Innan vi skaffade barn var jag lite rädd för att bli mamma. Jag ville ha barn men jag ville inte vara mamman i familjen. Det som skrämde mig var att bli tagen för given, sliten, orkeslös, ägna all sin tid till att upprätthålla ett hem och försaka alla egna intressen, bli bitter, eller uppfattas som tjatig eller tråkig... osv. ..
Det känns inte som att motsvarande rädsla för att bli pappa är lika befogad.. Pappor är ju roliga och självständiga och har egna intressen..

Nu menar jag inte just "jobbet" som mammor gör,snarare att de mest bara är där, i bakgrunden...
Det som skrämde mig mest var att förlora en stor del av min personlighet. Nej! Det är inte obefogat. Mammor förväntas vara de som tar hand om familjen. Resten av familjen lever sina egna liv..
Hur många filmer eller böcker har du sett, där mamman är huvudperson??? Om du kommer på någon, är det en film/bok som skulle kunna intressera någon annan än en mamma?

En typisk film/bok där huvudpersonen ingår i en familj, är Sune. Pappan är pinsam och rolig, Håkan bråkan är ju absolut en egen personlighet, storasyster Anna är en häftig och pinsam tonåring. Sune är ju huvudperson och har intressanta kärleksbekymmer och annat. Men mamman..? Hon är ju mest bara en mamma, mer behövs ju inte sägas om henne, alla vet ju hur mammor är... - högst ointressant..
Jag är inte ensam om den här synen på mammor. (Missförstå mig rätt)
Se dig omkring, eller tänk på personer omkring dig som Är mammor. Skulle du se dem som annorlunda ifall de inte levde i en familj och ännu inte skaffat barn?...
Vissa glömmer nog att bevara sina egna intressen eller väljer helt enkelt bort dem för att de "bara" vill vara bra mammor och det är inte så bara! Det är underbara människor! Jag blir bara ledsen när jag tänker på hur många som blir inte blir sedda för vem de är, bara för att de råkas ha barn...
Synen på mamman är så föråldrad! Och det är långt ifrån bara barnen som tar dem för givna, hela samhället förväntar sig uppoffringar..
Jag tror att det har mycket att göra med att mammor själva (ofta) faktiskt älskar att vara mammor. Fast i grund och botten behöver det ju bara innebära att man älskar sina barn eller/och sin familj! - Inte att man älskar att ha spräckt bäcken, mjölkstockning, diska disktrasan och sortera strumpor. När ska det upptäckas att det inte är samma sak??
Och när upptäcker man att mamman faktiskt är en cool tjej?..

Själv trivs jag mycket bra med att vara mamma. 

Så ni som är mammor - glöm inte bort er själva!

Godkväll på er!

Ps. Jag älskar att vara mamma till mitt barn, det finns så mycket kul med det..
(Här är tex en bild från i fredags, när jag och Viggo bakat scones  -myys!)

Nu på våren när snön tinat bort från vår lilla åker, brukar jag sakna mina getter extra mycket..
De hade ju alltid killingar på våren..
Någon gång ska jag lägga ut bilder av dem här. Jag var tvungen att avveckla "getfarmen" ett år efter Viggo föddes eftersom jag inte återhämtade mig från de kroppsliga sviterna så fort...
Jag hoppas att jag kan skaffa nya getter sen, eller åtminstone får.. Blev också väldigt sugen på höns nu. Min vän fick fem kycklingar när hon fyllde år :) bild finns på Hojnas blogg   

Men det blir att vänta än ett tag innan man skaffar nåt djur.. Först ska vi föröka oss själva :)
Tjing tjong!
Här är några killingar jag målade ifjol (de finns att beställa på pennspår)