Ibland behöver man säga åt sig själv. Hamna rätt utan att överdriva. Stanna upp och lyssna in liteGöra saker lite långsammare, ta tid att känna efter vad som egentligen behöver göras. Jag har massor med städning som behöver göras eftersom jag har varit sjuk hela veckan. Men jag har även hört mig själv tjata om att jag önskar att jag bara fick sätta mig och måla i flera veckor. År?. Men jag vet ju också att jag har kört fast med min senaste målning. Den är inte rolig längre. Bara en massa skuggor och grenar som inte stämmer. I månader. Månader av att när jag äntligen får tid att måla så är det detta. Men jag håller i, för jag vet att jag kommer bli så befriad när jag blir klar. Och jag vet att det inte tjänar någonting till att hoppa över slutet att inte färdigställa och bara gå vidare.
Det är svårt att sätta sig och måla när jag vet hur mycket som borde göras. Men om jag målar en timme så kommer jag liiite närmare ett resultat med bilden och samtidigt lär jag vara väldigt motiverad att röja upp när jag väl lyfter rumpan av stolen. Det gäller att strukturera sin kreativitet. Haha. Vata är den dosha som gör oss fantasifulla kreativa och vill göra saker snabbt. Men hon är inte så bra på att färdigställa, hon är inte heller så bra på att göra en sak i taget. Det krävs att man använder sig lite av en hårdare pitta för att bestämma en struktur och sedan försöka hålla ut med hjälp av den stabila Kapha för att nå ett mål trots att vata skruvar på sig där på stolen och vill sticka iväg och göra annat. Jag måste balansera min oroliga vata idag. Struktur och uthållighet. Att skapa ett utrymme av tid är väldigt behjälpligt för att få ordning på vata. Långsamhet är en av Kaphas egenskaper. Det eliminerar stress och det finns utrymme för att göra en sak i taget och skapa framförhållning. Idag har jag också medvetet valt att göra saker baklänges. Att måla först och städa sen kan verka lite ologiskt, men det är en träning i att kunna jobba med målandet även om allt runtomkring inte är perfekt. Jag målar absolut bäst om allt i övrigt är städat och i ordning men det kan vara en bra träning att bli snabbare på att komma igång med målning och att kunna göra lite varje dag istället för bara när det känns perfekt. På så sätt nyttjar jag mitt vataöverskott först, hon är ju redan här och är kreativ och vill skjuta upp städningen. Varsågod vata tag plats och måla en stund. Hon kämpar på med skuggor och ljus i snön på bilden 20 min till. Sen är hon trött. Då kan pitta ta vid och städa. När hon blir trött ska jag låta saktmodiga kapha ta vid för en mer passiv aktivitet som att titta på skolmaterial eller gå en promenad eller vila.

Är urbefolkningar finare än vanliga människor som bor i förorten och har släkt från olika länder? Vad är en urbefolkning och hur kan den bevaras? Varför ska den bevaras? Är det skillnad på urkultur och urbefolkning? Är det kulturen som är mer värd att bevaras? Ett hållbart sätt att leva? Få människor är över hundra år gamla, så varför är det så viktigt att bevara det som är äldre än så? Eller hävd äldre än så? Vårt folk har bott här i hundra generationer men jag själv har inte bott här längre än du eftersom vi är lika gamla.
I många politiska frågor tycker jag att urbefolkningen ska gynnas, men det har inget med gener att göra, det är mer en tradition av att bevara landet och leva i fred med jorden till skillnad mot vad vinstdrivande kolonisatörer brukar vara intresserade av. Men om en person från Syrien går ut här i Norrbotten och odlar ekologisk potatis och lever ett harmlöst liv så gynnar jag hellre honom än en infödd norrbottning som vill exploatera jorden. Det handlar om hållbarhet inte om genetik. Så alla som gör bra saker ska känna sig lika värdefulla som vilken urinvånare som helst. Det handlar inte om var dina förfäder gjorde för gott, det handlar om hur vi förvaltar vårt gemensamma arv. För alla människor är av jord komma och har rätt att leva på och av denna jord oavsett vilken kvinna som födde dem. Men varje människa är också skyldig att leva så bra som möjligt för sina medmänniskor och en hållbar framtid.
Bilden är tagen från mitt köksfönster en dag då renarna kom upp på gården och letade vinterbete. De går häromkring på vintern. Jag blir glad när jag ser dem. Jag hoppas att det kan fortsätta finnas traditionell renskötsel i framtiden, men vi vet fruktansvärt lite om samerna och deras kultur fastän vi är som grannar. Varför lärde vi oss inget om det i skolan?