Jag har svårt att vända hem igen. Jag vill se hur det ser ut efter nästa krök. Hur stor är myren? Vad finns bakom nästa udde? Hur långt kan man se om man klättrar upp på srenblocken. Är det där verkligen en Sten eller ett djur?
Möjligen har detta med min fantasi att göra. Men jag har svårt att låta bli att gå längre bort. Det värst är att ibland mörknar det fort. På vintern när man åker skidor är det lite lättare att spåra sig hem. Nu måste man minnas hur man gick. Det finns smala sund mellan myrarna där man tar sig över torrskodd om man lyckas hoppa på rätt tuvor. Myrarna breder ut sig som stora sjöar. Jag går efter strandkanten och över en liten ås, in i en högtidlig lövsal. Här finns lämningar efter människor. Stora stenar är murade på varandra till något. Det ser ut som en jättestor upphöjd eldstad. Eller är det ett altare? Fantasin är gränslös .. Längre bort finns en liknande stenhög. Den är murad med ett stort hål i mitten. Det ser ut som en liten ugn. Myren är stor men den beordrats biten har bildat en liten sjö. Runt sjön ligger vita svanfjädrar här och där i den gula mossan. Där ligger också röda små pärlor utströdda. Tranbären är så vackra. De är också goda trots att de har en väldigt kärv smak.. jag äter upp dem och går hem igen.