när vi tagit in höet(förra inlägget) släppte jag ut Spöket för att beta i gethagen. Sen gick jag och hämtade getterna som varit instängda medan vi körde genom deras hage med höet. Dom blev mäkta förvånade när de upptäckte den hornlösa, nonchalanta lilla ponnyn.

Bocken snorklade och skenade iväg, men min lilla favoritget (Gullie) var desto modigare. Hon gick till och med efter Spöket och spanade försiktigt.

Shettisen stallade glatt in sig i det lilla gethuset redan första natten.

Den numer bostadslöse bocken Tjeehpes, solar på bron. Getterna ligger jämt på den där bron, som jag byggde för att kunna köra ponnylass med hö över.

Hönsen fick komma ut i sin lilla utegård. Jag har byggt den med plåttak över, som skydd för både hök och regn. När det känns som att de fattat var de bor och inte är lika rädda längre, samt är noga införstådda i var de ska lägga sina ägg, då ska dörren till stora vida världen öppnas för dem. Frihet.

Ponnyn kom och tittade på de nya djuren i hagen (hönsgården är lite inne i gethagen). Hon är varken rädd för höns, getter eller broar, men hönsen gömde sig noga för henne, under order av Stiv, som tar tuppämbetet på högsta allvar.