En helt perfekt avslutning på semestern. Först lyxig frukost med hela familjen. Efter det gick jag och barnen ut och gav mat och nytt vatten till kanin, höns, getter och hund. På altanen stod ryggsäcken packad med små vattenflaskor och skorpor, redo för förmiddagens bergsbestigning.( Ja, det låter som överdrivet facebookskryt, men det var verkligen en bra dag.)
Kalahatten. Jag har inte varit dit upp sedan jag var väldigt liten, så jag minns inte hur det såg ut. Men sexåringen visade glatt vägen utan knot fastän han bar ryggsäcken mest. Han hade varit upp dit med min mamma förra sommaren. Jag bar tvååringen över stora delar av stigen där det var väldigt stenigt. Men hon visade sig vara en god bergsklättrare även hon.

Fast ibland stannade hon vid blåbärstuvorna och ville äta bär en stund. Blåbär är gott!
Tyvärr verkar min telefon vara allergisk mot berg, för batterierna tar slut så fort man närmar sig toppen och vill fota.

När vi kom ner från berget var jag så trött att jag hade kunnat somna på parkeringen. Vi åkte hem och åt och tog en tupplur innan avfärd till nästa skog.
Korpträsket, med min syster och hennes man. En helt underbar kväll på en supermysig stuga. Vi satt ute hela tiden. Grilla, mysa, bada, basta, hundar, grodor, kottar. Mmm, såna kvällar kan man leva länge på..
Ha en härlig helg gott folk!

* Lyckan att få vara frisk!!!!!

höet var ju en riktig följetång i år. I alla fall här i norr. Det dröjde ända till augusti innan det gick att få in torrt hö. Mina hässjor kanske ni har läst om. De räcker inte till mina djur i åtta månader. Jo, så tröstlöst lång räknar jag att vintern är, när det kommer till hö. Utöver mitt eget, vill jag ha små balar med torrhö. För en stor rund bal skulle hinna bli dålig innan allt är uppätet. Det bästa är om jag kan lyfta dem för hand så jag får upp dem på höloftet eller bort till ladan.
Men då har jag turen att ha en far som jobbar med hästar. Och i måndags hade höet vänts och torkats på marken så det var dags att bala och köra in. Jag åkte dit och lyfte hö och nu är vintern räddad både för han och mej. Så skönt!
Viggo var också med, och min bror och hans familj. Den minsta sov i traktorn.
När jag kom upp på gården, mitt barndomshem, var pappa just på väg att leda upp tre av sina nordsvenska brukshästar till beteshagen. Dom har ganska stora rumpor så pappa syns inte på bilden.
Från vänster: Vilmar, Palt och Valtra

Palt rullar sej.

jag går en kvällspromenad genom byn. En varm men blåsig dag avslutas med en sval sommarkväll. Dikena kantas av sent blommande örter. Blåklocka, älgört, mjölkört, rölleka, kamomill, flockfibbla, åkerbär och till och med smultron(!) Jag passar på att plocka en stor bukett kamomill, som faktiskt blommar i mängder häromkring. Jag tror nästan att den fick fäste när dikena grävdes om, för tidigare år har jag aldrig sett så mycket kamomill någonstans här i norrbotten. De kom för ett par år sedan. (?)
Jag lägger buketten på köksbordet och hämtar sax och snöre.

Det blev faktiskt en bukett Rölleka också. Och på bron står en bukett med prästkragar eller vad det då är. Jag vet bara att det inte är kamomill. Kamomill har en tjock "mittenknapp" som ibland får de vita kronbladen att luta bakåt/nedåt. Man kan komma ihåg det för att det är en välgörande växtsaft inuti. Prästkrage och baldersbrå har en plattare och finare blomma. Kamomill har tunna dilliknande blad, som Baldersbrå medan prästkragen har glest mellan sina små fina avlånga, rundade blad med "tandade" sidor.

Nu har vi kamomillte så att det räcker för hela vintern :) eller, åtminstone de dagar vi är förkylda. Då är kamomillte med honung bra. Jag brukar även smula ner lite torkad rölleka. Men bars lite, för den är starkare i smaken. Kanske skulle man testa att göra salva? Men jag vet inte hur man gör..

Precis som blåbär är kamomill också Guds gåvor :) mmmm -tack!

för ett par dagar sedan var vi ute i skogen och fick med oss lite blåbär hem till stugan. Jag tänkte göra en god blåbärspaj som vi blev bjudna på under semestern när vi var i Torsåker och hälsade på. En liter bär ska det vara till pajen. Men först ska halva degen förgräddas som botten 175 grader ca 10 min. Och bären ska rullas i 1- 1,5 dl socker( jag hade även i lite potatismjöl så att inte bären skulle bli så rinniga).

