så en dag stack ungarna iväg och jag och herr herre fick roa oss på tu man hand. Vi skulle åka på tippen med ett fullt släp och sen skulle vi lasta på nytt och skicka iväg. Men så blev det ju så soligt så det blev ingen andra runda. Vi beslöt att jag skulle få börja med mitt projekt hö, när vädret för en gångs skull passade. Janne gjorde annat nyttigt medan jag bar fram störar till hässjor ur skogen och började slå,fixade han iordning en slipsten. Sen blev lien vassare och finare än någonsin i min ägo.
Men efter ett litet aftonpass gick jag in och duschade ochså åkte vi in till stan och åt på o'Learys det var jättegott! Jag åt fish n' chips. Sen gjorde vi båt så ovanligt som en liten promenad ner till kajen. Det är fint där sen de byggde upp sjöbodarna med fiket och allt på västra kajen. Där ligger Piteflotten (Längst till vänster i bild) som man kan hyra, och andra båtturer som går därifrån. Nån gång ska vi ut och åka i skärgården...
Nu är vattenpauser slut! Jag har gömt mig för solen, i ladan. Svettigt och stickigt, men ändå härligt på nåt sätt. Ut och hässja mer! Ha det bra!

Två kvällar i rad har vi varit och fiskat ända till natten. Vi som inte ens kan hur man gör. Vi var med våran kompisgamilj och fick låna lite spön av dem. Det var jätteroligt!
Jag började med att tillbringa en halvtimma med att kasta draget i vassen och fastna hela tiden innan jag fick till det så att draget ploppade ner rakt ut i sjön istället för åt sidan. Janne tog i så det ven omkring honom när han kastade. Det var bara att akta sig för han fastnade i grillbänken bakom sig också. Vid ett tillfälle kastade jag iväg halva spöt och Sua blev stående med bara skaftet i händerna en gång. Veven lossnade ibland på Jannes spö, men efter några timmar fick Sua en fisk. Herrn i huset skulle hjälpa sin dam upp med den men då släppte den och simmade glatt tillbaka ut i sjön. Den triumferade med några glada och retfulla volter alldeles i närheten av oss resten av kvällen. Barnen hade ett rosa litet kastspö som de tränade att kasta med från en brygga längre bort. Plötsligt ropade den yngre av deras flickor att de har napp. Viggo hjälpte henne att veva in den och jag och deras pappa kom springande under mycket glada rop. Storasyster drog in den mot land eftersom pappan inte vågade röra den här gången.
Igår fick vi egna spön som Janne hämtade hos sina föräldrar. Så vi åkte ut igen och gick runt sjön och kastade och metade, men vi fick inget. Det är ändå härligt att vara ute. Och förvånansvärt lite mygg där ändå. Det här är något vi måste göra fler gånger, vi har en hel del att lära...
Ha det gott

