dunsaluns

Inlägg publicerade under kategorin funderingar

Av dunsaluns - 22 september 2015 07:54

det är ju skönt att åka buss.. Man är helt utlämnad åt bussens takt och har bara att slappna av, även om man slumrar till så kommer man oftast fram i tid och gör man inte det så är det ändå inget man själv kan påverka. När man lär sig släppa greppet är det avslappnande och man är mer focuserad på det man ska göra när man kommer fram tycker jag.
Jag är på kurs den här veckan och fick en känsla i morse, i ett ögonblick av förskräckelse, att jag hade "glömt" mina kunder och uppdrag med Pennspår. Jag har fått ett par nya beställningar. Men så insåg jag att jag faktiskt hade planerat att "glömma" det den här veckan. Jag har alltså planerat och sagt till i förväg, så jag har inget som måste göras den här veckan. Så himla skönt när man planerar lite! Nu kan jag ju helt koncentrera mig på pluggandet utan att oroa mig för att missa något med pennspår. Det är bra att inte ha så mycket att tänka på samtidigt, för nu fick jag ändå tid till att slå in ett par paket som ska postas idag.
Det är beställningar på "Vintersaga". Har ni missat min bok kan ni titta in på www.pennspar.se

Ha en bra dag! Och stressa inte, det blir bra ändå...

Av dunsaluns - 19 september 2015 00:32

En kväll var jag nere i gethagen med min lilla dotter och satte upp tråd. Just när vi blev klara, precis innan skymningen föll och dimman började pyra upp från diken och viken, hörde vi tranorna ropa. De kom över grantopparna och passerade precis ovanför våra huvuden. Det kom flera flockar, med över tjugo tranor i vissa. De flög så lågt och vi stod så stilla och tittade och hörde ljudet av deras vingar mot luften.
De trutade sådär som man är van att höra tranor. Men några pep så man kom att tänka på kycklingar. Kanske var det de yngre fåglarna som flög sist och pep?
Vi sätter upp nät åt våra getter för att de ska hålla uppe våra gamla åkerlappar. Jag vill att mina barnbarn ska få chansen att uppleva tranornas rop om hösten och blommorna på sommaren och lustiga grodor som hoppar i pölarna om våren. Om vi ska kunna behålla de örter och djurarter som vi ofta tar för givet måste vi vara rädda om våra svenska bönder och tänka på vad vi köper!
Jag hade inget att fota med så jag fick måla en bild av Dottern och tranorna.

Av dunsaluns - 17 september 2015 00:30

det är något jag alltid önskat mig. En borg. Det är svårt att bygga sådana eftersom jag inte vet hur man ska få upp de stora stenarna på varandra. Under borggården ska det vara instucket ett stall med hästar som man kan rida ut på varje dag. Stora eldstäder och facklor och ljus överallt. Också ska det finnas sådana här sängar och möbler, stadiga, platsbygda och snidade.. Det vore väl nåt att ha en egen borg?...

En mysig plats vid fönstergluggen

Och oändligt med ringlande trappor och hemliga gångar.

Av dunsaluns - 24 augusti 2015 23:13

Vi som kan, måste verkligen försöka vara så goda människor vi någonsin kan i den här galna världen. Vi har lyxen att välja detta eftersom vi (de flesta svenskar) inte är utsatta för förtryck och inte lever under ständigt dödshot eller med våldets ständiga närvaro.
Vi har råd att ignorera våra infall av plötslig ilska eller illvilja, oftast bråkar vi bara om småsaker i ett värdsligt perspektiv.
Därför inte sagt att man ska vara mesig. Godhet har inte med det att göra. Godhet kan ofta innebära mod och uthållighet. Det kan till och med vara något man måste strida för.
Det är inte lätt, men man får börja med att försöka behärska sina egna nycker.
Var snälla mot varandra! Det behövs gott här i världen!

Av dunsaluns - 13 augusti 2015 21:59

jag går en kvällspromenad genom byn. En varm men blåsig dag avslutas med en sval sommarkväll. Dikena kantas av sent blommande örter. Blåklocka, älgört, mjölkört, rölleka, kamomill, flockfibbla, åkerbär och till och med smultron(!) Jag passar på att plocka en stor bukett kamomill, som faktiskt blommar i mängder häromkring. Jag tror nästan att den fick fäste när dikena grävdes om, för tidigare år har jag aldrig sett så mycket kamomill någonstans här i norrbotten. De kom för ett par år sedan. (?)
Jag lägger buketten på köksbordet och hämtar sax och snöre.

