tomrum. Luft. Rymd. Andrum. Vi fyller alla väntetider med Facebook, TV, Spotify, instagram, Pinterest.. Eller till och med Google.
Vi lämnar oss aldrig ensamma, åtminstone inte våra tankar. De försätts i evig aktivitet, styrd aktivitet. De får inte plats att flöda fritt. Vi har inte tid med det.
Just nu är jag på bilbesiktningen. Väntetid, bloggar.. Nej jag är visst inte bättre själv. Men det tär på våra hjärnor dessa smartphones och allt annat som går så snabbt. Vi hinner med så otroligt många möten på en dag, för att inte tala om sammanslaget på en månad! Motför vad våra hjärnor är gjorda för. Det blir tvära kast och mycket att bearbeta, samtidigt som vi inte ger hjärnan tid att rensa. Blicka ut genom ett snöstormigt aprilfönster. Jag tänker åter igen på evolutionen, hur fort rör sig en människa egentligen?
Varför blir så många utbrända eller stressade? Virriga. Mållösa. Det finns för många alternativ, så det blir svårt att urskilja sin egen väg eller vad som är viktigt. Livsfrågor. "Pinna" hur du vill ha det på Pinterest, det går jättefort och blir helt perfekt. Allt ser helt perfekt ut. Ät kakan och ha den kvar. Allt går om man bara vill!.. Hur mycket kan man vilja allt?? Folk orkar inte, de kastas hit och dit. Psykiska problem. Och världen utanför!!
Stäng av!! Sätt inte igång en enda knapp! Sitt i mörkret och tystnaden och hör aprilregnet smattra mot en smutsig fönsterruta. Ska det vara vad som behövs för att mota en analkande depression? Låter ju inte så upplyftande... Låter inte så stimulerande? Nej, just det! .. Men när vinden viner som värst och letar sig in mellan springorna medan regnet smattrar mot ladans tak och jag noga aktar den våta getraggen från att droppa ner i mjölkkannan, då plötsligt hör jag sommarens första storspov!
Vi måste tömma allt ibland för att verkligen kunna se vad vi har framför oss. Töm hjärnan ett tag. Hur länge kan du t.ex leva utan telefon? En timma? En dag? En helg? En vecka? Svar: vi behöver den inte för att överleva..
...jo, för allt går ju om man bara vill ;)

PS. teckningen är inte färdig... och jo, jag fick björksav...

Ha det bra! Easy peacy <3

.. i världen...
Alltså.. Senaste veckan har jag hört så mycket på nyheterna dom jag inte ens orkar ta upp här. Men vi vet ju alla att det är krig och elände. Så på kvällen när jag vill koppla bort allt, tar jag upp en gammal skolbok med exempel från våra största författare, från Bibeln och Homeros till Cornelis Vreeswijk m.fl
ikväll fastnar jag på Esaias Tegner. Läser och förstår plötsligt vad han säger och hur aktuellt hoppet i dikten är för människor idag..

(OBS! tänk att jag skrev det här i morse innan jag visste om vad som skulle hända i Bryssel idag)

Allt holkas ur. Likt en hackspett sitter tidens tand och knackar essensen ur allt som en gång hade en stomme. Politiker vågar inte längre utmärka sig och kämpa för rättvisa. Alla går den breda vägen. Varje röst vägs in i den vågskål som tappar sitt värde och äkthet. Ideologierna försummas till förmån för taktiskt spel. Gränser suddas ut och vad som helst kan bli norm. Men alla ska se om sitt hus och stänga dörrarna för alla onda snyltare som flyr när deras hem förvandlats till ett helvete på jorden. Krigsherrarna förvrider sanningen så att det passar deras intressen, som om medier och vad vanligt folk tycker hade så stor betydelse. Jo, för vi ska veta att vi är små, och inte kan påverka den som har makten. Makten som centraliseras allt mer. Jo, mammon tar plats och breder ut sig allt mer..

