När jag gick mellanstadiet knytte vi armband åt varandra på rasterna i skolan. Trådar av rosa, lila och blått vävdes ihop av idogt knytande och sedan knöt man fast kreationen runt handleden på sin kompis.
Jag behövde ett band till en nyckel tyckte jag här om dagen. Jag har ofta bråttom och en stor handväska. Jag vill få upp nyckeln snabbt när jag kommer till bilen eller till salongen, utan att stå och rota som en galning när jag har vattenflaskor och lunchlådor fulla händerna. Jo för allt ryms inte i väskan ändå. Jag har oftast med mig ett helt kontor och målargrejor mm när jag åker till stan och salongen. För om en kund avbokar i sista minut eller jag får en lucka så känns det mycket bättre om jag kan sätta mig och måla. Jag går aldrig hemvägen om luckorna blir några timmar eftersom jag har så långt hem från stan.
Nu tänkte jag få ännu mer organiserad ordning i väskan genom att bandet till nyckeln kan kika fram lit så jag lätt kan dra upp den utan att behöva leta.
Jag klippte fem långa trådar och tänkte att det försvinner en del av längden när man knyter så jag gjorde dem ca två meter långa. Det färdiga bandet blev omkring trettio cm. Sedan gjorde jag fler band. Jag var så trött efter en hektisk vecka och fortfarande har jag mycket jag behöver göra klart. Men igår efter jobbet orkade jag inte ens måla. Men jag kan inte gå och lägga mig så tidigt. Plötsligt var knytandet ganska skönt att pyssla på med. Jag satt vid mitt ritbord på vinden och tejpade fast nya trådar och knytte för glatta livet medan ögonlocken stod på halvstång och regnet smattrade på brotaket. Veckan har bjudit på svåra motgångar och stress, men nu kändes det äntligen som jag fick sätta mig och bara lyssna på regnet ett tag. Skönt.
Det är ganska lätt att knyta banden så det rekommenderas till barn och vuxna som behöver något för händerna. Man kan sluta när som helst och men kan tejpa fast de där trådarna lite var som helst och börja om att knyta. Rogivande. Nu blev de här banden lite längre och jag ska se om det finns nyckelringar jag kan fästa i dem. Annars trär jag bara på befintliga nycklar eller nyckelringar.
Det ligger hundra små garnstumpar och nystan på vindshallen och trängs med andra i färger som matchar. Jag vill prova olika färgkombinationer..
Om man vill ha snyggare och jämnare band ska man välja garn eller snöre av samma typ och kaliber. Jag har ju blandat garn vilt och därför är vissa trådar tunnare och vissa är mjukare osv. Jag har både bomullstrådar, akrylgarn och ullblandat garn så det blir lite ojämnt och krokigt. Jag är bara ute efter att få ihop färger som passar till varandra utifrån mina sparade små stumpar..
Några stumpar och nystan fick jag av min farmor för något år sedan. Hon är nittiotvå år nu och bor inne lägenhet med sin man i byn där jag växte upp. Bland garnerna jag fick av henne var det många från hennes mamma, mormor Eva som jag minns från att jag var riktigt liten på åttiotalet. Jag minns saker från väldigt tidig ålder..