300! Gram smör
5dl mjöl
1,5 dl socker
2tsk bakpulver
4msk vatten

När halva degen är förgräddad som botten och bären är rullade i socker och ligger i pajbotten tar du andra hälften av degen och kavlar ut ett lock.. Om det går.. Det gick inte för mig, degen är för smörig och fastnar bara. Kanske ska den kylas innan? Jag lyckades platta till den hjälpligt och sen lade jag degbitar på bären som jag kletade ut jämt fördelat. Hade man lyckats, hade man väl sparat en snutt att göra en snygg kant runt om också. Men jag bakar som sagt inte för att det ska bli snyggt.

In i ugnen tills den blir lite gyllenbrun, svalna och sikta över lite florsocker.
Vi åt den med vispad grädde.

Jag hade släpet med mig och fick förutom bären, några granar med mig hem. Av dem har jag börjat bygga en dörr till hönsgården och förbättring av gärdesgården som jag byggde ifjol. Det var mamma som tog bilden. Släpet var ju även bra att ha picknick på ;)

Det är alltid bra att ha en vass yxa. När man är nybörjare på att snickra och dessutom bygger av ojämt material får man mäta noga och ibland bygga osymmetriskt för att det ska passa in.
(PS. Jag känner markägaren och får ta smågranar därifrån, det är ju ganska lyxigt)
God natt! Och glöm inte- blåbär är Guds gåvor!

jag och Viggo har sprungit upp på "Eliasberget" ikväll. Egentligen heter det Larssonsberget. Men det fanns en gång en i bygden beryktad tjuv som hade en grotta i just det berget. Tjuven hette Elias och det går en led över berget som heter Eliasleden.
Där finns lite skyltar uppsatta, bla. Information om pärluggla. Och när vi stod stilla och hämtade andan högt uppe på berget, medan vi åt lite blåbär från tuvorna, då hörde vi ett ovanligt läte från skogen.
Väl hemma googlade vi pärlugglans läte och det var nog den vi hade hört.
Som jag skrev sist vi var uppe på berget, så bor det många korpar där i stupen och det är alltid roliga att iaktta. De är inte lika skygga och man hör hur de pratar med varandra med olika tonläge och på långt håll.
Men det mäktigaste idag var ju att vi kröp ner i självaste Eliasgrottan!
Det var så spännande. Det första Viggo gjorde när jag frågade om vi skulle gå upp på Eliasberget idag, det var att gå till sin far och fråga om han hade någon ficklampa, så att vi äntligen skulle kunna gå ner i grottan.
Man måste klättra ner genom en smal öppning. Inget som rekommenderas gravida eller "ledbrutna". Sedan kommer man ner i en liten gång där man får gå böjd. Efter några meter blir gången till ett litet rum med skrevor här och var i taket. Där kunde jag stå upprätt. Vi lyste oss fram med den lilla lampan som var av modell "nyckelring". Jag litade inte riktigt på den lilla tingesten, så besöket i grottan blev ganska kortvarigt.
Sedan fotsatte vi uppåt. Hjälpte hunden uppför en stege och hoppade över lite helvetesgap och stötte på några morrande stenvättar.
Men roligast var att rejsa (race-a) tillsammans över stockar och stenar. Ibland fick vi stanna för att flåsa lite. Tillslut kom vi upp på bergets topp och det var varmt och nästan vindstilla och helt underbart att sitta där och mysa och peka på husen, byarna, vattendragen och vägarna under oss.
På hemvägen "rejsade" vi också. Men vi tog det lugnare och gick mer stilla och åt mer blåbär. Det var en riktigt skön sommarafton??

Jo, ugglan ja... Det liknar nog ingen Pärluggla egentligen, trots prickarna. Det är en fantasiuggla som jag målat på en sten. Det är ju så roligt att måla på stenar! Jag visade bilder på det tidigare i vår, men då kom aldrig ugglan med. Bara några blommor och sånt.. Hade dygnet fler timmar skulle här målas mycket sten ;)
Prova!
Hoppas ni har en riktigt skön slutspurt på vår fantastiska sommar :) take care!

På världens bästa shettis, Spöket. Vi har varit ut med henne med Viggo och förra sommaren bodde hon hos oss en vecka. Men för några dagar sedan var det äntligen dags för Tildes premiär som ryttare. Inte en dag för tidigt om vi skulle fråga flickebarnet självt.

igår gick jag och Tilde ut i shorts, linne och storstövlar. Kommer det en sån regnfri dag på en sådan sommar så gäller det att passa på.
Vi gav vatten åt kaninen och jag stängde in henne med honom i den stora getkätten medan jag krånglade ut buren.
Tilde tjatade om att få komma ut även om proceduren bara tog en minut. Jag bar fram två stora hässjestolpar och en lie. Det fanns en liten gnista hopp om att hinna slå ett par höstrån att spara till vintern. Det har ju regnat så hiskeligt på mina tidigare åtaganden. Och torrhö finns inte att köpa så långt ögat når. Jag satte Tilde i buren, så hon lekte med kaninen medan jag letade rätt på järnspettet så att jag skulle kunna sätta upp stolparna och åtminstone hänga upp lien. Det är en farlig tingest att ha liggande i gräs..