för ett par dagar sedan var jag uppe på falkberget.. Eller nej, det var ju under arbetstid så det måste ha varit ett par veckor sedan. Sommaren går fort! TIDEN går så fort. Lingonblommorna var så fina, snart är de väl lingon.
Det kommer ett regn och plötsligt är hela potatislandet alldeles grönt. Det var ju så brunt och fint och nyharvat. Men igår fick jag faktiskt TID att gå ut och rensa lite. Mellan raderna har jag lagt gammalt hö och skräp från getternas vinterbäddar. Hönorna brukar krafsa i dem. Jag trodde att de hunnit äta upp fröna av rödbeta, palsternacka, kålrabbi och morot, men igår såg jag till min förtjusning att det stack upp små skott i raderna. Hoppas TIDEN räcker till för dem att växa upp innan hösten. Ifjol var det svältår och blev knappt mer än blöta, kalla,små skott. Till och med kålrötterna var smala som trådar.
I år hoppades jag på bättre TIDER. Med allt arbete jag lade ner ifjol och den lilla skörd jag fick, så ville jag unna mig chansen att få en skörd i år istället. Men då måste jag ju lägga ner det arbetet igen. Nåja, det känns inte så jobbigt. Mest en fråga om TID och prioriteringar. Men får vi en ledig dag och det är fotbollscup eller marknad i stan så åker vi dit istället för att rensa ogräs och ysta ostar. Det skönaste med semestern är ju att man inte måste passa TIDER. Man kan sätta sig på köksgolvet och plocka fram pärlor och trä halsband en stund mitt i allt. Tänk om livet alltid kunde vara så avslappnat. Inte slappt! Bara avslappnat och harmoniskt. "Åh, jag längtar så mycket till semestern, då ska jag bara jobba i lugn och ro varje dag". Annars kan man bli lite stressad av att ha semester också tror jag. Det blir som ett mått på TID då man är "fri". Sen ska man in i TIDsschemat igen. Det är som om det är så knappt tilltaget med TID i vardagen, ändå hinner man så mycket på semestern. Kanske finns det folk som inte känner stress eller press på sina arbetsveckor..?.. Jag har ett väldigt bra jobb, det är inte frågan om det, men så fort det är ett jobb så blir det TIDER och dagis och scheman och allt ..
I ledigheten finns förstås också en viss stress och TIDsbestämdhet, tex. att hinna så på våren, att verka klövar innan de blir för långa och att få in höet innan det börjar regna. Men det är sånt som alltid finns och löser sig ändå, särskilt om man får jobba i lugn och ro. Men det är värre att oroa sig över att TIDEN går så fort och att det snar är höst eller att man blir äldre. Det är det sämsta. Då missar man verkligen allt.
Alla tider har sitt fina att glädja sig över. Jag är glad att det är sommar och vill att den ska stanna, men hösten kommer obevekligt, precis som åldern. Det är bara att hitta nåt fint i det att glädja sig över. Att komma ihåg att det ändå är rätt mysigt att tända ljus och höra det första snöknarret under skorna i advent. Eller att åka kälke på senvintern. Eller att det inte var bättre förr när man var ung och vacker och omyndig och inte fick göra precis som man ville. Eller när man hade ont om jobb och stålars. Det var hårda tider, nu lever man som en prinsessa, har råd med både toapapper och en rökt fisk på marknaden. Dessutom får man göra precis som man vill, av det man kan förstås. Men det är ofta annat än själva möjligheten som sätter stopp för människornas drömmar. Drömmar låter så högtravande också, det handlar inte om att bli världsstjärna, mer om sånt där man ville skulle ingå i livet när man var liten, eller sånt man tänkte att "när jag blir stor, då ska jag minsann..." Har du glömt? .. Hallå! Vi är här nu! Sluta deppa för nån siffra som försöker bestämma vem du är( att du är äldre) Eller tycka att det var barnsligt av en tjej att operera brösten när hon är 34 år. " sånt gör man ju när man är mellan 18 och 25!.." Nej, det är aldrig försent om det är något man verkligen vill. För övrigt passar det väl bättre efter man har fött barn. Tycka vad man vill om skönhetsideal, men visst verkar det konstigt om man bara får göra det man ville under en tvåårsperiod i livet, innan man ens fått perspektiv, när livet kan bli så långt. Åldersgränser uppåt är väl mest bara fånigt och förtar glädje för så många, då är det väl bättre att folk får verka lite barnsliga?
Varför gör inte alla det de ville när de var små? Man förändras, TIDen förändras, förutsättningar? ... När jag var liten lekte jag allt möjligt ändå, utan "förutsättningar". Vuxna borde leka mer och inte ha så höga förväntningar på allt. Tänk, vad skulle Pippi Långstrump ha gjort? Hon skulle inte låta sig begränsas av ålder eller vad folk förväntar sig av henne. Har man inte möjlighet att skaffa ett riktigt sjörövarskepp så får man väl skaffa en liten roddbåt, har man inte råd med det får man väl gå ut och sätta sig på en brygga och insupa sjöbrisen.
Njut! Kanske kan du komma runt dina begränsningar? Friare än såhär blir det inte.. Strunta i vad folk ska tycka eller vilken tid ( i UPPFINNINGen TIDsmätning) som du råkar vara född.
Idag regnar det, jag ska ta vara på semestertiden inne. Efter regn kommer solsken. Sen kommer tiden för lingonen att mogna och får jag tid ska jag gå ut och plocka några, det är också en härlig tid...

idag var vi ute på upptäcksfärd i grannkommun. Vi åkte pariserhjul och åt sockervadd. På väg hem stannade vi till på affären och köpte citroner och snus. Jo, citroner blev det för löpen de hade beställt hade visst inte kommit, eller hur det var,,(?). Nå, jag hade för mig att man kunde "löpa" osten med citron istället för löpe. Och när jag kom hem googlade jag ett recept på panir eller paneer, en slags indisk ost som används mycket i matlagning.
Mjölken ska visst koka när man häller i citronsaften.. Jag tror jag vevade runt för mycket i rädsla för att mjölken skulle bränna fast, för det lilla som skiljde sig var väldigt tunnt, finfördelat och grynigt. Jag ville ha mer citron men det tog slut så jag tog en annan syra; äppelcidervinäger. Efter en stund öste jag upp allt i en duk och det fick rinna av under press. Det blir nog ingen hård ost ändå. Jag lade den i saltvatten i en burk i kylen. Ska prova att steka den imorgon. Men nästa gång ska jag inte vispa så där mycket...