Igår morse hoppade Gullie raskt upp på foderkistan som vanligt, för att mjölkas. Men oj vad yster hon var. Viftade ivrigt på svansen och bräkte med omedelbart svar av bocken utifrån hagen.
Hon stod stilla och snällt och lät sig mjölas. Men hon viftade mycket på svansen. Jag stannade upp en stund och tittade länge på henne.
Jadu, lilla gumman. Jag sa ju till Viggo igårkväll att snart skulle det vara slut på getmjölk, men vem kunde ana att det skulle ske så snart.
Hon bräker och viftar.
Ja, lilla vän, kom då ska du få gå ut i hagen. Så öppnades dörren ut i den svarta novembermorgonen. En vit get skuttar ut så skällan sjunger. I början på april har vi nog en säker killning :)

(Kortet är inte från idag för Spira i bakgrunden är redan ute hos bocken)