alltså, jag är sugen på att göra den här kakan. Men jag orkar inte, jag är så trött på kvällarna, för nu går jag på ayurvedakurs igen :) det är mycket roligt och intressant. (Detta har vi INTE pratat om på kursen men:...) Synd att inte svensk sjukvård är mer öppen för läkarvård. "Läkarvård"som i :vård utförd av folk speciellt utbildade i hur kroppen (och själen) bäst läker sig. Eller, ännu viktigare, förhindrar obalanser som låter sjukdomar etablera sig. Det finns så mycket kunskap, kunskap som viftas bort och inte ska tas på allvar. Det är inte tänkt att vi ska läka våra sår. Det är tänkt att vi ska bedöva dem med medicin för att känna tillfällig tacksamhet över att det - systemet finns. Sen ger medicinerna oss biverkningar som gör att vi behöver en till medicin eller tillskott. Vinn vinn för läkemedelsföretagen som sponsrar sjukvården. Det är läskigt. Det finns ofta mycket mer man kan göra efter att man redan blivit utdömd som kroniskt sjuk. Men ingen tjänar såna summor på att vi lär oss hur kroppen bäst läker sig själv. Då skulle vi inte ha ett sånt effektivt samhälle. Fler skulle ägna mer tid åt att må bra än att gynna konsumtionssamhället.
... Nä, dags att sova.. Jag får väl baka den där kakan nån annan gång...
Kom ihåg att sprida lite kärlek och välvilja idag.

master of puppets i full gång. Nu dras det i alla trådar. ALLA ska vara med och dansa, Svea har länge legat orörd men snart måste även hon upp på scenen. Niger och undrar (?) för vem skavi dansa?

Ett folk i oro. Ett icke enat folk. en stat full av frågor. Frågor samlade kring en fråga...
"Det är bara en galen hund som skäller" sa någon till sin ängsliga dotter som på 20-talet hörde Hitler skrika in i hemmet genom radion. En galen hund som skäller... Det är ju inget att bry sig om, bryr man sig inte så händer inte så mycket mer. Det skälls ofta utan att någon blir biten.
Men är man nervös blir man lätt påverkad och till och med skadad av den galna hunden.
Vad händer när en hel nation blir nervös? När de trygga svenskarna börjar skruva på sig i sina fredagsmyssoffor och fundera på om det ändå inte räcker med invandrare nu? Hur ska vi klara det? Hur ska vi ha råd? Hur ska välfärden kunna upprätthållas? Hur ska det bli med våra tacokvällar och heminredningsplaner?...
Börjar folk då lyssna på galna hundar i sin villrådighet?

nu gör vi bara det viktigaste.

Det jag inte hinner göra idag, det får jag göra imorgon...
Såg att det stod så nånstans. När migränen slår till tvingas man leva på det förnuftiga sättet...
(En viktig sak kan ju vara att sitta tyst i en lada och höra på när djuren tuggar sitt kvällshö...(?))

jag längtar tills det lossnar, när det kan komma ut. Just nu får jag inte till det.
Något grumlar mina sinnen och förmågan att formulera mig i text och bild. Jag har blivit lite förkyld. Det är svårt att samla tankarna och göra en djupdykning in i något jag inte kan se. Jag vet att det finns där, ett hav av fantasi, men jag kommer inte riktigt åt det. Jag vet att jag kan så mycket bättre än såhär.
Förr målade jag inte alls i sådana här perioder. De blev ofta långa. Nu gör jag ett försök, men resultatet är nästan nedslående för mig. Motivet finns där, och petigheten, men ingen finess och känsla. Undrar om det är då man ska sluta och kasta bort bilden? Det gör jag nästan aldrig. Jag hoppas in i det sista att de här karaktärerna inte föddes till sitt pappersliv förgäves. Jag ska försöka få dem att blomma.

Frostig morgon
Himlen är röd
Vi skyndar oss att ta upp all potatis
Innan den blir alldeles död.

