Sömnigt klev jag ut ur sovrummet och passerade fönstret i TVrummet när en svart skugga rörde sig där utanför. Det kändes som en älg i storlek av dinosaur vällde upp i fönstret. Betänk också att detta är på övervåningen, så jag avfärdade min syn i samma sekund jag såg den, med insikten att det var en synvilla orsakad av trötthet och morgontimmans mörker. Men nej! Det rörde sig på riktigt en mule upp i skyn där ute. Den nappade efter några rönnknoppar i kanten av gräsmattan och de stora öronen gick inte att ta miste på. En älg! Men så stor. Eller nä, det är en till kropp, och en till.. de smälte samman med rönnen som ett stort svart monster. Men när jag sen hämtade telefonen ser man ju att de inte var så gigantiska som jag upplevde dem. Man är väl inte van att se djur i den dimensionen utanför fönstret helt enkelt. Det är väl ungefär som när månen står lågt och ser mycket större ut bara för att den syns i proportion till träden...
Och jag som bara skulle klä mig och gå ut och mjölka. Kan säga att jag lade in ett litet pass extra morgongymnastik innan jag vågade mig ut hehe. Jag väckte tilde som sov i rummet inunder, så de stod ju rakt framför hennes fönster också. Fascinerande djur.. hur kan så stora däggdjur överleva i kylan i våra snödjupa skogar när de bara har rönnknoppar att äta??.. ingen skördar hö åt dem..
efter en liten stund tog jag korgen och en vattenhink och gav mig ut i mörkret. Det knakade lite mystiskt i skogskanten när jag gick på min lilla stig över jälan. Jag väntade nästan att de skulle komma sättande över snön. Jag skulle vara chanslös där ute i öppenheten med djup snö runtom. Jepp, jag nojar för stora vilda djur. Jag är nog inte speciellt bekväm i deras närhet. Men jag har sluppit möta dem riktigt nära i skogen i allafall. Fast det är ju lite kul att få se dem.
På kvällen var jag ute med hunden på en längre promenad, det var jätteskönt, men det var kallt och jag hade dragit upp huvan över mössan. Så man hör ju inte så bra, och har ingen vidare vidvinkelsyn. Svart som natten och så kom jag ihåg de där älgarna från morgonen, när jag passerade ett skogsparti. Väljer de att stå på vår gräsmatta kan de ju vara var som helst! Så gick jag och hunden mitt på vägen innan vi kom ut över åkrarna igen, man vill ju inte gå för nära kanten om det skulle stå nån älg där i busken och tycka man var för närgången. Huga. Med mössan som glider halvvägs ner över ögonen...
Skönt att få röra på sig var det i allafall, och jag funderade faktiskt inte så mycket över älgarna. Jag fick vad min kropp och mina öron behövde efter en vecka med barnen och alla högtidsdagar och första dagen på min nya arbetsplats, (fast jag har delvis kvar mitt vanliga jobb)..
Jag har suttit på kontoret och läst på och planerat lite. Idag hade jag med mig hemgjort fil och blåbär till mellis. Stekta grönsaker och stekost med sallad till lunch.
Ha det bra! Kör försiktigt! Och gå försiktigt!