Idag den 21/12 -2021 var det någon av mina hönor som lagt ett ägg. Ingen märkvärdig företeelse kanske, att en höna värpt ett ägg. Men med tanke på att äggläggningen till stor del styrs av dagsljuset så gav det en extra känsla av tacksamhet. Att mitt i den mörka adventstiden ändå finna tecken på vad som skall komma bortom påsk. Samtidigt som jag gick ut ur ladugården med ägget såg jag solen gå upp eller ned, eller snarare stryka sig längs horisonten. Solen ska komma tillbaka och vi ska få vår och gräs och fågelkvitter och ägg och grödor och killingar. Och nu har vi julmys och glitter och eld i spisen och pepparkakor. Det varma solljuset mellan träden lovar att den inte glömt oss. Nu ska vi vila i vintermörkret och sedan kommer den andra tiden, den men nästan glömmer, tills man får det första ägget i sin hand. Det brukar vara årets första ägg som kommer efter vintervilan, men den här gången kom det ju före nyår. Hoppas du har det bra och verkligen kan ge dig själv möjlighet att koppla av en stund och begrunda julen och vad du vill att den ska bestå av.

Det är så lätt, att i all välmening springa efter och förmana eller på annat sätt försöka rädda dem som så dåraktigt försätter sig själva i oönskade situationer eller känslor. Du kan inte rädda dem från sig själva. Kanske finns hopp om att tala dem tillrätta/ visa dem medmänsklighet eller Inge hopp, om de är villiga att lyssna och faktiskt står kvar vid dig. Bara då, och med ditt hjärtas fullaste intention, har du möjlighet att påverka. Men löper de sin kos, spring inte efter!
Varje steg du tar i livet, är början på ett nytt mönster. Väven är evinnerlig. Därmed inte sagt att alla mönster nödvändigtvis måste upprepa sig. Men även detta bör du se som ditt ansvar; vilket mönster skapar du för dig och dåren, om du börjar springa efter?
Det finns ett ordspråk som lyder: ?Tok gjorde som Galen bad? (Det betyder att den är tokig som tar order av någon som är galen.)
Den som agerar dåraktigt eller på ett sätt du inte tycker är bra, ska du inte följa. Följ inte dennes resonemang, väg, beteende, plan etc. Du kan fortfarande interagera och prata med personen. Man kan alltid vara artig och förhålla sig respektfull. Men haka inte på dåligt beteende. Tag avstånd från dårens sätt att agera på olika plan. Säg åt hen vad du tycker men spring inte efter och predika, böna eller be.
Låt den köra i diket som har behov av det för sitt eget lärandes skull. Alla har sin egen vilja, och sin egen läxa att lära. Springer en dåre ut på en motorväg utan att se sig för, tjänar det ingenting till om du springer efter och ropar att det är fel. Chansen är lika stor att det blir du själv som blir överkörd. Du kan förhala en händelse för en person men inte se till att den personen inte sätter sig där ingen, eller sätter dig eller någon annan där igen. Inte sällan uppstår sån här dårskap i olika slags relationer. En person uppför sig ibland dåraktigt för att få uppmärksamhet eller kärlek. Du kan aldrig älska någon mer för att den uppför sig konstigt. Att älska en person ligger djupare än så. Att kasta sig från balkongen för att testa någons kärlek är dåraktigt. Ställ dig inte under balkongen. Att ställa sig under balkongen bekräftar inte din kärlek, det bekräftar att du följer en dåre vad hen än ber dig att göra. Du blir en galens slav- en riktig Tok. Älska varandra kan ni göra ändå, utan att vara Tok och Galen.
Andra dårar spelar högt på jobbet. De kanske har ett högt tempo men dåligt med riskanalys eller tvärt om. Om du ser att det går åt pipsvängen, säg till. Säg det direkt till personen; vi måste ta en annan väg, vi måste jobba mer hållbart osv.. Är det din chef kanske du kan påverka och om inte... så kanske det inte är rätt arbetsplats för dig?. Spring inte efter och försök vara till lags om det är ett koncept du inte tror på. Att springa efter dårar i affärssammanhang blir dessutom ofta totalt olönsamt i längden. Det finns alltså ingen vinning, varken ekonomiskt, själsligt eller energimässigt.
Tillbaka till exemplet med den som kastar sig från balkongen: den väljer ett sätt att kommunicera, som inte är hälsosamt. Vi är alla dårar ibland och vi ska inte nedvärdera dessa människor. Vi är dem alla. Vi ska bara ta avstånd från dåliga beteenden och kommunikationsvägar. Ställ dig inte under balkongen och vänta. Gå och ge hen en kram och förstå och acceptera henne/honom med öppet hjärta utan att döma.
Eller ange dina kriterier för en lyckad affärsuppgörelse. Låt dig inte luras av ett snyggt paket om du faktiskt vet innehållet. Glöm inte ditt mål och vad vägen dit kostar. Kom ihåg att de kommunikationsvägar ni tar bildar mönster...
Man lär sig det här snabbt om man försöker fånga en liten bock som springer som en galning. Det finns inte en chans att få honom lugnare av att springa efter. Men står man och väntar in honom, vill han tillslut komma och lyssna. Det finns bara en väg om du ska ut i hagen med de andra; du måste komma till dörren, låta mig ta på koppel och sedan släpper jag dig lös när vi kommer innanför grinden. Ingen panik ingen som jagar någon. Det här är bara så som det måste gå till. Annars får det vara. Med lite tålamod så går det som smort sen.

