jag börjar med att fylla hinkarna med vatten ta med mig en liten skål med bulgur och en skvätt linssoppa och locka med mig hunden ut.
Jag öppnar luckan till hönsen som trängs i öppningen för att se vad jag har med mig för nåt gott. Men det är så mörkt så de vågar sig inte ut. Jag går in i ladan för att fylla på deras vatten och knacka ut isen. Också hämtar jag hö åt getterna. Snurre får lite korn på sin stol så han låter bli att gå in och rota hos hönorna. I ladan finns numer lampor så hönsen trippar glatt ut och börjar sprätta runt efter nåt gott i höet. Förra vintern var det alltid välsopat där, men nu har jag sparat lite spill över hela golvet så gör det inget om de kommer ut och vill krafsa lite. Jag inbillar mig att det blir varmare för de små kanintassarna på golvet och det går lättare att ta bort en hönslort för att slippa få den under skon.

Granat är modigast av hönorna. Hon vågar gå nära både mej och kaninen. De andra är ganska skygga. Sedan getterna var inne från den stränga kylan, är kättarna fulla med fluffigt hö. Svärta spanar in i Gullies rum..

Jag öppnar så de får gå in och sprätta där lite. De äter från höet och kaninen springer fram och vallar dem lite. Orra (den gula) flaxar förfärat upp och springer in i hönsrummet igen. Här är de i Getkätten.. (Gullies rum")

Jag går ut för att ge getterna sitt när jag möts av hunden som ser skyldig ut när hon hoppar ut ur hönsgården. Hon har förstås ätit upp matresterna som vi tog ut åt hönsen.
Getterna som alltid annars kommer bräkande så fort de hör mig uppifrån gården, orkar inte ens resa sig utan bräker bara lite sömnigt och kikar ut från halmen. Men det är klart de vill ha hö, så de makar sig ändå ut och börjar sitt morgontugg.

De syns väl hur morgontrötta de är med sina lysande zombieögon?