Det blev faktiskt en bukett Rölleka också. Och på bron står en bukett med prästkragar eller vad det då är. Jag vet bara att det inte är kamomill. Kamomill har en tjock "mittenknapp" som ibland får de vita kronbladen att luta bakåt/nedåt. Man kan komma ihåg det för att det är en välgörande växtsaft inuti. Prästkrage och baldersbrå har en plattare och finare blomma. Kamomill har tunna dilliknande blad, som Baldersbrå medan prästkragen har glest mellan sina små fina avlånga, rundade blad med "tandade" sidor.

Nu har vi kamomillte så att det räcker för hela vintern :) eller, åtminstone de dagar vi är förkylda. Då är kamomillte med honung bra. Jag brukar även smula ner lite torkad rölleka. Men bars lite, för den är starkare i smaken. Kanske skulle man testa att göra salva? Men jag vet inte hur man gör..

Precis som blåbär är kamomill också Guds gåvor :) mmmm -tack!

Av dunsaluns - 3 juli 2015 00:48

Så klart föll en del text bort på förra inlägget..
De tittade nyfiket på när hon började klättra men visar inget intresse av att utmana henne i "herre på täppan" klättrar någon av oss högre upp så skuttar bocken iväg. Men det är onödigt att utmana honom så kan jag tycka..
Det bästa är väl som vanligt att ignorera.
Sen rekommenderar jag inte heller att låta småbarn gå in i en kätte hos vilket djur som helst. Jag anser att jag hade bra koll på situationen och att djuren och barnet är vana vid varandra. Hon tycker det är kul men hon är inte överexalterad. Om allt går lugnt till väga och jag vet att bocken absolut inte är aggressiv eller för rädd...
Man behöver inte alltid "visa vem som bestämmer" hela tiden. Ömsesidig respekt är också viktigt..

Av dunsaluns - 3 juli 2015 00:28

i djurvärlden är det väldigt enkelt. Så enkelt att vi människor måste tänka bort våra egna överflödiga tankar för att kunna känna känslan.
Respekt.
Bocken är lite skygg av sig. Han kommer bara ända fram till mig om jag mutar honom lite och han gillar inte när jag håller på med honom även om han går ganska snällt med på att jag leder runt honom eller fixar lite i pälsen. Har jag inget godis skuttar han undan och är han mer sprallig så stångar han i luften på avstånd, som ett ynkligt försök att värja sig.
Nån gång har han till och med stångat lätt mot min hand när han tror att jag ska fånga honom. Det är svårt att veta riktigt vad man ska göra i vissa situationer. Någon gång när han varit mycket sprallig och kaxig har jag lugnt och försiktigt tagit honom i fötterna och vänt ner honom platt på marken. Då har han blivit förnärmad men lugn som en filbunke..
Men jag tror att det kanske är bäst att ignorera så gott det går. Jag vill ju inte att han ska börja styra och ställa och skrämma barnen. De måste lära sig att ha respekt för bocken och hornen, men utan att vara rädda. Han har aldrig böjt ner hornen mot barnen, hans första reaktion brukar ju vara att skutta undan. Det är nog bara jag som utgör någon form av utmaning och hot för honom. (?)
Tilde (snart 2år) går in i kätten med lite korn i näven som han gärna vill ha. Han är lite tveksam på henne. Hon går orädd rakt fram och säger "hej jet!" och räcker fram handen. Hon snubblar lite och han blir skvättig som vanligt. Men han låter henne definitivt komma närmare än vad de äldre barnen skulle kunna. Med dem eller en vuxen skulle han ha sprungit undan mer.

Hon kan till och med stå sådär på sidan och hålla honom på nacken utan att han har full uppsikt, som han ju har om man står nos mot nos.
En del säger att djur gör såhär för att "han märker att hon är liten". Men är djur alltid snälla med små? Beror det på hennes avsikter? Hon vill verkligen att han ska äta kornet, men hon har ingen tanke på att verka hans klövar eller ens koppla honom.
Hon bär ingen inre stress över att få fast honom. Är det det han känner? Eller att hon verkar så osmidig och svag att hon omöjligt kan utgöra ett hot? Men samtidigt aktar han sej ju lite för henne, han kastar sig ju inte över henne för att få tag i kornet..

