nu är hon här igen, vårgudinnan. Jag blir lyckligare för varje år. Snart kommer blomstertiden med sin prakt och fägring och det tåras i ögonen när barnen sjunger sommarpsalmerna. För inte förrän man upplevt lite mer av livet och sett mer av det vackra och det fula, så inser man vilken gudagåva våren, sommaren, blommorna och höet är! Därför är gamlingar som jag så blödiga och sentimentala på examen och liknande tillställningar. Förr grät jag aldrig, knappt ens på begravning, och nu sprutar tårarna så fort jag ser en trana på våren...

Men vårgudinnan betyder inte bara ljus och nytt liv, hon är också en del av tiden, den eviga, som gör allt förgängligt
Nästa gång jag fyller jämt är det fyrtio. Förtti!!! Det är visserligen ett bra tag kvar men det känns ju inte lika avlägset som när man var fjorton, ändå känner jag mig exakt likadan som när jag var fjorton. Det kommer aldrig att bli annorlunda, man föds till den man är och blir aldrig en annan, hur gammal man än blir (bara det där med tårarna och det yttre ...). Det säger min farmor också (förra inlägget).

Just nu är jag ute i vårgudinnans domäner. Vårmorgon, ljuset och fågelkvittret är magiskt. Leran och jorden är kanske inte vacker, men en gammal själ ser vad som väntar i den, snart blommar det där också. Än är det vinterhö som gäller för getterna, frost på vissa ställen och is i vattenhinken, men fågelsången och morgonsolen lovar en ny sommar..

För ca 15-20 år sedan målade jag en sten till min farmor. Idag plockade jag upp den igen och tog hem den för en behövlig renovering. Hon har haft den på sin bro varje sommar! Även om hon flyttat ett par gånger sen dess. Men än har hon i alla fall en bro, bara det, när man är en bra bit över åttio.
Jag svängde förbi henne idag när jag varit och lämnat den lilla blomstenen till min mamma. För då kom jag plötsligt ihåg farmors sten och tänkte att jag skulle passa på att fylla i färgerna nu när jag ändå har stengärden hemma. Det gäller att passa på när ilet är uppe sådär en gång vart tjugonde år eller så.... Shit, vad gammal jag lät... Och farmor då ...

Det behövs nog fler varv med rött.. Jag hade även tänkt göra lite fler detaljer, men det blir nog svårt då stenen är så skrovlig..
I begynnelsen hade jag klistrat fast en snigel och en nyckelpiga som jag gjort i cernitlera. Men nu går jag och lägger mig. Ny vecka imorgon och ingen målarmåndag denna vecka(!) jag som vill fixa och dona med Pennspår. Snart klar med boken ju. Men tyvärr jobbar jag hela veckan och hinner inte med den..

Jag berättade om sagan för farmor, hon älskar sagor. Det är kul, annars känner man sig ofta lite barnslig när man berättar om den för någon, men hon vill att jag ska berätta :)
Godnatt alla sömntutor!

jag ser bara blommor när jag sluter ögonen om kvällen. Jag ser de jag målat under dagen och nya, som jag måste ta mig tid att måla. Jag vill måla tavlor och annat med blommor också, men nu är det stenar jag har gjort. Det hela började med att vi skulle göra en rolig pysselgrej på jobbet, men det känns som att jag hittat nåt som jag vill fortsätta med. Efter att jag gjort klart boken och en annan tavla..eller två? Oh, jag är så inspirerad till allting!
Det roligaste med det här stenmåleriet är att jag målar helt utan att planera och skissa före. Jag chansar hela tiden och då går det fortare och man överraskas av resultatet. Annars målar jag alldeles för kontrollerat och är rädd för att göra fel, så det här var kul för mej.
Här är en stenblomma som jag gjorde till mamma. Ni kommer att få se de andra stenarna inom en snar framtid. Ha en härlig helg där ute i våren!!