Jo, det var en sak bara; offra dej inte!
Jag skrev i förrförra inlägget att -alla har något att ge. Visst är det så att man ska dela med sig av sig själv och bry sig om andra- det är jätteviktigt. Men minst lika viktigt är att du verkligen innerst inne önskar göra det. Inte bara för att du då är en god människa (som kommer till himlen-ish) utan att det är bara då du verkligen har råd att dela med dig och skapa en win-win-situation.
Om du delar med dig, bryr dig om eller på något sätt offrar dig för någon annan utan att innerst inne önska det själv, hamnar du på minus. Det måste finnas åtminstone en vinst i att det är en så stor glädje för dig själv att göra detta för den andra personen så att det uppväger det du själv offrat. Annars dränerar du dig själv och riskerar att bli bitter för att du gett bort all din energi utan att få den gratis tillbaka av andra. Det blir en Förlust för dig själv som ingen annan än du är skyldig till. Du riskerar att skylla på andra för att du själv gett bort din energi, ekonomi, engagemang eller vad det nu kan vara. Detta är något av det svåraste vi har att balansera med i vår ständiga interaktion med den yttre världen och våra medmänniskor. Ja, vi ska hjälpa varandra, men vi får bara göra det med en genuin vilja. Jag tror att vi minst lika ofta gör saker för att andra vill det, bara för att vi tror att det förväntas av oss eller för att vi är rädda för att inte vara tillräckligt bra som medmänniska. Men börjar man tumma på sin egen vilja i vad man önskar göra (för en annan individ) så hamnar man snart på minus och måste ta hjälp av andra för att komma upp på fötter igen. Det är inte heller fel att ta hjälp av andra, men ofta hamnar man ju där för att man ville ge mer än vad man hade för att inte ta mer än man ger. Och så slutar det bara med att man måste erkänna att man behöver få också... Vi säger ibland åt folk, - bränn inte ut dig, ingen kommer att tacka dig när du hamnar där... och det är så sant.
Ofta förväxlas detta med egoism och det kan vara svårt att se skillnaden. Speciellt om man kommer från en viss typ av uppfostran. Uppfostran som välvilligt lär ut ett sätt att anpassa sig efter andra och sätta andra i första rummet för att vara en god människa och samhällsmedborgare. Det är väldigt bra att se andras behov och vara medkännande och hjälpsam. Men att sätta andra före dig själv är komplext.. I princip kan man göra det, men då bara om du kan göra det med glädje. Då skänker handlingen dig en kärleksfull känsla som i alla lägen gynnar dig, och det är det mest fullkomliga. Men om du gör handlingen för att du känner att du är en dålig människa om du inte gör den, trots att du på något plan egentligen inte har råd, energimässigt eller annat, så försätter du dig själv i en energiskuld och ofta så får du inte en genuint kärleksfull känsla av att ge då. Det blir mer som något man bockar av en lista på sådant man borde göra eller -nu har jag minsann varit duktig eller - nu har jag minsann bjudit till åt henne.., där står du kanske sen med en förväntning på en motprestation som hon inte alls är skyldig dig. Eller så förväntar du dig en guldstjärna för gott uppförande. Vad händer om du inte får den? Känner du missmod av att ingen uppskattar det du gjorde så är handlingen ironiskt nog gjord ur ett egoistiskt perspektiv. Gjorde du det av egen genuin glädje skulle det räcka som belöning för dig, för den kärleksfulla känsla som följer en sådan handling kommer bara ur sanning, annars infinner den sig helt enkelt inte. Det är även få som skulle vilja ha din hjälp om de visste vilken uppoffring det är för dig också..
Lura inte dig själv att du är godare än du är. Acceptera och älska dig själv trots att du inte kan vara alla till laga jämt. Bara då kommer du närmre att orka göra mer bra saker som smittar av sig på andra.
Bygg inifrån! Du kan inte bära andra om du inte själv har båda fötterna intakta. Vårda då dina egna fötter för dina medmänniskors skull.