Nu var det bara brynet till lien som fattades, jag gick en lov för att se om jag stuckit in det i den senaste hässjan eller om det var i ladan. Det är ca 100 meter att gå mellan varje ställe. Tilde blev otåligt och jag hittade inte brynet. Man behöver verkligen brynet ofta när gräset är såhär gammalt och segt och lien är slö.
Tilde gnällde medan jag försökte få upp en stolpe att hänga upp lien på i den steniga åkern. Då svänger Viggo och grannpojken ner till oss med sina cyklar i full fart och undrar om de får åka och bada. Utan vuxen? Eller nej, med en storebror?
Åh, jag vill inte det, fast jag vet att grannbarnen får, så tillslut blir det så att Viggo ska gå och hämta ett badlakan. Jag funderar om jag ska gå med dem och övervaka det hela eller om jag bara är en händig mamma då. Istället ropar jag förmaningar när de sticker iväg med badlakanet som de ber att få hjälp med för att det blir svårt att cykla. Tilde vill följa med pojkarna och när jag vänder mig om ser jag att getterna smiter mitt framför näsan på vallhunden, som är den enda som tar åt sig när jag ropar argt åt dem.
Jag fångar in dem och stänger grinden. Tilde blir ropar att hon vill gå in till getterna. Bocken buffar lätt upp grinden med rumpan och de smiter igen. Jag måste hämta något gott att locka dem med och stänger grinden mera noggrant. Sen går jag in i ladan igen när jag ändå passerar och ser mig om efter brynet. Då hör jag has och knak när bocken trycker sig ut genom grinden. Jag tar in getterna i ladan och går för att sätta i elsladden medan jag ropar åt Tilde att jag kommer snart. Hon har gått barfota och satt sig inne i gethagen på bron och pysslar med något i springorna. Efter lite letande hittar jag elkablarna i det höga gräset men de har vuxit fast så jag får slita mycket innan jag kan börja koppla ihop dem för att få ström ner till hagen. Tilde är på väg upp till mig när jag går ner för att hämta ut getterna ur ladan igen. Vi möts någonstans vid kaninburen så jag ber henne prata med kaninen lite. Det tycker hon ju om. När jag kommer ut med getterna ropar hon glatt att det går bra att rida på hunden.

Snart hör jag hur bocken frustar förskräckt och skenar iväg och bestämmer sig för att inte försöka öppna grinden mer den dagen.
Tilde vill in till getterna igen och de ska ändå få sitt vatten och själv längtar jag efter en paus på denna slåtterdag. Så jag sätter mig på bron och kramas med geten som slickar mina salta armar. Tilde går bort och tittar till gethuset medan bocken studerar henne.
Då kommer främmandet!
Jag har bjudit på tårtkalas för ett par som båda fyllt år. Tårtan som jag skrev om i förra inlägget.
Så vi går upp för att fika, men först måste jag bara stövla iväg till grannarna och hämta hem Viggo.

Det blev ett härligt tårtkalas med baljbad på altanen. Dagen vänder. Direkt efter att de åkt hem hittar jag brynet där jag letade från början, i den förra hässjan. Och sen reste jag en ny hässja. Och ringde och frågade en bonde om de hade något torrhö att sälja ... Det hade han inte...

jag bakar inte för att det ska bra snyggt, jag bakar för att det ska vara gott. Jag fick in en hel burk med jordgubbar idag. Det är ju kul att det växer i någon av alla mina odlingar..

Tårta: med ett lager av vitchokladtryffelgrädde och massor av hackade jordgubbar. Topping: grädde och skivade jordgubbar.
Sockerkaksbotten:
Två ägg och
Två dl socker
Vispas pösigt
Ca 50g smör och
1 dl vatten
3 dl mjöl
2tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
In i ugnen i en rund form( jag har en av silikon idag)

Vit chokladtryffel:
100g hackad vit choklad
3/4 dl grädde
13 gram smör

Hacka chokladen och sätt den i en bunke. Koka upp grädden och häll över chokladen så att den smälter. Vänta några minuter innan du rör om. Tillsätt smörklickar och rör tills det blir en slät smet.

Sedan ska tryffeln vändas ned i en del vispad grädde som ska utgöra "lagret" i tårtan. Jag fick en tunn tårtbotten så det blev bara ett lager idag.

Dela sockerkaksbotten med en lång kniv och lyft av locket. Bred tryffelgrädden på den undre delen och sätt på så mycket färska, hackade jordgubbar som du vågar. Lägg på locket och bred på vanlig vispad grädde och dekorera med jordgubbar, om det finns kvar några ? jag skar dem i skivor så de skulle räcka till hela tårtlocket. Det blir också lättare att skära tårtan om dekorationsjordgubbarna inte är hela.
Imorgon får vi se om tårtätarna blir nöjda. Men sist blev det då bra...