För två veckor sedan var jag och dottern ute i skogen med getterna. Spira, Lyckan och Torvi. Vi tog dem först i koppel, sen släppte vi Spira lös. På hemvägen fick de alla springa fritt. De vågade ändå inte springa före oss hem i den mörka skogen. Jag vet att de skulle ha sprungit hem om någonstans. De är väldigt hemkära de här kreaturen och det går alltid att hitta dem med en klocka. En plingande klocka alltså...
Vi inspekterade lite häftig is. Sen gick vi även över en skoterbro som var lite läskig tyckte nån get. Man ser vattnet som strömmar under en, mellan de glest satta brädorna.. uppe på hygget vilade vi en stund, men då kom mörkret snabbt och vi travade hem igen.