i måndags var lilla Spöket ledig och vi kunde äntligen få in höet i ladan.

Tilde red och Viggo låg över höet så att det inte tippade av. Jag lastade av och på och efter ett tag kom grannpojken och fick vara med. Pojkarna höll hästen när jag lastade av. Det blev många små lass. Hon är ju inte mycket större än en lappget den där ponnyn.
I slutet var vi alla ganska trötta, jag tror det syns på bilden. Hästen står nere i gethagen och inne i skogen skymtar man själva höladan.

Det var mina hässjor vi tog in ifrån. Men en del av de äldre hade hunnit bli förstört i regnet. Eftersom vi skulle vara borta halva juli så hade jag börjat med höet extra tidigt, på ett år då hötiden kom extra sent. Hoppas det blir bättre nästa år..
Det är en lycka att kunna hämta eget väldoftande hö ur ladan på vintern. Även om det inte blev så mycket. Löv är också en rikedom att ha sparat till vintern.