jag och Viggo har sprungit upp på "Eliasberget" ikväll. Egentligen heter det Larssonsberget. Men det fanns en gång en i bygden beryktad tjuv som hade en grotta i just det berget. Tjuven hette Elias och det går en led över berget som heter Eliasleden.
Där finns lite skyltar uppsatta, bla. Information om pärluggla. Och när vi stod stilla och hämtade andan högt uppe på berget, medan vi åt lite blåbär från tuvorna, då hörde vi ett ovanligt läte från skogen.
Väl hemma googlade vi pärlugglans läte och det var nog den vi hade hört.
Som jag skrev sist vi var uppe på berget, så bor det många korpar där i stupen och det är alltid roliga att iaktta. De är inte lika skygga och man hör hur de pratar med varandra med olika tonläge och på långt håll.
Men det mäktigaste idag var ju att vi kröp ner i självaste Eliasgrottan!
Det var så spännande. Det första Viggo gjorde när jag frågade om vi skulle gå upp på Eliasberget idag, det var att gå till sin far och fråga om han hade någon ficklampa, så att vi äntligen skulle kunna gå ner i grottan.
Man måste klättra ner genom en smal öppning. Inget som rekommenderas gravida eller "ledbrutna". Sedan kommer man ner i en liten gång där man får gå böjd. Efter några meter blir gången till ett litet rum med skrevor här och var i taket. Där kunde jag stå upprätt. Vi lyste oss fram med den lilla lampan som var av modell "nyckelring". Jag litade inte riktigt på den lilla tingesten, så besöket i grottan blev ganska kortvarigt.
Sedan fotsatte vi uppåt. Hjälpte hunden uppför en stege och hoppade över lite helvetesgap och stötte på några morrande stenvättar.
Men roligast var att rejsa (race-a) tillsammans över stockar och stenar. Ibland fick vi stanna för att flåsa lite. Tillslut kom vi upp på bergets topp och det var varmt och nästan vindstilla och helt underbart att sitta där och mysa och peka på husen, byarna, vattendragen och vägarna under oss.
På hemvägen "rejsade" vi också. Men vi tog det lugnare och gick mer stilla och åt mer blåbär. Det var en riktigt skön sommarafton??

Jo, ugglan ja... Det liknar nog ingen Pärluggla egentligen, trots prickarna. Det är en fantasiuggla som jag målat på en sten. Det är ju så roligt att måla på stenar! Jag visade bilder på det tidigare i vår, men då kom aldrig ugglan med. Bara några blommor och sånt.. Hade dygnet fler timmar skulle här målas mycket sten ;)
Prova!
Hoppas ni har en riktigt skön slutspurt på vår fantastiska sommar :) take care!