Nu är kobilden färdig tror jag. Ska visa lite målning steg för steg snart igen. Men nu ska jag sova.. Trevlig helg!

Jag har ritat lite tuschteckningar utan färg. De är lite mer avslappnad form av ritande som känns lite som att klottra. De går fortare att göra en sån teckning än en akvarell. (Även om inget jag gör går fort). Kul att leka lite med pennspåren nu när jag haft lite uppehåll. Man måste få paus, rast, tomrum, rymd för att kunna göra nåt nytt och bra..
De här ritar jag upp med blyerts, förstärker linjerna med tusch. Olika många varv av tuschpennan ger lite djup och struktur på föremålen, tex. konturer runt en varelse är alltid grövre än "inne" i figuren. Mest fint och levande blir det att tuscha med stålstift, men det är lite svårt och bökigt att ha med sig..
Jag har kopierat den ena och Tilde har färglagt..

Komans som i romans.. Igår målade jag på den här bilden. Den är inte klar än men har jag tur kan jag fortsätta idag. Ha en bra dag!

Målade en fjäril.. Har tänkt mycket på den biologiska mångfald som kommer av att man håller upp markerna. Att vi inte slår hö tidigt gör att fjärilslarver hinner bli till fjärilar. Att man ändå slår hö (sent, när blommor och gräs blommat) och låter djuren beta gör att gammalt gräs inte täcker marken utan nya olika sorter kan växa upp. Frön av olika örter, som legat länge i marken får gro och gör att fler sorters fjärilar trivs.
Jag ser många fjärilar varje dag när jag går nere i hagarna. Olika Blåvingar, guldvingar(?) vita stora fjärilar, nässelfjärilar små orangea fjärilar med "veckade" vingar (
Tåtelfjäril?) och en massa minismå fjärilar, fjärilar som ser ut som björknäver ...
Det känns som att det var vanligare med fjärilar när jag var liten, jag har aldrig tänkt så mycket på dem förut. Men nu när de är här märker jag att de nog inte är lika vanliga längre...

Den var ju nästan finare innan den var klar..

Denna tavla var försvunnen en dag när jag kom hem från jobbet strax efter påsk. Den heter vårgudinnan. Följaktligen fick vi ingen spirande vår och försommar här hemma. Odlingslådorna gapar nästan tomma och inte en blomknopp på äppelträdet har synts till. Men nere i Skåne har hon nog sett till att det gror kan jag tro. Hon kom tillbaka förra veckan med min syster. Men hon fick behålla henne eftersom hon fyller år imorgon. Grattis Julia!
Vi får förlita oss på annat för att få frön att gro här hemma :)

Godess of spring with hair so bright, bring back the sun, bring forth the light... Så börjar versen som står i bågen över Vårgudinnan.

Vanliga Oljekritor som vi hade i skolan när jag var liten. Först tyckte jag om dem men sen slutade jag använda dem eftersom det inte gick rita med precision.
Idag (25 år senare) höll vi på med såna och skulle rita oss själva. Inte vet jag om det blev jag precis, men kul var det att kladda på ordentligt.

Min målningteckning är klar. Getterna är på grönbete, blommor och potatisar satta, en stekost klar och en fotbollsträning. En vasslepannkakssmet i kylen och återvinningen lämnad. bara tvätten hänger kvar på torkvindan. Idag gjorde jag en ayurvedisk behandling. Marma heter den och det kändes riktigt bra :)
Skönt att göra kväll tidigt. Läste lite för Viggo ur HarryPotter. Det är härligt att läsa på kvällarna, när jag blir pensionär ska jag bara läsa hela tiden tror jag... ... ...inte kanske.. inte hela tiden, men mycket.
God natt!

Våren är här. Vi är mitt i förändringen. Det rör på sig. Snöstorm ena stunden och blåsippor i nästa. Jag har målat en annorlunda bild. Den har olika förhållningssätt i sig. Barnsligt och mer moget, olika perspektiv och objekt, ursprungligt och nytt. Fantasi och fakta.
Allt förändras våren skjuts fram, hösten och vintern också. Det som verkar säkert ena dagen visar sig vara osant nästa dag. Vad kan väl bestå?
Världen är levande, den rör på sig, inte ens sanningar och fakta är statiskt.
Fåglarna kvittrade idag, jag gick i täckbyxor och förundrades över att inte fler är ute och njuter av naturen nu och inte bara i juli -semestermånaden, då skogen är full av mygg.
Det känns att mycket förändras och folk börjar titta bakåt och hemåt och bli nostalgiska i en släng av trygghetssökande. Det blir för mycket. För många kanaler inblandade. Får man ingen diagnos så har man förmodligen en mutation. Vi måste ju vidare! Vart ska vi?
... Vill vi dit?
... Tiden har ju alltid gått framåt, vi har alltid möjlighet att svänga, men framåt kommer vi hur vi än gör.