Det är inte så ofta en mor blir lämnad helt åt sitt öde. Alltid är det något som ska förberedas eller plockas undan eller någon som ska tas omhand. Förra veckan jobbade jag ohyggligt mycket (även om det är på en mycket trevlig arbetsplats) Min syster hämtade barnen och sen fick jag inte tillbaka dem när jag gick av mitt pass klockan 15:00!! Jag ringde mamma och hon sa att nu kommer inte barnen hem utan de sover över hos dem. Kom å ät glass i jävre om du vill.. Det är ganska långt till jävre och jag skulle ju hem och göra middag och ta ut hunden... Fast det visade sig att det fanns ingen kvar att höra middag åt. Så vi blev helt fria hunden och jag. Egentligen borde jag... 1000 saker på min lista. Men istället tog jag med hunden upp på Larssonsberget, förbi Eliasgrottan och upp på toppen där jag lade mig på klipphällarna och vilade ett bra tag. Ingen tid att passa. Utsikt över infjärden och en massa andra byar efter älvfåran och ut över markbygdens skogar, bergen och det flackande landskapet bortemot havet..
Solen och den raska promenaden värmde fortfarande medan vinden svalkade och blåste bort myggorna. Hunden undrade lite varför jag bara låg där. Men till slut reste jag mig och började gå mot mellerstberget och mjösjöberget. Jag gick runt och letade efter vattenhål i skrevorna och hoppade över djupa bergssprickor.
Så småningom vände jag om och gick neråt igen. Hade jag inte varit så trött redan innan hade jag nog vandrat hur länge som helst. Men jag hade dubbelpass att gå upp till dagen därpå och så... Hunden var förvånansvärt duktig på att klättra/hoppa mellan de branta klipporna. Det är kul att hon kan följa. Men det var inte så mycket korpar som det brukar vara..