nu plockar jag kamomill som hänger i fönstret på vinden. Mortlar och kokar upp lite vatten. Jag vill minnas att kamomill ska vara lugnande och bra vid sänggåendet.

Jag är lite uppe i varv eller nåt och jag tror det är för att det är dags för läxförhör snart. Jag går en utbildning till ayurvedisk hälsovägledare och nu ska jag viss vad jag lärt mej. Oh, alltid prestationsångest. Jag vill ju bara lära mej mer och bli bättre.. Men detta..
Jag sniffar lite på Vataoljan som också är lugnande och bra att använda på kvällen.

Kurserna som jag går handlar alltså om Ayurveda, en indisk lära om livet. Många (9) tusen år gammal. Det ingår i allt som finns omkring oss, alla element påverkar oss: årstid, dygnstid, temperatur, fuktighet, mat, dofter,egna tankar, inre organ och påverkan av andra människor, vad man ser och vad man hör osv. Allt påverkar vår balans. Det finns tre grunddoshor Vata( kall, torr, rörlig, luft,rymd, nervsystem, höstvinter mm.) Pita (eld, förbränning, galla, surhet, effektivitet, drivkraft, värme) Kapha ( lugn, vatten, kyla, stabilitet, stillhet, fet, oljig, behaglig). Vi har alla lite av varje i oss, men oftast har vi mer av något och då gäller det att balansera den doshan, men alltid med hänsyn till var och hur man befinner sig för stunden. Det är både superenkelt och jättekomplext. Är du en orolig Vataperson, tillför mera Kaphalugn, särskilt på kvällen, när den tunga Kaphan hjälper oss att komma till ro. Men för att ta vara på Kaphatiden ska man lägga sig senast kl 22 för sen börjar nattens Pittatid och då är det risk för att bli lite piggare igen.. Så, godnatt!

igår fick vi se en liten valp. Så himla söt! Och svår att fånga på bild

in med alla i värmen.. Eller värme och värme, det är väl minusgrader även inne i ladan dit djuren får komma nu när det sjunker ner mot -30. Idag har vi eldat i pannan och kunnat ha ca 50 grader varmare inne än ute. Det var jätteskönt. Jag var tvungen klä mig i bara linnet och (pyjamas)-byxorna. Vi drog fram madrasser och knuffade undan ett stort köksbord så vi, varma och glada kunde träna innegymnastik mellan varven ner i källaren för att lägga i mera ved och skräp och plankstumpar.

När det är så kallt gäller det att ha mycket förbränning även i djurens magar. Getterna har fått både hö och lövkärvar i större mängd än vanligt. Maten i magen värmer dem. Men det ska vara grov mat som kräver stor "process" att bryta ned. Då bildas värme.

Snurre Sprätt, kaninen, hoppar glatt mellan kättarna när jag tar in getterna. Jag kan tänka mig att det både är skönt med värmen och kul med sällskapet för honom. Ja, för det blir faktiskt stor temperaturskillnad i den lilla ladan av bara en get och en bock.

Jag lade in lite extra halm. Bocken är inte lika glad åt sällskapet som Snurre själv. Han tycker väl att han tar för mycket av det goda, så han stångar lite mot honom och försöker mota bort honom ibland. Men det är svårt att stånga ner mot marknivå och Snurre skuttar så lätt undan. Han verkar både nonchalant och obrydd om bockens stora horn.

Bakom den isolerade väggen sitter hönorna i sin alkov. De har det lite varmare eftersom att jag nu har tänt värmelampan som hänger där. De tål egentligen också kylan bra eftersom de är Bjurholmshöns, men de är ju så få så och den lilla utegångsluckan är inte isolerad. De brukar faktiskt gå ut varje dag. Men imorse gick jag ner och öppnade deras lucka som vanligt, sen fixade jag omkring där nere en stund innan jag var på väg att gå upp till huset igen och då nöp mig kylan så i kinderna att jag tvärt beslutade för att stänga hönornas lucka igen. Jag hade ju sett hur Orra flera gånger ställde sig i öppningen men vände på klacken och gick in igen. Bjurholmshöns brukar visst vara ute även i -20 grader men nu fick det vara stängt.

