Skrev just ett väldigt långt inlägg om det nya året, ledigheten, ayurvedabehandlingar mm. Allt försvann, så jag kan ju ta det någon annan gång, då jag hinner skriva mer. Är i allafall väldigt tacksam över att ha fått tillbringa jul och nyår ledig med min familj och vänner. Vi har mycket snö!

Vet inte om jag är trött eller pigg. Vill vakna och gå upp men huvudet vill ligga kvar på kudden och ögonen kan inte åstadkomma mer än ett par smala springor som tittgluggar. Jag har varit vaken länge igår. En vecka kvar till julafton och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Den här dagen är jag ju ledig. 3:dje advent.
Några beställda väggalmanackor ska packas och skickas. Huset ska städas. Lite pyssel och mys ska infinna sig, till motsats mot förra punkten.
Igår pulsade jag och barnen ner genom djupsnön och letade en gran. Vi hittade ingen fin, men jag hittade en som ändå skulle dö eftersom getterna barkat den lite väl hårt nertill. Så jag kapade av den och getterna fick sista snutten. Sen tog jag in den och satte i julgransfoten.
Det är inte lätt att hitta en tät gran som är så liten att den ryms under snedtaket vårat. Funderade på att ta toppen av någon större gran. Men det är ju svårt att se hur de egentligen ser ut under snötyngden. Viggo skakade ner snön från granarna så man kunde se bättre. Det var visst roligt för sen gick han och Tilde runt och skakade snön av alla träd. De såg ut som vandrande snöhögar efter det. Vi gick in och försökte få ordning på lekrummet. Det börjar vara svårt med alla saker. Och jag gissar att det blir än mer fullt nu efter jul. Jag strök gardiner och gjorde potatis-och bacon-pannkaka i ugn. Så gott! Och min lingonsylt går ju tillochmed att äta! Trodde den skulle bli dålig.
Potatisen håller sig fin i källaren än. Men det är dags att börja äta upp amandinen tror jag.
Just när jag hade fått ställa undan en tom äggkartong av sparade höstägg så började årets kycklingar värpa! Vilken överraskning. De styrs ju av dagsljus, så jag blev ju lite förvånad att hitta ägg i redena dan före lucia. Vinteruppehållet blev alltså bara några veckor, från att de äldre slutade tills "kycklingarna" började. Jag som är så nöjd med min flock börjar ju fundera på att ha nyrekrytering varje år, så det överlappar så här fint. Jag hade ju sparat flera äggkartonger i kylen inför det långa vinteruppehållet, så det känns ju lite överflödigt nu. Men på lucia kom det ett miniägg. Det kan bli så ibland vid nystart av unghöna eller omstart på äldre höna.
Stod och tittade på julkrubbor en dag på en butik. Jag har ju en gammal hemmagjord, men ser nu att Josef både tappat armarna och staven. Jag gjorde många såna här juluppsättningar en period. Jag tror mamma fick en med vise män och allt.. Men det var vääldigt länge sedan..
Himlen rosar sig, mörkret faller undan, morgonen är redan sen. Dags att sätta igång. Ha en bra dag!

(Boken om ett liv 7 - den mörkblå boken)
Före jag hade bloggen skrev jag dagbok. Det är ju fantastiskt roligt att se vad allt man gjort sen man va arton år. Det är lång tid men det har också funnits en lång tid före det då jag grämde mig i flera år för att jag aldrig fick tummen ur och skriva ett brev till mig själv som vuxen.
Jag var kanske omkring 11 år när jag en gång tänkte på det. Och kanske var det inte första gången...
Jag ville inte glömma hur det var att vara barn. Jag tyckte det var viktigt. Och jag hade nog också en undran om ifall det jag funderade över och önskade och trodde på verkligen var så barnsligt och dumt.
Kanske är det så för fler än mig, men jag tror faktiskt att många har glömt hur de resonerade när de var tex. 9 år..
Jag minns så väl hur jag ritade i tecknkngsboken i trean, hur jag ville bo och ha det när jag blev stor..
Tänk att man visste då, men inte sen.. För det där en liten flicka drömmer om, det behöver ju inte vara så verklighetsförankrat... Har skrivit om de här tankarna tidigare några gånger. Bl.a Går det att återfinna i den gröna boken med guld på - boken om ett liv -4 då jag var ca 21 år och plötsligt skulle föreställa vuxen., . Inte så att jag kände mig vuxen när jag var 9, men säkert var jag förståndigare då än vid 20!

Dagböckerna har hela tiden varit öppna. Alla jag träffat har fått skriva eller rita i dem. Det är kul att få lite perspektiv genom andras illustrationer, och för att se vilka som passerat, stannat eller återvänt.
Förut tvingade jag alla att åtminstone skriva sitt namn i boken, lite som en gästbok. En person vägrade skriva sitt namn, men hade ritat en teckning som han signerade med ett snusigt tumavtryck. Allt är inte fint i boken. Jag beslöt mig en gång för att det skulle få vara så..
(En gång i tiden höll jag till på en djurklinik)

Kanske jag behöver förtydliga: katten på bilden var sövd/bedövad när de skulle rengöra såret på huvudet och behandla den mot skabb (och mask) och frågade ägarna om de inte skulle sterilisera när de ändå höll på.. OK. Jag höll kroppen katten "sov" en annan höll huvudet tills en tredje sprutade lokalbedövning i kulorna och katten ryckte till så hon släppte och han högg mej i handen, som jag höll kvar.
Åh, det finns så mycket att välja på i de här böckerna. Har bara två av dem här just nu och lika bra är väl det. Här kommer fler klipp.

