På vintern finns det inte så mycket roligt att smita iväg till. Då håller ett getstängsel tillräckligt tätt för en kanin. Han vill inte gå i djupsnön utan håller sig i spåren i hagen och äter hö med getterna på dagarna. På nätterna sover han i kojan i hagen när getterna har gått in i sina kättar i ladan. Han är nöjd med sin nya tillvaro. Men jag måste fånga in honom innan våren kommer så han inte springer iväg och ringbarkar några fruktträd eller liknande. Han är inte rädd vare sig för mig eller något annat djur, så han är inte svår att fånga..vid grinden står hunden och vaktar så att ingen smiter ut medan jag går runt och lägger ut hö. Hon väntar utanför ladan en bit upp efter stigen medan jag släpper ut getterna. När alla getter gått ut efter mig säger jag till hunden att hon ska komma, så går hon sist och vaktar så ingen springer tillbaka. I verkligheten skulle hon släppa förbi dem om de verkligen skulle försöka, hon vet att de har horn.. men hon fungerar ändå som ett psykiskt hinder och det brukar räcka. Kommer hon springande på mitt kommando så springer getterna genast in i hagen. Kommer hon för nära bakom en get vänder den sig om och då stannar även hunden upp. Men om jag då ber henne ta ett par steg tillbaka får geten ro att vända och åter igen gå mot hagen. Att tvinga en get är ?som å dra katta åtabak?, det blir alldeles för strävsamt. Man måste ge dem utrymme att vilja gå åt mitt håll... jag ser att vi fått en hel del snö sen i februari då jag fotade i vinterhagen..