Svar till den som tycker att vi ska köpa alla möjliga djur och sätta i en hage för att rädda dem från att behöva jobba, förslavas av människor: ( Bilderna är framsidan och insidan på ett av de småkort som jag tryckt upp från mina akvarellmålningar)
Ibland behöver djur räddas från ohållbara situationer ja, men det är inte så enkelt att det är hållbart att föra över vår ohållbara livsstil på djur för att vi tycker synd om dem, ibland pga okunskap?
Precis som kossor är avlade i hundratals år för att ge mera mjölk så skulle det inte vara schysst mot en modern ko att inte mjölka henne. Hennes kalv kan inte dricka ur allt själv. Så är det även med arbetshästar där man i hundra ( eller tusentals) år avlat på de hästar som tyckt att det är roligast att jobba med människor, (de hästar som trivs med ett visst jobb gör det bäst och det blir roligt för både häst och människa att jobba tillsammans) så det har kommit fram raser av hästar som faktiskt trivs och mår bra av att jobba med människor och de blir uttråkade och övergödda med påföljder om de inte aktiveras och leker/jobbar med hästälskande människor varje dag.
Allra mest har vi gjort skillnad på vargarna genom avel, där en modern bischon fris?e eller många andra hundraser inte skulle må bra av att bli utsläppta och lämnade i naturen. Frågar du Ludde så vill han gärna ha sin kudde i soffan, för han skulle inte klara sig att springa fri i skogen och jaga sin egen mat. Djur är inte människor men ett som vi har gemensamt är att vi mår bäst av någon form av ?jobb?.
En understimulerad hund börjar bita på tassarna och får exem. Hästar får också sjukdomar och skador om de inte tränar. Människor också. Vi kan inte räddas undan jobb och bara ligga i solen och äta. Näringskedjan är inte uppbyggd så, vi skulle bli sjuka av det i längden, välfärdssjukdomar, (och få slut på mat om ingen jobbar med att ?ta fram den?)detta har vi börjat föra över på domesticerade djur, det är inte att vara djurvän. Vi mår bäst när våra kroppar jobbar och samverkar, ibland även över artgränser. De andra arterna mår också bäst när de har ett syfte, ett jobb, så kroppen får sin träning och nu när många djur är avlade och präglade att samverka med människor så mår de bra av ett kärleksfullt samspel också. Lagom av allt??
Med detta inte sagt att turistridning är det bästa för dessa kameler.. De vilda djuren har sina naturliga jobb som håller dem stimulerade, men vi kan inte skicka ut alla deras framavlade ättlingar i naturen. En svensk älg mår bra i skogen även på vintern, men en svensk arbetshäst skulle inte må bra av det. Den behöver för mycket foder, i gengäld mår den bra av att arbeta med sina framavlade muskler och humör. Jobbar en häst ordentligt och lagom mycket så får den i regel ett längre, friskare, gladare liv än en häst som bara står i hagen. Såhär har människor gjort med djuren inte av elakhet men av nödvändighet för att få fram mer trygghet för sig och sina barn. Det är naturligt för människor att utveckla. Vi får inte glömma att det vore djurplågeri mot människor att inte låta dem utveckla, precis som många andra arter har andra behov vi måste ta hänsyn till, som att få utrymme att skutta, springa, simma eller flyga så behöver människor få använda sin kreativitet. Ibland har det såklart varit på bekostnad av andra vilket är sorgligt och beklagligt och jag menar absolut inte att allt som människor gör med djur är ok. Men det är en komplex fråga om vi ska ha någon som helst sympati och medkänsla för mänskligheten och livet tillsammans med jorden. Vi idag måste jobba med det vi har, vi kan inte ändra det förflutna eller ta all skuld för varje steg i evolutionen som våra förfäder gjort, vi kan bara välja vad vi ska göra i vårt steg. Vi kan inte bestämma hur våra barn ska agera i framtiden. Bara göra det bästa av det vi har nu. Vi kan varken släppa ut alla domesticerade djur i skogen eller sätta dem i en bur och bara mata dem. Det är inte hållbar hushållning med mat/ energi, resurser, natur och hälsa.
Vi har hunnit förändras så mycket i den här evolutionen. En modern människa är uppbyggd i princip som en stenåldersmänniska och mår bra av liknade föda och aktivitet. Men en modern människa skulle kanske inte må bra av att kastas ut i naturen och bo i en grotta utan någon som helst utrustning eller ens kläder. Då är vi hellre beredda att offra lite samarbete för att få det lite mer likt ett sätt att leva som vi är vana med ochbkan må bra av. Hästarna, hundarna och andra av våra tamdjur har också förändrats, de har också levt så länge med oss att de, många av dem trivs så bra med oss att de kan göra lite jobb för att få hö och tak över huvudet på vintern, för att inte tala om skydd mot rovdjur.
Vi kan inte göra saker ogjorda men vi måste tänka i ett lite större perspektiv än att varje individ bara ska ha det så bekvämt lyxigt och lättsamt som möjligt utan motprestation. Det är inte hållbart varken för miljö, hälsa, ekonomi, balans.
Kanske finns det en framtid där människor bara odlar och aldrig varken utnyttjar eller samarbetar med djur. Men vi bor på samma jord och våra vägar kommer korsas ändå. Inte minst kommer vilda djur av olika slag att vilja konkurrera om odlingsmarken och grödorna. Men än på länge är vi inte där. Därför att vi har så många djur som det skulle ta lång tid att fasa ut om än vi försökte förhindra dem från att föröka sig. Vad är naturligt egentligen?

Jag vilar i fåtöljen en stund mellan jobb och tvätt och körning. Jag håller på att packa för ett helgjobb med friskvård på annan ort. Så jag packar badlakan, massageoljor och lite Pennspår och ska åka redan ikväll. Men nu laddar jag om i fåtöljen med en kopp te. Fåglarna kvittrar utanför fönstret, det hörs så tydligt för jag har gamla fönster.
Tvättmaskinen mumlar i rummet bredvid. Min tvättstuga är egentligen bara en liten skrubb under trappen, men det är mycket lyxigar tvättstuga än där jag bodde förut.
Jag är trött men nöjd. Det är en väldigt händelserik vecka med mycket jobb. Känns skönt ändå att veta att man har jobb. Det är olika varje vecka nu när jag bara jobbar med eget. Det är spännande men ändå så mycket roligare än arbetslivet var innan. Jag har tur som oftast blir fullbokad med massage. Men jag måste vara väldigt försiktig och spara på orken, måste i princip jobba så lite som möjligt för att orka och så mycket som möjligt för att tjäna ihop nåt. Jag har ingen säkerhet känns det som och det är väldigt bra när man ska sätta pris på sitt eget jobb. Man måste helt enkelt ta betalt så man klarar sig. Med lite hård press på ekonomi och hälsa så går plötsligt drömmar i uppfyllelse ironiskt nog. För är man tillräckligt pank och har ont överallt så drar man sig inte lika mycket för att sälja en tavla trots att man skäms lite för priset, rfast man behöver pengarna för att kunna tanka bilen en gång till denna månad. En tavla som man tidigare inte skulle ha mage att ta betalt för. Vips är man en säljande konstnär bara för vad nöden kräver.
Jag tycker ändå jag har det väldigt bra än så länge. Jag kan inte resa eller shoppa eller gå till frissan mer än en gång per år. Men jag gör vardagslyx varje dag och anser att jag då lever varje dag istället. Jag väntar inte med att njuta av livet tills semestern eller pensionen. Jag kan ha dött innan dess. Vad beträffar pensionen så lär den ju knappt gå attleva på ändå, det är väl bara att trivas med sitt jobb så man kan jobba tills man är hundra år antar jag.. sen kan jag bli influencer haha..
Nej oj vilket dravel, jag är visst trött i hjärnan. Nu ska jag blunda här en stund och lyssna på fåglarna eller tvätten eller cirkulationspumpen eller nån YouTuber en stund.
Ha en trevlig helg! Det ska jag! Jag ska jobba lite och slappa lite i godan ro. Sköt om dig!