In igen och elda, och få lite kaffebesök igen. Det är så kul att folk vill titta förbi trots vår ständiga röra. Sen avslutade jag dagen med de sista förberedelserna för morgondagens "redovisning" (miniföreläsning) om ayurveda som jag studerat under några kurser i höst.
Ha det bra och håll er varma!

en dag räcker inte till. Jag har skrivit på en saga idag. Och målat lite. Jag längtar efter att göra stora oljemålningar. Men det tar tid, och det är så mycket jag vill göra. De här dagarna då jag jobbar med pennspår ska jag posta beställningar också och fixa fakturor. Så en dag går fort. Jag skulle ha obegränsat med tid för att verkligen komma in i målandet eller skrivandet. Bara avsaknaden av stopptid skulle göra flödet lättare. Men jag mår ändå bra av lite tidsrytm. Upp på morgon och så.. Och varje morgon har jag äran att gå ut och mata djuren. De ger mig omedelbar sinnesfrid om så bara några minuter. Dagarna går som de gör, men en stund varje morgon och en stund varje kväll står jag mitt i ett tidsvakum med hö i håret.

De kikar ut genom var sitt fönster

idag var jag på julmarknad i Lillpite med mina Pennspår. Det var kul men lite oväntat..

Egentligen skulle jag ha varit på Kayakurs det här veckoslutet som en extra del i min AyurVedautbildning. Men kursen blev inställd så jag fixade iordning tavlor och sådant och for på marknad istället. Dessutom fick jag en hel ledig dag till att städa huset, som inte sett sin städerska på flera veckor, då jag jobbat extra och varit på kurs varje dag. Vi började gårdagen med att åka till Blåsmark och hämta lite hö och hälsa på på julmarknaden där. Sedan åkte vi hem och städade lite och bakade pepparkakor.

Jag brukar bli ganska trött av att stå på marknader. Men idag var det skön avslappnad stämning. Jag fick äran att stå brevid några företagare som jag känner. Eufåria med sina fina fårskinn, hantverk och korvar och "Jag blommar" som har fina och välgjorda konsthantverk. Det var ganska mycket folk fastän det är första gången den här marknaden anordnas och det gick bra med försäljningen.

Jag fotade medan jag försökte duka bordet snyggt. Jag var inte så väl förberedd men nu har jag varit så många gånger så jag vet ungefär hur jag brukar ställa allt. Allt får ändå inte plats och de ickejuliga sakerna får stå lite i skymundan. Jag måste nog öppna en liten butik så folk har chans att se mina andra tavlor som inte har jultema.

Väl hemma var det fullt mys. Ingen ide att packa upp allt. Till helgen bär det av igen. Jag gjorde en liten ostbricka med rökt fårkött som jag köpte av Eufåria. Det var jättegott. Sen kom min syster och hennes steffe och en söt liten mamma som kom för att hämta sin son som varit med våran hela dagen. Det blev fika och mys hela kvällen. Lite glögg värmde vi också, julen går så fort ändå, det gäller att börja julmust redan nu så man inte missar mysandet.
Snart är julmarknadernas tid över och då ska vi ta det lugnt och mysa varje dag fram till nästa år. ...Julklappar? det får tomten fixa...