Vid ett tillfälle trängde hon in honom för mycket så han blev stressad och han sänkte hornen. Hon kände hornet med handen och hejdade sig tvärt och vände sig frågande mot mig. Trots att hans gest var så liten. Jag vill ju inte att hon ska bli rädd heller så då fick hon några nya korn i handen och han kom snart fram och smakade på dem. Han "försökte" inte mer och var varken rädd eller kaxig. (Skulle han vara mer påflugen skulle hon inte få mata honom, då lär han sig att man kan ta hur som helst från henne)...

Vi tog ut getterna. (Jag provade ha dem inne under natten bara för att de kanske skulle slippa lite mygg.)
De skuttade på stenarna och stångades och busade.

När Tilde kom dit och började klättra blev de genast försiktiga och höll sig på andra sidan röset.

Av dunsaluns - 1 juli 2015 19:18

mer än så hann jag inte innan lien började trilskas. Årven bröts bakåt när jag slog i en sten. Det gick att lossa skruvarna men den blev inte riktigt sig själv igen :/
Och jag som hade tänkt slå dubbelt så mycket i år..

Man ser geten som en vit fläck där borta i hagen.

Jag tänkte i princip slå hö av allt som inte är gethage och potatisland. Men jag blir glad över varje strå jag lyckas samla ihop, så det är ingen större press på att hinna allt. Jag får se hur mycket jag har lust med/ hinner/ orkar helt enkelt... Just där jag började idag har det blivit mycket tistlar och brännässlor också. Det är inte kul att få tistlar i höet men jag slår dem för att de inte ska ha det så bra på min åker. Sen handplockar! jag bort dem ur gräset innan jag lägger det på hässjan. Några (ganska många säkert) smiter väl med men de plockar jag väl bort i vidare hantering. Höet ska ju en del vändor genom händerna innan det når en mule. Kvar på åkern vill jag ju inte ha tistlarna. Så högen jag rensat ur, slänger jag nog på soptippen eller eldar eller nåt..

Det ser inte jättefint ut där jag gått fram, för jag sparar vissa sjok med örter jag tycker om. Jag tänker mig att de får stå kvar och få lite övertag över de jag kapar av. Växa ifred och fröa av sig..
Klöver är en sån välkommen gäst på vår åker. De hade vi inte mycket av förr. Då var det mest älggräset, med sina pudriga gulvita blommor.
Älggräset har tyvärr inte börjat blomma. Egentligen borde jag vänta ett par veckor innan jag slår, men vi ska bort på en resa och jag vill ha god tid på mig att få färdigt. Man vet ju inte hur vädret blir heller. Men vill man ha riktigt ängshö med fin artrikedom ska man vänta tills blommorna och gräsen får chans att fröa av sig..

Och bocken ligger och idisslar på sin "trollebro". Inte bekymrar sig han över att få in mat till vintern. Geten är desto mer tacksam när jag kommer ner. Hon kramas och pussas och slickar i ansiktet och öronen och armarna. Jag inser snart att jag är visst extra salt och god idag. För man börjar visst svettas så fort man ens tänker tanken på att göra hö...
Nu ska jag se om lien funkar bättre i en annan vinkel, jag har skruvat om den lite igen.

Ha en skön juli!

Presentation


Hej!
Jag tycker om att skriva och göra bilder. Här på bloggen samlar jag bilder och texter om sånt jag blir glad av. Nästan allt bloggande sker via mobilen, delvis därför kommer mina foton vara långtifrån felfria.. Gillar någon bloggen och vill läsa och

Fråga mig

0 besvarade frågor

Copyright

  Alla texter och bilder här skyddas av copyright!

 

Vill du låna en bild (tex. till din blogg)och hänvisa till mej är du välkommen att fråga :)

Att dela mina hela inlägg på facebook är ju också helt ok (eftersom de då kopplas hit till min blogg)

MEN

 Tar du/kopierar en bild/text utan lov, kommer jag hem till dej och river sönder din cykel!!.. eller nåt... >:(

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards