Två personligheter. Den första är Lia, kullsyster med Lalah, den helsvarta - Tildes och tupparnas favorit. Men Lia själv är grå, med alldeles röd hals, mycket vacker, men ganska liten. Alla ur den sista kullen från ifjol var små känns det som, jag tror de växte sämre eftersom de kom ut när det började bli kallt och växte upp på vintern. Men Lia har ändå varit en riktigt bra mor till de tre små kycklingar hon ruvade fram. Hon var inte hög i rang så andra hönor trängde sig in i redet där hon ruvade och de värpte nya ägg där. Lyckligtvis hade jag ruväggen märkta och kunde plocka bort nytillskott, men dessvärre gjorde trängseln i redet så att några ägg trillade ut och blev förstörda. Men hon var ju ruvhöna nr 3 så det fanns gott om kycklingar ändå. Hon är i allafall en fantastisk liten mor..

Granat (Kajsa Granat) är en av de tre första bjurholmshönsen jag köpte. Hon är svart med vita stänk på hals och bröst och en bra värphöna. Hon ruvar aldrig även om hon låtsas att hon vill det ibland på våren. I morse när jag skulle mjölka fann jag henne i en getkätte i ladan. Jag fick öppna så hon förnärmat kunde spatsera ut efter en ensam natt i ladan. Jaa, så går det, sa jag.. Hon vill ju alltid upp på höloftet längst in i ladan. Igår var Tilde upp och kröp efter henne där uppe när hon smet dit framför näsan på oss, och nu var jag tvungen att klättra upp och se så hon inte lämnat något ägg efter sig. Jo, där uppe var bäddat några riktigt fina värpgropar i resterna av vinterns halm längst in. Hon är ju jätterolig. En gång i vintras när jag tog hö därifrån i säcken för att bära ut till getterna så visste jag inte att Granat hunnit smita upp på loftet. Jag tog in hösäcken till gethagen och började fördela ut hö. Under tiden brukade killingarna passa på att hoppa på hösäcken. De busade och hoppade men det var något som inte stämde, de kluckade istället för att bräka! Jag fattade ingenting. Tillslut insåg jag att det låg en höns i säcken! Jag öppnade och mycket riktigt, där kom en tilltufsad Granat utfarande... Senare på dagen skulle jag ge mera hö och tog fram den där säcken igen. Då föll ett ägg ut ur säcken...
En dag när vi satt vid picknickladan och stekte pannkaka och potatis i mourikkan så kom hönorna nyfiket spatserande över skaren i den skinande aprilsolen. Granat kom och kollade vad vi gjorde medan Svärta och Orra var mer intresserade av att sprätta i det gula gräset som tinat fram i diket. Efter en stund upptäckte Granat att mourikkan var källan till den goda doften av stekt mat. Så hon gick fram till elden och gick upp på stenarna som utgör den enkla eldstaden och så tog hon en het potatis! Måste ha varit varmt om fötterna! Barfota i snön som hon var...