Kan det var farligt att tillbe en Gud? Att tro att guden är som en person högre än oss alla andra. Att Gud har makt över allt. Det behöver kanske inte innebära att Guden har allt ansvar själv men det blir ju ändå en uppdelning i vad som är mer högaktat och det/ vi andra, som är lite smutsigare än den där perfekta Guden. Finns det förväntningar om en perfekthet i universum som är omöjlig att dela i livet medan vi ska samsas med alla andra lägre stående själar i världen, och Guden kan bara upplevas när vi dör och därmed blir helt avskärmade från våra medmänniskor..
Den uppdelningen av högt och lågt gör ju oundvikligen att vi dömer oss själva och våra medmänniskor rätt hårt och det blir svårt att leva i kärlek för vi är aldrig riktigt värda det där oändliga som bra tillhör Gud eftersom han är den ende perfekta..
Och vad är då fel med att döma oss själva för hårt? Vi ska ju vara ödmjuka? Ja men att förkasta sig själv och inte anse sig värdig är inte detsamma som att vara ödmjuk. Då är man absolut inte ödmjuk för sin egen varelse och då blir det svårt att vara det mot andra också. Det blir en hård och straffande värld. Om vi ser värdet i oss själva och andra så kan vi lyfta det och bli vänliga mot varandra. Det betyder inte att vi ska se oss själva som helt perfekta och inte sträva efter bättre. Men vi behöver inte fördöma oss. vi ska vörda Gud även om han inte är den person vi kan förvirras att tro..

Om man istället ser Gud som en kraft som finns i oss alla. Det kan i sig vara farligt att tro att man är Gud i den mening att man är den Ende. Men om man inser att man är en del av den oändliga kärleken och skaparkraften så kan man kanske lättare acceptera och älska sig själv och därmed andra. Man kan också lättare förstå sin egen kraft i hur stort ansvar vi själva har i hur världen ser ut och att vad vi än tar oss för och varje litet val vi gör eller vilka ord vi väljer att ta i vår mun, har effekt ut i världen. Precis som vi annars skulle belasta den Ende Guden för allt ont som eskalerar i världen så skulle vi behöva vakta oss själva för vad vi själva skapar i varje sekund. Vilka ord man använder till sina nära och hur man bemöter en främling eller vilka tankar man tillåter plats i huvudet hela dagarna, låter jag dem ta plats i mitt huvud så tar de plats i världen. För jag är en del av världen. Ju mer medveten du blir om det desto mer kan du se möjligheten i att förändra världen till något lite bättre. Det finns så många exempel på att en människa kan göra skillnad.
Jag tror att den ursprungliga tillbedda Guden är just den enhetliga kärlek som sammanflätar oss alla människor och vår omgivning. Vi har svårt att begripa omfattningen av den kraften så vi har gjort den till en person- Gud, som vi kan tillbe, som om Han vore en bättre person än oss andra. Men Gud är ingen person. Det vi vördar och tillber/vill kanalisera är kraften -kärleken.. Till detta gör att vi är ödmjuka och förstår värdet av det Gudomliga. Därmed kan vi inte vara vårdslösa.

Detta är en väldigt ogenomtänkt text som är just en fundering och inget annat. Ingen fakta ingen uppmaning.