Det har varit en fin vecka och en fin helg. Mycket jobb, matlagning och en liten drink, små promenader i solen och lite vila och bakning. Idag fyller min son 15 år. Det är helt otroligt. Han har blivit så stor och klok och rolig. Fast det har han ju som alltid varit. Han fyller år när ljuset börjar återvända och vi går över kanten från fimbulvinter till vårvinter med hoppingivande solsken och en och annan pippi som blottar sin ljuva stämma. Inte än riktigt. De fåglar jag hörde i helgen under Storforsens avlägsna dunder, var fortfarande bara hackspettar som gnisslade och trummade lite. De har sina gömmor. Men här kommer solen trots att kölden är hård än emellanåt och man mest bara bär ved och vill gå i ide. Jag kan inte annat än glädjas åt ljuset och förundras över dess effekter på de naturscener som utspelar sig. Vi bor i en vacker del av världen och även om jag kan tröttna på avstånd och bilkörning ibland så kan jag så ofta njuta av himlens alltidiga förändring och naturliga ljusfenomen som briljerar där inga gatlyktsljus når fram att störa dem.
Jag studerar gärna ljuset men är ännu så obevekligt långt ifrån att kunna måla det på ett någorlunda tillfredsställande sätt. Därför har jag nu hakat upp mig rejält på teckningen som jag höll på med. Hur ska jag någonsin komma överens med den grotestka solavbildning jag påbörjat? Bara måla vidare och pilla på med vatten och färg.
Jag fortsätter väl fota solsken i hopp om att finna bor och bättring på min skapelse så länge, tack för att solen lyste även idag då.
God natt