Prästerna pratar inte längre om Gud och budorden, för det kan verka för extemt och strikt för att passa det allmängiltiga förfall som ska genomsyra allas förslappade tankemönster. Istället bönar de och ber att folket ska bry sig om deras kyrka och åtminstone komma dit på kaffe. Som om folket vore räddningen för religionen och inte vice versa. I religionen, i alla religioners botten, ligger ett kärleksbudskap som vi behöver, mänskligheten behöver. Vi föds inte själlösa, även om likriktningen vill att vi ska tro det och verka så.

Kvaliteten på mat och kläder försummas likväl för att vi inte ska behöva betala ett rättmätigt pris. Folk ska vimla, men vem ska föda massorna? Det finns snart inte saker på marknaden som håller för sina ändamål. Det holkas ur. En snöskyffel är inte längre något man kan skyffla snö med. Den går av. Vi vill inte betala vad den skulle kosta om den var ordentligt gjord. Hantverk är dyrt. Vem betalar mellanskillnaden för det hantverk som utförs av överarbetande kvinnor och barn i Asien? Det som inte säljs som hantverk men som någon stackare likväl har knåpat ihop. Den arbetaren betalar vår välfärd med sin kropp och själ. Våra barnbarn betalar vår konsumtion med sin hälsa då, när moder natur slår bakut efter vår framfart. Vi behöver henne, hon behöver inte oss...

Men vi tror på våra ledare och traskar lättvindigt med i ledet som lovar oss bekvämlighet och högre löner. Vad ska vi med mer pengar till? Det är inte pengar vi har för lite av. Sprid dem som frön för vinden! Vi borde kanske fundera över den där urholkningen istället. Vad ska ha ett värde? Vad är värt något egentligen? Var är leden med massorna som strävar efter kärlek?

Den första kaffekoppen på flera dagar.. Utanför fönstret strålar solen. Tilde sitter på bordet och leker med gamla stenhårda apelsiner. Det märks i huset att jag har varit på kurs i helgen. Jag är helt mör i kroppen av behandlingen. Men det var jättekul att äntligen få lära sig behandla.
Man blir helt omkopplad efter en sån här kurs. Får en helt annan rytm i själen. Mitt exem har nästan försvunnit över natten. Det spelar nästan ingen roll vad man smörjer på, man måste få bukt med sig själv helt enkelt.
Jag sippar på kaffekoppen som räcker ovanligt länge. Jag vill gå ut igen i vårvintersolen, men jag orkar inte riktigt. Vi kom just in för att sila morgonmjölken. Vi har lite läkarbesök idag, annars skulle jag måla, men jag hinner nog med det efter lunch. Jag behöver en paus egentligen, det är intensivt med helgkurser. Shiddamassagen gör man ganska snabbt och lite hårt (beroende på vem som får den) så man blir helt svettig själv av att göra den och den tar lång tid.
Så idag fick morgonmjölkningen ta sin tid. Bocken tyckte visst att jag var sen så han stod utanför hagen och väntade. Jag släppte in honom i hagen och satte ut mer hö också började jag mjölka. Janne och Tilde kom ner och hälsade på i ladan. De gav matrester åt hönsen ute och hjälpte till att ge geten korn medan jag mjölkade, sen öppnade vi så hönorna kom in och pickade lite hö. Det är väldigt avkopplande att få sitta kvar där en stund. Det skulle alla få göra, en liten stund varje dag. Det är så soligt ute så man vill inte riktigt gå in direkt. Vi gick längre bort till höladan och tog ut ett par lövkärvar och en tuss av det hemmagjorda höet som finns kvar. Det var en dålig hösommar ifjol, men stoppar man näsan i hötussen förflyttas man genast till sommaren, oj var det luktar gott.
Kaffet börjar svalna, jag tar en sipp igen. Nu bygger vi pussel på bordet, river och bygger igen. Jag tränar aktivt just nu på att inte vara så effektiv, det är skönt, men inte helt lätt. Däremot blir såna här stunder så härliga som livet kan bli tror jag.
Vi tar fram ett svårare pussel, nu kanske man piggnar till så vi går ut en liten, liten stund igen, innan lunch.
Ha det bra! Och njut av dagens guldkant, om det så bara är en stund i väntan på bussen, eller fågelkvitter på väg till jobbet... Eller en liten kopp kaffe och solstrålar genom en smutsig fönsterruta.. ??