Det är helt fel säsong för att få killingar. Men det struntar vår get i. Jag tror inte hon killar inatt men det är inte långt borta. Juvret är inte spänt och hon är inte svullen bak och inga slappa "ligament".. Men man har ju varit lurad förr. Jag har vant mej vid att tro att hon ska få en killing när som helst. I två månader! Har jag tittat ut genom fönstret så fort jag får chansen, för att se om det är tre getter i hagen. Nu har det blivit vardag, så jag lär ju bli förvånad på riktigt när den väl beslutar sig för att komma.

Vattnet i getternas hink är nu fruset varje morgon. Men hönornas vatten klarar sig än. De har ju isolerat hus, men inte isolerad lucka. Jag måste nog bygga om den lite. Också ska jag köpa en värmelampa. Min händige sambo har satt in eluttag i ladan, så snart har jag till och med lyse där inne. I vintras hade vi ficklampor men nu ska det bli lyx.
På tal om lyx: damen som passar vår hund ibland. ( tex. I fredags när jag överraskade sambon med restaurangbesök och hotellvistelse) hon skickade med mig hem en hel hink med små äpplen. Dottern var i himmelriket och har under dessa dagar hunnit smaka på de flesta äpplena. De var tänkta till getterna, men några blev paj och båt följde med sonen på skolan. Kaninen smaskar på dem förtjust och getterna äter dem i ett nafs. Ja, till och med hönorna har ätit äpplen. Våra magar måste va glada nu.

Hönorna struttar glatt ut i frosten och går i vattendiket med sina bara ben. Om de får komma ut och gå lösa vill säga. De har varit instängda och hänvisade till hönsgården nu ett tag, sen vi hade besök av en hungrig pippi. Jag har plockat färskt gräs till dem varje dag och de har fått ogräs (rens från landet) att sprätta omkring i, i uteburen. Nu måste jag ge dem höboss, men jag är rädd att ge dem hö, samtidigt som jag vet att de vill ha det. Jag är rädd att de ska svälja nåt långt, hårt strå som fastnar i krävan. Än vet jag så lite om höns. Men jag tänker i allafall köpa en påse ärtor till dem nu när jag ska iväg och shoppa värmelampa. Köp och köp...
Nä, nu är det god natt! Sov gott!

Nu är det en mellantid. Har färdigställt lite idag så nu är det dags att få en snilleblixt till nästa verk. Det sitter i skissen. Idén och skissen måste vara bra från början för att det ska bli en fin bild.. Men nu har jag flera halva idéer samtidigt för det är mycket som ska göras innan jul. Så jag brainstormar lite för att veta vad jag ska börja med.. Skriva, rita, måla, trycka? Beställa kuvert? Porträtt eller julkort? Jag är sugen på en ny oljemålning, men det måste nog vänta. Nu gäller det att fokusera och jobba på. Bara man inte har så bråttom att man hoppar över det viktigaste, skissen..
Ha det fint!

väckaren ringer 5:00 jag snoosar ett tag innan jag pallrar mig upp och dricker en kopp kokat vatten. Sen går jag ut i den vackra höstmorgonen som är alldeles grå av dimman.

Jag har med mig en hink med nytt vatten och lite överblivna makaroner åt hönsen. När jag närmar mig ladan bräker geten inifrån sitt lilla hus. De har redan börjat få lite hö om morgnarna fastän de går i en stor hage, men kanske är det slut på det goda i hagen, för de har börjat bräka mer.

I ladudörren möter mig kaninen. Han nosar runt på golvet efter något spillt korn. Hönorna blir glada över makaronerna, men sedan traskar de ut genom luckan och nedför spången, muntert kluckande. Jag städar lite inne hos dem och kaninen skuttar in och upptäcker deras stora matskål som är fylld med korn, frön och makaroner. Han tyckte nog att han missat nåt när han aldrig hälsat på inne hos hönorna förr.
Sen skuttar han tillbaka till sig och jag pratar lite med getterna innan jag går upp igen för att äta frukost.
Snart står jag och väntar på bussen igen, fast idag ligger dimman kvar längre. Idag är sista dagen på utbildningen. Jag hade velat gå längre, för det är så intressant och ännu kan man bara en liten liten bit av det hela..
Fortsättning på kursen i november, men jag tror inte jag har råd att gå den. Men jag önskar..