Jag har lyckats ta mig till skrivbordet sent om sider. Jag tänkte göra en snabb och lättsam teckning. Men så blir det ju ändå inte det. Man jag är glad för att jag vågar testa lite.. Jag var så trött efter masserandet igår så jag sov länge i morse. Imorgon har jag mycket massage igen. Men nu får jag vara glad att jag åtminstone hann påbörja de här älvorna?
Jag kan inte gå in på min egen blogg från telefonappen. Så jag är inte in och kollar själv hur inläggen blir och så. Därför vet jag inte ens vilka teckningar jag lagt ut. Jag är så glad för jag lyckats göra lite senaste två veckorna. Visar inzoomning av en av älvorna, de är såklart inte färdiga, som vanligt. God natt

Another twirl
another twist
they?re skipping through the fog and mist
-dancing in the breath of earth,
while silverbeams brings morning-birth?

Den här dikten kom jag på ikväll när jag gick i skogen. Men färgerna ska torka innan jag lägger på dimma och älvor på tuvorna..

Det blev nå små teckningar och en liten visa. Skogsdamen får jag nog göra klar en annan dag för nu blev jag trött.

Rörig dag. Det har varit blåsigt och jag är lite trött och frusen. Det tog lång tid att komma igång. Men nu är jag äntligen på plats vid skrivbordet. Inte ens yogamattan känns inbjudande. Jag gick ut och öppnade åt hönsen och gav dem lite matrester och pratade med dem. De är ganska otama. Nästan hela flocken är utbytt efter att de flesta gamla hönor är borta och den nya Anki från ifjol inte riktigt är i flocken än trots att hon är mamma till de två tupparna och två små söta svarta.. Kvar av de äldre är bara Fiffi som är guldbrun och Darknight. Men eftersom Anki inte riktigt var helt lugn i gruppen så blev det lite splittrat. Nu hoppas jag ändå det blir lugnare när jag ger dem mer tid och tupparna växer upp och blir trygga i sin roll, det går framåt? Jag har fått dem att komma nära och vänja sig vid mig mer och mer, med lite spagetti och gammalt bröd. Det känns skönt att prata med dem även om ledartuppen är lite feg och knäpp, men det blir bra. Jag måste ha tålamod med allt. Och jag kommer ner i mig själv mer. Kanske kan jag ta mig till några klipphällar eller någon bäck som i förra inlägget snart. Men jag är för lat idag. Jag har lärt mig den hårda vägen att jag måste lyssna på kroppen då.
Jag är ändå glad att jag tog mig hit till skrivbordet till sist. Även om jag säkert inte får något vettigt gjort idag så kanske jag kan öva på att rita och måla och framförallt öva på att ta tag i penseln och bara göra?
Det är stökigt och allt men jag ska ta vara på det jag KAN göra av den här dagen. Jag får se det som en vinst varje gång penslarna blir använda.
För några veckor sedan var jag snäll med mig själv och köpte nya färger till akvarellen. Jag gör nästan aldrig det. Men nu behöver jag i allafall inte vara snål med färgerna. Det är en annan sak med min kreativitet, jag måste ge den utrymme och energi, jag kan inte bara kräva att det ska komma ut tavlor om jag inte tillåter mig att slösa tid på att misslyckas eller slösa pengar på färg.
Jag blev väldigt inspirerad på Valborgsmässoafton, då jag kände mig sjuk så jag stannade hemma på kvällen och då fick jag ju tid att måla. Då tog jag upp oljefärgerna och oj vilken energi jag fick av det. Det var väldigt jobbigt men jag blev så glad efteråt. Jag måste lära mig hur det där fungerar så att jag blir bättre på att rida på vågorna av olika sorters energi..
Det jag framförallt har lärt mig är att jag måste vara snäll och tålmodig mot det kreativa. Jag försöker också tänka på hur jag gjorde som barn, då jag lekte och skapade mycket mer än nu..