Jag trodde inte det var möjligt att fästa sig så här mycket vid en get, och på så kort tid också. Jag har väntat i fem år på att kunna skaffa getter igen, något jag inte ens trodde att jag skulle kunna göra ibland. Men hoppet och turen... Sen är min lilla get en dotter till min första killing Julia också, en väldigt trevlig liten get. Julias mamma, i sin tur, var min allra första get och henne hade jag lite problem med, inte minst från början. Chanell hette hon och hon var ca nio månader när jag köpte henne och aldrig hanterad. Det var svårt att tämja henne, hon var mycket hispig och verkade nervös. Jag kom aldrig riktigt överens med henne, trots att jag lade ned mycket tid på att bli vän med henne. Hon tyckte inte om att bli hanterad, även om vi tränade på det varje dag.

För at vara lappget hade hon väldigt stora juver och mycket mjölk. Men tyvärr ville hon helst inte låta sig mjölkas, så det blev inget av med hennes mjölk för mig. Julia hade mycket mindre juver, jämför melon och plommon i storlek. Och Gullie som jag har nu verkar ha ärvt Julias anlag och hennes juver syns inte alls än, de är helt täckta av tjock vinterpäls. Det är ju säkert praktiskt när man är lappget och ska gå ute i snön, men jag hoppas att det ska gå bra att mjölka henne ändå. Man vill inte att det ska falla ner hår i mjölken, en del brukar raka sina getters juver...

Jag har haft Gullie i drygt en månad. Hon var bara någon enstaka månad yngre än Chanell när jag köpte henne och uppfödaren sa att hon inte hade tid att träna så mycket hantering, men hon är redan tamare än vad den förra geten hann bli på tre år. Det handlar nog inte bara om hantering, miljö och "bonding", det är nog ganska individuellt hur tillgivna de blir till sina människor. 

Å andra sidan måste jag tillägga att Chanell var en mycket bra getmor och getmormor och fungerade bra i getflocken och så. Hon var också mycket nyfiken på min egen bebis, som jag fick under tiden jag hade getterna. Hon ville inte gärna komma i närheten av folk, men lille Viggo nosade hon gärna på. Och fastän hon var skygg för oss så gick hon emellan när pappan busade med bebisen på gräsmattan. Jag hade tagit upp Chanell och hennes lilla killing Frejja för att vänja Frejja med folk. Bebisen Viggo låg på en filt på gräsmattan och Chanell höll sig så långt ifrån som kopplet tillät...ända tills pappan kom och började busa och "morra" mot bebisen, då blev Chanell orolig och gick fram för att rädda den lille!

 Gullie betyder Guld på sydsamiska, hon och hennes tvillingsyster Silpe (silver), är Julias första helvita killingar. Det är ganska vanligt med helvita lappgetter, men jag själv har mest stött på spräckliga eller fläckiga. Gullie var ju lite skygg när hon kom, men jag leder henne in och ut till hagen varje dag och lockar henne med hö och visar henne smaskiga kvistar i hagen. Så på kvällen när Tjeehpes rusar in i kätten för att mumsa hö, kommer Gullie gärna ut till mig igen och kollar vad jag pysslar med hos kaninen. Hon hoppar gärna upp på foderkistan, så hon får lite hö där. Det är perfekt höjd för att kolla igenom och känna på henne. Sätter jag mig där står hon gärna kvar och får kramar. Så jag kramar och kramar och förvånas över att man kan tycka om en liten get så mycket!

Jag och Gullie 2015

Jag och Julia med hennes första killing, Stark 2009

Gullies mormor, Julias mor, Chanell står upp längst bort i bild. Framför henne ligger pappa Ville och deras dotter lilla Frejja. Längre fram, Julia och Stark, som snabbt växte ikapp sin mor! 2010

( de ser toviga ut för att de blåste mycket och de hade vinterpäls kvar)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det pratas om Healing och att utvecklas som människa. Man möter andra människor genom hela livet. Först blir man både älskad och förstörd av sina föräldrar och bråkar och knyter starka kärleksfulla band med sina syskon och förvirras av relationer med...

Här är ett exempel på hur en tillsynes overklig klump med färg kan bearbetas med nya lager färg och skuggor så att formen framträder utan att det blir en rörigare bild. Det är en ekorre som kurar ihop sig i sitt bo. Boet ska jag måla sen. Ekorren är ...

Lite bilder på killingarna. Geten skulle visst heta Hedda eller Hedvig, och bocken vet jag inte säkert. De är Lappgetter. Jag undrar på gårdsnamn om de ska ha stamtavlor. Myrlandet som Mellanboda har kallats av en författare. Vi är bara åtta åretrunt...

Todays endless story. Sometimes things just don?t work out as planed. Trying again and again, never give up. Even though I thought the last failiure was the end, it never is, everything is eternal. Sometimes life commands us to rest. Back off and wit...

Asså, Torvi är som ett kinderägg. Nu kom det två överraskningar idag när jag kom ut i fuse på kvällen. Helt färdiga och nystöpta. Två starka, fina killingar som inte ens var helt torra än. Tilde har nog aldrig klätt sig så snabbt, hon hade inte ens s...