Jag kan vara i skogen hur mycket som helst verkar det som.. Nu är det snöfritt men fruset i marken så man kan gå överallt. Myrarna har frusit så i princip hela skogen är framkomlig. Jag har varit ute på älgvägarna och det är så befriande. Ställen jag aldrig gått till tidigare annat än i tanken. Men samtidigt inser man att hur långt man än kommer bortom vägar och bakom berg, så är allt genomträngt av människornas ständiga rutmönster av skiften, ägande, pengar. Bara några envisa kärr och större klippor kan stå på sig och trotsa människornas raka linjer. Annars är tillochmed den bortersta skogen pengar. Den tanken är vemodig fastän hela upplevelsen är i det närmaste överjordisk. Bara tanken att man stegar fram genom världen åt vilket håll man vill, så långt man någonsin hinner innan solen står så lågt att man måste börja söka sig vägen tillbaka till vägen. Men när man kommer till den sista lilla myren innan den kända myren kan man pusta ut. Klockan är bara tre, men av dagsljuset är det bara en guldskimrande kant kvar bakom de svarta trädtopparna. Går sakta den sista biten förbi klipporna och genom slyet, upp emot kullen där det finns gropar från källare ur en svunnen tid. Folk som gått denna väg i en tid då inga vindsnurror och pappersbrukets rök kunde skönjas i horisonten. Jag lägger mig ner och tittar upp mot tallarna. Tänk om man fick somna här.. Det får man inte! Himlen mörknar. Jag hoppar över en liten bäck och går igenom de gamla boningarna. Ingenting finns kvar. Stannar till vid stenrösena. Vilka minnen ligger under dessa stenar? Månen lyser stor och röd mellan tallarna. Jag går ner på vägen och lufsar nerför den steniga backen till bilen.
Jag är såå tacksam att jag fick födas i det enda(?) land på jorden som har allemansrätt. Vad vi är lyckligt lottade! Detta är en förmögenhet som vi alla får ta del av. En skatt som vi måste vara rädda om och respektera. Våra barn kommer att behöva den, slarva inte bort den! Var rädd om skogsägarnas egendom, de har trots allt skuldsatt sig för att förvalta skogen, tänk om de tog sig friheten att vandra i ditt vardagsrum... Just idag var jag glad att ingen var ?hemma?, så jag och hunden kunde gå helt för oss själva :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har påbörjat en ny teckning ikväll. Jag är såklart inte nöjd ens med bakgrunden men jag har blivit lite mer otålig när jag målar, på gott och ont. Mest med fördel, då jag alltid annars fegar så mycket att ingenting blir av. Så nu började jag måla...

När jag gick mellanstadiet knytte vi armband åt varandra på rasterna i skolan. Trådar av rosa, lila och blått vävdes ihop av idogt knytande och sedan knöt man fast kreationen runt handleden på sin kompis. Jag behövde ett band till en nyckel tyckte ...

Svar till den som tycker att vi ska köpa alla möjliga djur och sätta i en hage för att rädda dem från att behöva jobba, förslavas av människor: ( Bilderna är framsidan och insidan på ett av de småkort som jag tryckt upp från mina akvarellmålningar) ...

Jag vilar i fåtöljen en stund mellan jobb och tvätt och körning. Jag håller på att packa för ett helgjobb med friskvård på annan ort. Så jag packar badlakan, massageoljor och lite Pennspår och ska åka redan ikväll. Men nu laddar jag om i fåtöljen med...

Jag har lyckats ta mig till skrivbordet sent om sider. Jag tänkte göra en snabb och lättsam teckning. Men så blir det ju ändå inte det. Man jag är glad för att jag vågar testa lite.. Jag var så trött efter masserandet igår så jag sov länge i morse. I...