Så igår stack Janne iväg igen. Jobbar borta mycket nu. Själv har jag gjort lite mer behandlingar. Lyckligtvis hann jag göra lite på honom i helgen också..
Skulle fota en fin bild ute i morse samtidigt som jag höll tre getter i koppel och två lösa. Lyckan var så nyfiken när jag försökte få till bilden så jag var tvungen vända kameran så man ser hur hon trängde sig in framför mej

Nu regnar och blåser det för fullt. Det har det gjort i ett par dagar och i fredags var jag uppe tidigt och plockade upp lite potatis ur landet innan regnet kom. Ska sortera den här potatisen lite och se vilka jag skadade vid upptaget. De ska inte vara med på vinterförvar i matkällaren utan bli palt direkt.

Fredag kväll tog jag in getterna i kättarna och gick bort till bockhagen och hämtade bocken. Han har ett enkelt vindskydd där, så han fick det lite mer ombonat i kojan i vinterhagen. Men igår släppte jag ut alla igen. De gick och betade i duggregn och lite blåst. På kvällen fick de komma in igen och jag hämtade mer hö ur höladan.

Idag regnar och blåser det så mycket så det är ingen idé att ta ut dem. När jag gick för att fylla hösäcken i höladan igen så låg det något där inne! Åh, nej! Vad är det här nu då? En död katt mitt på allt hö. Men det visade sig bara vara en väldigt sovande katt, för den vaknade strax och glodde på mig en stund innan den flög ut genom fönstergluggen i andra änden av ladan. Säkert var den bedövad av allt smatter av regn mot plåttaket. Jag förstår henne, det är väldigt mysigt att ligga och sova där inne. Hoppas bara inte hon blev ute i regnet för länge.
En tupp stod inne i ladan och åt korn i skydd för stormen, när jag kom tillbaka med hösäcken. Kaninen är också där inne nu och mumsar hö. Tuppen gick ut igen men hoppade upp i en låda med hö under plåttaket i hönsgården. Nästan hela hönsgården är full av vatten och än är det visst länge kvar innan det slutar. Ändå kom några kycklingar ut i regnet och började beta gräs innan jag gick upp för att koka te. Man byter till mjukisbyxor och ullsockar och tänder ett ljus och sitter där resten av söndagen...

De här mysfisarna tänker sig få åka ut med lilla roddbåten och kasta i ett mjärde.

Ristafallet heter det visst. Ett vattenfall i Jämtland där delar ur filmen "Ronja Rövardotter" spelades in.
? Ronja o Birk står på stranden till älven när de hemska vildvittrorna kommer flygande. Då kastar de sig i vattnet för att komma undan vildvittrorna, men driver allt närmare glupafallet. I forsen får de tag på en björk som de håller sig fast vid tills den stöter emot Glupaklumpen mitt i forsen och de lyckas kravla sig upp där just innan björken kastas utför fallet. ?
I förrgår var vi dit :) vi vinglade runt på vägarna i Jämtland och ovetandes om att vi precis passerade ristafallet så sa jag: " åh vad synd att jag inte kollade upp var Glupafallet är, ifall vi ändå åker förbi det.." Vi var på väg til Ottsjö där jag sett så fina bilder ifrån på en facebooksida. Det var ottsjödgarna denna vecka. Där gick fjällkor och betade. Det är så fantastiskt landskap! Man undrar ju hur de kunnat bryta mark uppe på de höga bergen. Levande jordbruk överallt. Också fjällen och de stora sjöarna och öppna ängar.. Så fint! Vi åkte genom Åre också var vi runt i Offerdal också...

Haha, man ser riktigt turistig ut med väskan

Nu har hötiden kommit. Fjärilarna virvlar upp när man går stigen ner mot höladan. En lie gav upp, men som tur var så fick jag en av en vänlig själ som inte behövde två. Hon fick en liten tavla som tack.

Nu står två små hässjor nere i gamla gethagen. Nåt mer har jag inte hunnit. Igår var jag "hemma" på Lillberget och tog in hö med min far och bror. Det var vanliga lyftbara pressade småbalar. Sen gör de stora rundbalar av resten. Det jag gör här hemma får bli vad det blir. Jag kan inte förvänta mig att hinna slå med lien ända från stranden och upp till vägen. Bara gamla gethagen skulle säkert bli minst fem såna där småhässjor (den på bilden var inte klar när jag fotade). Men det är kul att ha lite eget hö, också blir det finare där man har tagit hö sen.. I morgon ska vi nog göra en liten utflykt. Idag har barnen varit med sina kusiner och så har vi gratulerat ett "födelsedagsbarn". Igår kväll var vi ute vid fiskesjön igen. HerrHerre har varit flitig där och vi har ätit regnbåge i senast idag. Det är gott med såna fina fiskar :) vi ryckte upp egen potatis också gjorde vi klämmor med smör, fisk, potatis och färsk dill på tunnbröd. Mm.