Idag åt vi upp soppan som jag gjorde igår. Långkok på renben och diverse kålrötter, palsternacka, morötter, purjolök, fänkål och en liten potatis. En liten köttsoppa helt enkelt. Också de goda, kokta klumparna (klimp) som man gör av mjöl, mjölk, ägg och lite salt. Mmmm...
M-hrm, nja det kanske inte ser så gott ut som det är..

För några dagar sedan var jag tvungen att slakta några hönor som också hamnade i en gryta. Det får en ju att tänka igen. Som jag alltid har sagt: det är konstigt att vi äter kött. Jag skulle nog kunna vara vegetarian, men från det till steget att slakta sina egna djur är inte så stort som det kan verka. Vi har hamnat så sjukt långt ifrån verkligheten när det gäller förhållandet till mat och annat vi förbrukar också, för den delen. Hur mycket engagemang krävs för att odla, skörda och mala det mjöl som sedan ska bakas till vår frukostmacka? Hur vill vi att det odlandet ska gå till? Som det är nu är det nästintill omöjligt att göra det etiskt riktigt med priset vi konsumenter är beredda att betala. Resten betalar moder jord, våra efterkommande och den dåliga kvaliteten på brödet (våra magar). Sen kastar vi kanske till och med sista snutten i soporna utan att blinka.
På samma sätt behandlar vi de djur som på fabriksliknande sätt "produceras" för frysdisken på affärerna. Hur allt går till, från det att en individ föds, växer upp och slutligen hamnar i frysdisken, det är svårt att få full inblick i. Och det kanske är skönt för oss att vi inte kände den kyckling vars lår vi tar en samvetslös tugga av. Detta opersonliga förhållande till mat (och andra tillgångar) gör att det blir lättare att slösa och inte behöva ta ansvar för hur vi förvaltar världens tillgångar. Har du bakat ditt eget frukostbröd njuter du förmodligen mer av det än det du köpte för att det var billigt. Maten är för lättillgänglig, vi blir feta, världen mår illa.
Vi var tvungna att avliva några djur. Inte går jag sen raka vägen till ICA och köper kycklingfiléer, gjorda av några stackare som aldrig fått sprätta i grönt gräs.
Det var tråkigt att ta bort några, men det är väl inte mer än rätt att man får sig en tankeställare om man börjar tugga på andra djur. Bara tanken på att djuret ju är värdefullt..

..för att inte tala om smal/fet-hysterin, som också är ett svar på att maten har tappat sitt värde. Både kaloriskräck och frosseri är sjuka tecken på att vi förlorat kontakten med vår mat. Från att ha varit något så värdefullt, har mat förvandlats till ...skräp. ...på många plan..

Var rädd om din mat och ditt förhållande till maten, så kommer både du, dina nära, din hälsa, djuren och jorden att må lite, lite bättre..

I förrgår hade vi en sån härlig dag i skogen. Det var riktigt skönt väder. Jag och barnen och hunden åkte till Blåsmark och hämtade Spöket, den lilla shettisen. Ut med barnvagnen och några burkar att plocka bär i, bananer, kex och dricka.. Syster yster var hemma när vi passerade hennes hus, så hon följde också med, med sina två hundar.
Vi blev som en liten skock efter vägen. När vi kom in i djupa skogen började jag genast plocka bär. Viggo fick rida omkring helt fritt mellan träden. Plötsligt tjöt han till under en gran, han hade kört fast med lillponnyn! Han hade ridit för nära en liten gran och satt liksom mellan kvistarna, som rev i hans bara armar medan Spöket snällt stod stilla och väntade på en lösning av problemet. Det gick ju bra, efter att Elina trasslat ut dem ur granen ville han fortsätta rida runt lite. Hon fotade honom också, det här är en av hennes bilder. Vi var så imponerade över hans ryttarframsteg. Bra balans i terrängen och att han kunde styra så bra. Hållning och sånt får man träna på sen. Det ska va kul att rida :)
Så värst många bär blev det ju inte, Tilde tröttnade tillsist och min lillasyster skulle hem. Så vi gick med henne hem också, det var så mysigt.