Fick slut hö. Som väntat, men jag ville inte åka iväg och hämta hö i den hemska kylan. Jag har ett litet lager i ladan av höet vi gjorde själva. Gullie verkade frusen, hon är lägst i rang av getterna så jag tog in henne i fähusetladan så hon skulle få äta och värma sig ordentligt.
Redan när man öppnar höladan känner man doften av sommar.

När man gör hö för hand med lie och varsamt räfsar ihop och hänger upp på hässjor. Lastar för hand ner i en liten ponnykärra och sen varsamt hänger upp det inne i höladan. Då håller gräsen och örterna ihop mer än om de sprättas och balas med maskiner. Blommor, blad och små frön blir kvar i höet och är gott åt djuren. Skillnaden här beror förutom hanteringen också på att höet inte är odlat, det är ogräs helt enkelt och därför fullt av olika nyttigheter och inte bara några utvalda näringsrika sorters gräs. Det är alltså magrare men perfekt för lantrasdjur, som mår bättre av detta än av kraftigt foder som odlas mest för högproducerande mjölk eller köttdjur. Mina djur ska inte vara högproduktiva, de ska vara sunda. De välfärdssjukdomar vi får i västvärlden "smittar av sig" på djuren, många mår bra av magrare mat. (Utom kanske de som är avlade för att kräva mycket).

Jag insuper doften. Mest är det älggräset som känns. Den blommiga söta sommardoften. Mjölkört trillar också ur säcken och jag tar upp några blad av rödklöver och kråkvicker. En del blåser iväg över skaren. Jag tar upp en gulvit blomma så den inte ska bli nedtrampad i snön och förfaras. Jag vet ju att den är god och bra, det är älggräsblomman.
Den innehåller salicylsyra. .. Och jag som har en sån envis huvudvärk.. Tuggar lite på en blomma. Hittar en till, och en nässelstjälk som sparats åt hönsen. Nä, inte idag. Jag stoppar in en liten bukett i magfickan och går upp till huset och kokar te..