I onsdags for vi till Eliasgrottan igen. Jag och Viggo var där och sprang söndagkväll. Men nu var Tilde också med. Och det gick då inte mycket långsammare för det! Hon var ju snabb lillan. Klättrade och gnetade som en stenget. På vissa ställen är det riktigt högt och brant och svårt att klättra. En bit ovanför själva grottan blir det lättare väg och jag tog fram mobilen för att fota Viggo medan Tilde fortsatte i rask takt uppför och ur bild. Vi hade ficklampa och ljus med oss så vi kunde krypa ner i det kolsvarta hålet där stortjuven Elias en gång gömde sina skatter. Grottan har varit större förr, men jag tror den är ca 12 meter lång och drygt 1,5 meter bred. Det känns spännande att vara där nere. Den här gången var det fortfarande regnvatten under marken från dygnet innan, så grottans väggar var fuktiga och man hörde lite dropp, annars tror jag alltid det har varit torrt när vi klämt oss ner genom öppningen. Sen gick vi ända upp på toppen av Larssonberget (som vi kallar eliasberget)

[Bild]

[Bild]

[Bild]