I naturen lever människan. Hon äter och skräpar ner. Älskar och är rädd. Hjälper och försvarar sig. Människor samarbetar och går sin egen väg. Människan har instinkter som inte alltid passar sig. Människorna har kommit överens om regler. Människan har ett klokt hjärta som hon inte alltid lyssnar på. Människan har lärt sig mycket av sin hjärna. Människan förlitar sig mycket på sitt intellekt. Människan har dåligt förtroende för mänsklighetens intellekt och förmåga att sköta världen på ett bra sätt.
Människan är av jord kommen. Det har människan glömt. Människan har lärt sig att jord är smuts. Utan båda fötterna på jorden tappar hon lätt fotfästet.
Människan måste samarbeta med jorden för att få näring.
Människan behöver vara i balans. Fötterna på jorden och en stark ryggrad som strävar mot himlen. Människan behöver lyssna på sitt hjärta för att ställa in sin livsväg. Människan tycker att många av hennes fränder är ryggradslösa.
Människan lider av ett subtilt självförakt. Hon säger sig älska andra arter mer än sin egen. Hon har inte stort hopp till sin egen art. Människan älskar sin hund mer än sin granne trots att hunden pinkar på mattan. Människan anser att människor ska ta ansvar och uppföra sig. Hunden är snäll mot sig själv. Såg människan det i sin frände skulle det misstas som ett för stort ego. För ett djur är det ok? Till och med beundransvärt? Vad är det? Varför denna självförnekelse? Människan säger att hon älskar djurens ärlighet. Tänk om alla bara kunde älska sin nästa såsom en hundvalp, ty de förtjänar tydligen ovillkorlig kärlek? What about Torbjörn 67? Try love him as you love your puppy? För utseendet har väl ingen betydelse för rätten att bli älskad?
Människan är berikad med intellekt att förstå sin omvärld.
Människan har potential att lösa många problem. Människor har potential att acceptera varandra. Vill inte människor det? Hur mycket sitter i inlärda mönster och vad finns i djupet på varje klokt mänskligt hjärta?
Om människan kunde förlåta sig själv sina mänskliga tillkortakommanden skulle hon även kunna acceptera sin granne så som ett djur. Ja det låter hemskt, men djur har i många fall högre status när det kommer till människans kärlek...
Det fina är att människan åtminstone ser kärlek i djuren och då är det ett steg på rätt väg. Det finns kärlek i allt...
Och människan är natur.

Ps. Ändå, idag när jag kollade igenom min telefon så ser jag att en ikon för att anmäla fel, är tecknad som en skalbagge. Vad innebär människans förhållande till naturen när skalbaggen är en symbol för ?fel??...

Bilden är Korpflickan, som jag gjorde förut..