alltså, jag är sugen på att göra den här kakan. Men jag orkar inte, jag är så trött på kvällarna, för nu går jag på ayurvedakurs igen :) det är mycket roligt och intressant. (Detta har vi INTE pratat om på kursen men:...) Synd att inte svensk sjukvård är mer öppen för läkarvård. "Läkarvård"som i :vård utförd av folk speciellt utbildade i hur kroppen (och själen) bäst läker sig. Eller, ännu viktigare, förhindrar obalanser som låter sjukdomar etablera sig. Det finns så mycket kunskap, kunskap som viftas bort och inte ska tas på allvar. Det är inte tänkt att vi ska läka våra sår. Det är tänkt att vi ska bedöva dem med medicin för att känna tillfällig tacksamhet över att det - systemet finns. Sen ger medicinerna oss biverkningar som gör att vi behöver en till medicin eller tillskott. Vinn vinn för läkemedelsföretagen som sponsrar sjukvården. Det är läskigt. Det finns ofta mycket mer man kan göra efter att man redan blivit utdömd som kroniskt sjuk. Men ingen tjänar såna summor på att vi lär oss hur kroppen bäst läker sig själv. Då skulle vi inte ha ett sånt effektivt samhälle. Fler skulle ägna mer tid åt att må bra än att gynna konsumtionssamhället.
... Nä, dags att sova.. Jag får väl baka den där kakan nån annan gång...
Kom ihåg att sprida lite kärlek och välvilja idag.

i helgen har vi firat min mamma, som fyllde jämnt. Min syster och moster från sydligare breddgrader var hemma och kusiner och vänner samlades och åt pajbuffe och hade trevligt. Det var så roligt att träffa alla, jag kan inte ens rabbla upp dem här. Men att man kan älska så många och träffa dem så sällan. Tex. en kusin som är hemma från sitt boende i Cypern..
Jag är väldigt trött. Senaste tiden har hjärnan inte fungerat riktigt. Huvudvärken har varit aldrig lämnat mig helt, förrutom den där mysiga torsdagskvällen då vi tog på oss läskiga masker och rövade bort mamma till en fin restaurang, bara vi tre systrar och mamma. Vi drack tom. Ett glas champagne, vilket jag tyckte kändes onödigt i mitt virriga huvudvärkstillstånd. Men efter att ha skrattat mycket hela kvällen och gjort en visit och tänt ljus vid gravarna och avslutat med en brasa hos andrasystern, så var huvudvärken plötsligt borta. Men jag fick bråttom att komma iväg hem sen efter att hon läst spökhistorier för oss och jag såg vad klockan var. Men då kom jag på att jag måste först gå upp till gården bredvid syster, där bor storebror, som tagit över föräldrastället och nu var jag tvungen att gå in i den uråldriga ladugårdsbyggnaden och hämta lite hö hem till getterna.
Det var iskallt ute och jag har alltid hört konstiga ljud i det där fuset och tillochmed sett en mansgestalt gå genom väggen en gång när jag var förglömligt liten. Men såklart ville ingen följa mig upp så jag fick hämta mitt hö själv. Haha, så lättskrämd man är! Jag brukar inte vara mörkrädd ute, men det blev lite dålig timing. Idag har vi kämpat för att hålla oss vakna. Jag hade tänkt lägga upp bild och recept på pajen jg gjorde och morotskakan, men ibland räcker man inte riktigt till. Bäst att ta det lite lugnt. Det är ju ändå början på Vataårstiden nu, så alla borde varva ner lite, äta en värmande soppa och massera fötterna innan sänggåendet. Sköt om er!
PS. Jag har målat stenar igen...

Åh, nej! Nu är den utläst igen.. Min favoritbok som jag sparar och glömmer och läser om och upplever, ja oj vad jag upplever i den här boken. Den är fullproppad med makabra, mäktiga, imponerande, fula och vackra och helt vanliga människoöden och människor. Den utspelar sig i olika tider för längesedan. Men människorna är lika verkliga som om de levde nu. De kämpar i det tysta och man inser hur mäktig och sårbar varje liten människa är, alla har de sin kamp, även om vi nu har det ungefär lättast i den här världen att leva.. Jag blir så imponerad varje gång. Moa, du är så... så ...bra

(Ja,jag vet, Moa kan aldrig läsa det här.. Men ändå, Tack)