Kropp, själ och sinne är ihopkopplade. Det är det som gör oss till individer. Både kroppen, själen och sinnet behövs för att bilda en person(lighet).
Vi behöver fysisk mat som gör att celler ska kunna förnya sig och fungera. I cellandningen (?, metabolismen?) byts gammalt, förbrukat skräp ut mot nytt och fräscht material/ näring för att t.ex stärka en muskel. Celler föds och dör. På så vis byts egentligen hela den fysiska kroppen ut till slut. Det är bara generna som gör att vi ser ut ungefär som vi gjorde för några år sedan. (Det ickefysiska finns kvar genom minnen, alltså minns vi vilka vi är trots att hjärncellerna bytts ut...?)
Vidare behöver människan psykisk "näring" i form av goda upplevelser, utveckling, kärlek, minnen, dofter, smaker o.s.v
Det har visat sig att dofter är starkt kopplade till minnen. Prousts "Madelainekaka" är väl det mest uttjatade exemplet på detta. När man känner igen en specifik doft som man inte känt på flera år, kan den plötsligt kasta personen tillbaka till ett minne eller en förnimmelse av något man tidigare upplevt i samband med den doften. Dofter kan väcka djupt liggande minnen eller förnimmelser som vi inte ens visste att vi hade. Dofter kan alltså kommunicera med vårt undermedvetna. Psyket? Själen?..
Vi pratar ibland om muskelminne - när man gör en rörelse automatiskt utan att medvetet tänka på hur vi utför rörelsen. Det kan vara ganska invecklade rörelser som kroppen "lär sig" och sedan utför utan att vi behöver tänka på det.
Människan kan även ha smärtminnen som upplevs som en känslig eller smärtsam del eller punkt på kroppen där man kanske tidigare haft en fysisk skada som ytterligare förknippas med någon känsla ett negativt laddat känslosamt minne. Om kroppen utsätts för stress eller påfrestning kan detta minne triggas och man känner lättare smärta i den del som förknippas med smärtminnet än andra delar av kroppen som inte känns lika sköra.
Flera år efter en skada läkt kan smärta uppstå på samma ställe igen. Hur kan då detta ske om den fysiska kroppen förnyas hela tiden? Även av läkta sår kan ärr finnas kvar... Ärr är minnen... Syns inte ärret kan utomstående påstå att smärtan "bara är psykisk" och säga sig få bevis för det om patienten har mindre ont i situationer där hen upplever något trevligt. Men så enkelt är det inte.
Fysisk smärta kan finnas där även om den inte syns. Här luckras skillnaden mellan fysiskt och psykiskt upp, eftersom man inte vetenskapligt kan visa precis var alla minnen lagras. Det verkar som om minnen lagras inte bara i hjärnan, utan i hela kroppen.
Om sen dofter kan kommunicera med minnen och det undermedvetna så verkar det ju inte helt omöjligt att dofter skulle kunna hjälpa till att läka gamla osynliga sår (ärr) ...
...asså, jag vet inte... men jag bara tänkte...