telefonnummer.. Kort och gott; att all information snabbt och smidigt kan delas hur som helst. Vill man tacka nej till något av detta är man en besvärlig person eftersom det är nästan omöjligt att komma runt vissa av dessa frågerutor som dyker upp.
Visst är det roligt att kunna ta foton med mobilen, googla saker man gärna vill veta, eller kolla på någon rolig app. Men jag tycker detta ska vara en lyx man väljer. Det börjar vara läskigt när det blir ett "tvång" för att kunna fungera som normal människa, samtidigt som den lilla manicken har koll på alla dina konton, koder, platsinfo och känner igen dragen på hela din familjs ansikten. Det är kanske som någon sa till mej, då hen hörde att jag tappat mobilen
"Åh, nej! Man har ju allt i mobilen!!" Oj, tänkte jag, nu var jag nog blåögd som inte var mer upprörd över att ha tappat den. Men vid närmare eftertanke har jag inte allt i mobilen, och jag är väldigt glad att största delen av mitt liv är förlagt utanför..

hehe, min sänglampa gick sönder och jag som alltid läser på kvällen... Men snart har jag nog en ny om allt går vägen. Under tiden har jag roat mig med kavaljererna, majorskan, greve Dona, Elisabeth och alla de andra figurerna runt Ekeby och Gösta Bergling.
Jag har nämligen lyssnat på Selma Lagerlöfs "Gösta Berglings saga" nu i två låneperioder haha, jag somnar ju hela tiden! Och så får jag spola tillbaka några kapitel till nästa kväll, också lyssnar jag om en bit för att minnas vad jag hört. Men oj oj vad jag ändå missat mycket. En sån innehållsrik saga! Och den skulle man lyssna på halvdrömmandes. Ja, den har fyllt sitt syfte i allafall. Jag har somnat och sovit bra senaste tiden :) nu funderar jag bara om jag kanske skulle börja om från början igen så jag får höra alla de därdetaljerna som jag missat. Men nej, det är nog daga att lämna tillbaka på bibblan :) godnattt

vi tjuvstartade helgen med en spontan ridtur. Vi råkade få tid över till det när vi ändå skulle hämta halm hos en bonde i Blåsmark. Vi tog inte släden den här gången, bara promenad med Spöket. En lång och skön prommenad, en sån som gör att man bara sprudlar av idéer och livslust. Man får verkligen tid att prata med sin dotter och bara lyssna på skogen och så..
Min telefon dog förstås så fort jag försökte fota ute, men hann ta en bild i stallet i allafall.

Lördag morgon var det hockey som gällde. Cup igen. Viggo spelade på bra de vann åtminstone första matchen. Sen blev det ännu mera mål, men man vet inte vem som vann cupen. Det är nog lika bra med den inställningen att det ska vara roligt och fokus flyttas från "vem som är bäst". Det är kul att se vilken skillnad det kan vara på en liten pojke bara sedan innan jul. Tur han har en så duktig far som följer han och åker skridskor.

Här är en bild från i onsdags då jag följde honom för att "klappa in" PiteåHockeys vuxna spelare på deras match.

När vi kom hem hade vi fått julgranar igen. Folk i byn lämnar dem här till getternas förnöjsamhet. Resten av lördagen drönade vi bort hemma. Janne gjorde köttgryta. Sen blev det kaffe och vänner. Vi var nog trötta lite till mans.

Sedan kom en vacker söndagsmorgon med två små killingar i halmen. Det var Gullie som fått tvillingar. En flicka och en pojke. Det var ganska kallt på morgonen. Jag tände värmelampan och lät alla getter vara inne hela dagen. Trodde att bocken skulle tröttna och försöka riva hela haket. Men han var så lugn och beskedlig och stod och tittade länge länge genom gallret på de små underverken.
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och gå ner och se om det är dags för mormor Julia att killa snart. Hon verkade väldigt på G men inget hade hänt i morse..

trots att vädret är helt galet. vår redan i januari och hela "tiden är ur led" så kan man ju njuta av att ljuset återvänder och det åtminstone ligger is på viken som man kan gå på. Jag och hunden strosade runt lite på morgonen. Dottern hade traskat iväg till grannen på andra sidan diket efter att vi matat djuren och pysslat om favoritkycklingarna Lala och Lia. Grannarna bygger i sin lada. Det blir hönshus, så snart flyttar några av våra hem till dem.

Det är skönt att det inte är så kallt, men att det är plusgrader flera dagar i denna månad är ju lite skumt.
Men, det glittrar!
Ljuset som återvänder, iskristaller och sånt man blir glad av..