Tar upp getterna ur hagen på kvällen. Det är mörkt när man passerar ladan och går över den lilla bron. Gräset är mjukt på stigen genom hagen. Mellan träden i skogsdungen skymtar ljusa fläckar som börjar röra sig och bräka lite tyst. (Jo, för getterna här bräker inte så där högt och grovt som får gör. Getbräken är betydligt mildare för örat och de pratar med olika tonlägen.)
Ibland hör de mig inte om det susar i de stora gamla granarna. Och då kan de bli rädda och någon snorklar till så alla blir på helspänn tills jag säger att det bara är jag.
?Kom då, så får ni komma!? Ropar jag uppmuntrande för att få igång dem att komma med mig längs stängslet bort till grinden längst ner i gamla hagen. Jag öppnar den och de kommer skuttande över kanten. En efter en. De går en bit in i hagen men stannar och stirrar i mörkret medan de väntar att jag ska stänga grinden, sen följer de mig i en klunga bort till ladan. Det spelar ingen roll att de går iväg en bit eller till och med att jag glömde sätta i kontakten igen för att få ström ner till ladan. Så det är alldeles mörkt. Men en efter en hoppar de in och jag känner igen dem i mörkret så att var och en får komma i sin kätte. Lyckan knackar på dörren som slår igen av vinddraget. Hon är förstås sist lilla Lyckan. Höstvinden viner i knutarna och bankar i dörren. Lyckan kommer in i sin kätte och alla lägger sig tillrätta och idisslar. De är som lite mörkrädda ibland, men här inne är de trygga. De kan höra varandra ganska nära. (Men de vill ju inte vara så nära varann så alla skulle kunna vara i samma box, knäppgökarna..) tryggt med hö och vatten och en mjuk bädd. Hela flocken på plats. Inget att oroa sig för. På andra sidan väggen sitter alla hönsen på sina pinnar och har sagt godnatt för längesen. Orra ligger själv kvar i sitt rede och ruvar sina åtta ägg..
De har allt de behöver och strävar inte efter så mycket mer. De har sina intriger, men kan somna tryggt en kväll som denna, trots septembernattens kalla vindar. Det händer ju att man önskar man vore en get...
Jag tycker om den här bilden på MollyMi och getterna från strandhagen för ett år sedan. Närmast har hon sin Lyckan, den lilla svarta..

 

skogsnuvan

26 september 2018 08:23

Så härligt det låter. Getter är för härliga men du kan tro att jag är glad för fåren jag fått låna och glad för BonnAnna som har så många djur fast hon är så ung. Hon kommer varje kväll för att titta till sin djur och det tycker jag är gulligt. Hon får så mycket ull och vill lära sig karda och tova och spinna och färga garn. Jag kan lära henne allt utom att spinna men har nu en moster som kan och som lovat oss att lära ut det hon kan. Det ska bli så spännande. Roligt att få lära en ungdom sånt. Snart är det ingen som kan dom gamla hantverken

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har påbörjat en ny teckning ikväll. Jag är såklart inte nöjd ens med bakgrunden men jag har blivit lite mer otålig när jag målar, på gott och ont. Mest med fördel, då jag alltid annars fegar så mycket att ingenting blir av. Så nu började jag måla...

När jag gick mellanstadiet knytte vi armband åt varandra på rasterna i skolan. Trådar av rosa, lila och blått vävdes ihop av idogt knytande och sedan knöt man fast kreationen runt handleden på sin kompis. Jag behövde ett band till en nyckel tyckte ...

Svar till den som tycker att vi ska köpa alla möjliga djur och sätta i en hage för att rädda dem från att behöva jobba, förslavas av människor: ( Bilderna är framsidan och insidan på ett av de småkort som jag tryckt upp från mina akvarellmålningar) ...

Jag vilar i fåtöljen en stund mellan jobb och tvätt och körning. Jag håller på att packa för ett helgjobb med friskvård på annan ort. Så jag packar badlakan, massageoljor och lite Pennspår och ska åka redan ikväll. Men nu laddar jag om i fåtöljen med...

Jag har lyckats ta mig till skrivbordet sent om sider. Jag tänkte göra en snabb och lättsam teckning. Men så blir det ju ändå inte det. Man jag är glad för att jag vågar testa lite.. Jag var så trött efter masserandet igår så jag sov länge i morse. I...