när man är hemma med sjukt barn är det lätt att man fastnar. Först fastnar man framför frukostbordet, utan att egentligen ha ätit nåt. Sen leker vi med kuddar och filtar och bäddar ner oss på golvet och i soffan.
Vi inspekterar en vilsen fluga som vaknat upp mitt i vintern. På spisen kokar gamla hönsben som jag ska skala köttet av och ge till hunden hade jag tänkt.
Vi leker med tändstickor och hämtar lite mer leksaker ur lekrummet, sjunger lite och stannar upp. Vem ska städa det här huset och baka och fixa ett kalas till nästa helg? ... Tårta, godis, skattjakt, snöhög till pulkbacke.. Det är visst inte lika mycket snö i år. Sambon brukar skotta upp en stor snöhög med traktorn, för barnen att åka på, men det finns ju annat man kan göra också.. Undrar vad det blir för väder?..Vi får väl se vad det blir..
Var är flugan!?
..där är den!.. Bra, då tittar vi på den en stund..

På med täckbyxor och ut och rasta hunden som fått en osedvanligt ful julfrisyr. Det är sent, alldeles för sent. Men man får väl försöka vrida om dygnet sen. Nu är jag ledig. Så skönt att ha det lugnare ett tag. Det har varit mycket av allt i höst.. Eller vinter.. Eller ända sedan höbärgningen tror jag..

Det blir ingen jättelugn vårtermin heller, men jag ska försöka hålla mig lugn.man får göra vad man kan.
Egentligen vill jag bara flytta ut iskogen och konvertera till indian eller nåt. Men det är inte det som är planen nu närmast. Man måste ju leva i verkligheten, men vem gör det? Undrar om dom som var med på klimatmötet före jul tog beslut utefter verkligheten eller om de togs mer med hänsyn till den moderna människans krav på snabba transporter? Det lugnar oss att de åtminstone ägnar frågan en tanke. Jag är ingen hjälte, jag vältrar mig i den lyx som omger mig. Men vi har inte råd att ställa krav. Moder jord är rättvis men kompromisslös, sådana är fysikens lagar.
Nog dravel för idag, jag bloggar snart igen :) hoppas ni haft en bra jul i allafall?

I en gammal skåp (som jag ärvt av mormor och morfar) som vi har i lekrummet står nu en massa bilar och lastbilar parkerade. De står kvar där sen Viggo hade rummet, som så mycket annat. Tilde kan gott leka med de saker han fått en gång i tiden. Det han är mest rädd om har flyttats upp till hans sovrum på övervåningen. Men nu undrar jag om jag ska ge bort några bilar som inte används så mycket på två av de tre hyllorna och göra det till ett dockskåp. Jo, det är faktiskt så att Tilde leker med dockor och bäddar ner dem i vagn och så. Det finns mycket man kan köpa och mycket man kan göra själv. I vilken storlek ska allt vara? En del nallar och dockor är stora, men pippifigurerna som vi tänkte ge henne i julklapp är små. Jag tror det blir en mellanstorlek som passar olika. Jag har klippt ut skummadrasser ur resterna från den jag fixade till soffan, ett par kuddar blir det också. Ska bara välja tyg att sy på. Kanske jag tapetserar innersta väggen också med en gammal ljus tapet från mormor. Får se vad man hinner. Det finns mycket man kan göra, men det får inte bli för stort projekt. Helst skulle jag vilja virka nya, finare figurer också, men jag vet ju hur det är med tiden...

jag fortsätter på snöprinsessan Yrsa. Jag är inte klar än. Jag kommer inte riktigt överens med bilden även om jag är nöjd med hästen och prinsessan.. Det ska bli mer himmel och mer skuggor.
Världen är galen. Det har varit klimatmöte. Hur ska vi bromsa våra utsläpp och köra liiiite saktare mot stupet? ...Man vill ju bara flytta ut i skogen och leva av blåbär eller nåt... Kasta smartfonen långt bort på nåt sopberg.
Skämmes!
Jag hoppas åtminstone att folk kan fortsätta visa god vilja och vara snälla mot varandra i detta hårda klimat. Ta hand om varandra. Och ta hand om er själva... Nej,er Själva! - inte era saker... God natt <3