We need to be angels- Save a soul, start with your own...
Jag har skrivit det förr, men det är i princip samma igen: Vi måste vara den som ser den lilla människan. Bakom varje ansikte finns en själ som har sitt att leva med. Alla har något att ge. Ett leende eller en klapp på axeln kan betyda så otroligt mycket. Varje sak du väljer gör ringar på vattnet.

Jo, det var var en sak som dök upp idag när jag var ute. Man upplever en massa saker när man är själv.. eller,, man upplever ju allt själv, även om det är fler i närheten, så är ju din upplevelse din och den som står bredvid har sin upplevelse. Jag tittade upp mot den mörknande hösthimlen som halvt dolde månljuset bakom några vackra gråa moln. Jag upplevde stunden och tänkte på allt man inte upplever när man får saker återberättade för sig via en skärm. Idéer och inspiration är också upplevelser. Jag tror att många människor idag upplever mycket återanvända ögonblick. Det blir som secondhand. Nu är det så att kläder och saker kan man köpa secondhand, men det blir sällan bra med mat. Upplevelser är som mat i den bemärkelsen att det är något själen behöver processa som näring, det ska först ses, höras eller på annat sätt kännas, sen ska den informationen processas dels i kroppen och dels i hjärnan. Detta sker naturligt när man är själv. När man får en upplevelse serverad via skärm är den ofta vinklad och har absolut inte lika många dimensioner som upplevelser i det vanliga livet.
Det känns som att våra liv urholkas av influencersnas tillrättalagda utrymmen. Helst ska vi alla vara del av den kulturen genom att ha instagramkonton eller andra snygga sidor på sociala medier... Det är nästan som att upplevelser som inte blir dokumenterade i din smartphone missvisande tappar sitt värde. Tappar din upplevelse värde för att du inte fick dela den med någon? Eller kan det faktiskt vara så att du upplever världen bättre och på ett djupare plan om du är ensam? Själv tycker jag inte om när situationer blir sönderpratade. Hur som helst så tror jag själen mår bäst av rawfood när det kommer till upplevelser. Känn världen själv. Hitta på egna idéer. Njut av ditt liv och inte bara av andras. Vad rörde sig i ditt huvud? Hur är ljuset? Vad hörde du? Vad såg du? Vilken doft kunde du känna? Hur kändes det? Njut av dina egna stunder. Tävla inte med dina medmänniskor om vem som har bäst inspiration och idéer. Gör bara. Eller så gör du inte så himla mycket hela tiden? Lämna telefonen hemma ibland. Även om du ska på kalas.

Tack!
Sköt om er

Här kommer ett inlägg till er som odlar. Stort eller smått.. alla kan vi göra nåt, och det är bra, oavsett kaliber.. själv fuskar jag så tillvida att jag köper ekologiska kryddor i kruka på matbutiken och sätter i odlingslådan. Där har speciellt persilja en förmåga att breda ut sig och trivas ända in på frosthösten. Jag odlar förvisso en del och har djurens avkastning till hjälp i hushållet och nyttjar det gödsel som blir för att göra nåt nyttigt av. Men hade jag gått djupare i min egen ambition så hade jag definitivt börjat fröodla. Kanske är det just på grund av detta som jag håller mig till potatis. Alltså för stor del av min ambition är att göra gott av det kretslopp jag har. Potatisen är lättskött och man får dessutom automatiskt utsäde till nästa år. Superbra självhushållargröda. Jag gjorde just en god grönsakssoppa och tog lite persilja ur frysen. Så kom jag på att om om man skulle vara duktig och fröså persilja så skulle man få börja snart. Men då var det ju det med att köpa frön...
För övrigt är det så sorgligt att en av de få som sålde hållbara fröer i Sverige fick sin butik/lager uppeldat! Hon blev så bestört efter flera års kämpande med fröerna så hon gav upp. Snälla någon! Återuppta detta viktiga arbete! Själv har jag inte tid.. Precis, alla vill att någon annan ska ta tag i det.. Men det vore väl bra om vi kunde hjälpas åt. Jag vet att många hobbyodlare håller på att ha ihjäl sig med alla frösättningar, omplanteringar osv.. men det borde bytas fler plantor grannar emellan eller inom kommuner. Så slipper alla göra allt, men det behöver ändå inte bli så kommersionellt. Fröer är så skört och så kraftfullt. Fröer är proppfulla av prana- livskraft, kraft vi behöver från mat mm. för att få ork. Fröet behöver spridas och växa i god jord. Det är så skört att hållbara fröer bara ska hållas av några få distributörer. Ett lager brinner och gener från fröer som vi kommer behöva i framtiden är borta för alltid. Tänk om vi kunde lämna en morot i jorden ett extra år och därmed få den att blomma. Eller pilla ut fröerna från några tomater extra och dela med oss till grannen. Jag tänker fortsätta att experimentera med ostar och mjölksyra och getmjölk, om framtida lycka med djuren står mig bi. Just nu är det avlägset. Olika Omständigheter har gjort att jag detta år knappt kunde göra något hemodlat/ hemslaktat eller hemmjölkat. Knappt så att hönsen lagt ägg. Jag hoppas att jag kommer på fötter med detta igen, efter ett år av att riva ner det jag under så många år byggt upp. Jag hoppas att jag någon gång kommer lika långt på detta, mitt nya ställe på jorden. Så att jag kan få ett nytt fungerande kretslopp här. Såklart har det redan börjat i viss mån, men det tar tid att lära känna en ny jord... Så ja, någon gång kanske jag till och med kan fröodla lite själv, men snälla ni som också har ett brinnande intresse för såna här saker. Prova att ge dig på att samla frö av en gröda och lär er mer om detta! Vi kommer behöva fröer... sista bilden är allt hemgjort, sallad, ärtskidor, tomat, ägg från hönsen och inlagd salladsost av getmjölk. Jag saknar det...

Ljuset kommer tillbaka. På måndag den 21/12 ska vi fira. Kolla bara vilket snyggt och symmetriskt datum. Då går vi mot ljusare tider, på alla sätt. Förmodligen kommer inte allt ljus på en gång. Det vore ju underligt med midnattssol på julafton. Men om det är klart väder kommer man allt att kunna skåda ett vackert spektakel. Ta dig tid att stanna upp och kolla. Se över allt som hänt under året och hur vi går en ny och ljusare tid tillmötes. Alla jag känner har haft en makalös tid. 2020 blir ett historiskt år. Stora svängningar. Håll i hatten för än är det inte över. Man smyger inte ut ur en storm. Än ska det vina och knaka i knutarna. Men håll dig lugn, låt dig inte skrämmas av stormen. Håll ut och skicka lite kärlek till någon och till dig själv. Pyssla om dig själv med vad du har tillhands. Ett fotbad med fotmassage, En skogspromenad istället för att skura golven? Ett par sköna ullsockar, en varm dusch, träna eller vila, ät god mat och drick mycket. Invänta ljusningen, den kommer Snart, snart..

Ritade en liten teckning. Jag brukar mjölka på morgonen. Bara en get. Och ha alla kokade kärl och rena dukar i en liten korg. Ett år bestämde jag att jag var tvungen att låta bli att betäcka getterna. Jag mjölkade då Gullie som vanligt och skulle sina av henne när hösten blev till vinter nånstans. Men det gick inte. Jag trappade ner henne till några dl per dag, men sen kunde jag inte förmå mig att se varför jag behövde sluta. Hon åt bara grovfoder och jag pressade aldrig på produktionen. Tiden gick och jag mjölkade hela vintern. Bara en liten skvätt varje dag. Men vi behövde inte mer. ,. Så nästa sommar mjölkade jag fortfarande. Men det var redan bestämt; jag skulle inte kunna ha någon bock denna höst heller. Jag hade fyra getter kvar när jag flyttade. Ingen bock, inga killingar på länge. Getterna betade i nya hagar i skogen hela sommaren. Kanske kanske detta år att det skulle bli av att skaffa bock. Gullie och Torvi skulle bli mödrar igen. De två andra är inte lika bra att avla på, tänkte jag. Hösten kom och Gullie blev sjuk. Tvärt. Jag blev tvungen att släppa henne. Mitt hjärta alltså! Om du läst bloggen under flera år så vet du att det är hon som är min get. Nästan starkare band till henne än till hunden. Hon lade sitt huvud i min famn och tryckte sin panna mot min. Inte kunde jag låta henne lida mer. Men jag har varit förvånad över min ovilja att släppa det som hände. Att inte vilja förstå att det var meningen att jag skulle förlora min vita vän just nu. Vi skulle ju börja om. Hon skulle ju få fler killingar och berätta mer..
nej, veterinären visste inte vad som var fel...
Man måste förstå att döden är en del av livet. Att något annat ska bli.. jag vill nog inte riktigt förstå.. Men till att börja med så är geten på teckningen inte längre vit, som jag brukar rita dem. Det tog emot lite, men Den här liknar mer Torvi. Om än tanken på att göra mig av med alla getter och låta allt försvinna har slagit mig, så finns där nog ändå ett hopp om Torvi och hennes framtid.. vi får väl se