Jag har skrivit om det förr men: jag tycker om att läsa på kvällarna. Det är mitt sömnpiller. Jag är i det närmaste beroende av någon lättsam text att somna till. Lättsam på det viset att den får inte beröra några djupare känslor. Barnlitteratur går bra, och faktaböcker och till och med serietidningar. Det får faktiskt handla om allvarliga saker så länge de kan hållas på avstånd så som historiska berättelser. Allt som inte har med min egen vardag och verklighet att göra. Annars börjar jag bara fundera på tandläkartider och bilbatterier och middagsmat och allergier och trädgårdsbestyr mm. Grejen är väl att låta hjärnan släppa alla dagens tankar och drömma sig bort för att kunna slappna av och somna riktigt gott.
Jag läser något nästan varje kväll, tills ögonen faller ihop. Jag tycker det är skönt att somna mitt i sagan.
Oavsett om jag lever sunt eller inte, så måste det ju vara bra att hitta ett sätt att få hjärnan att vila ordentligt på nätterna. Det känns som att förut fortsatte tankarna surra till sent på kvällarna så man inte kunde sova även om man inte hade några direkta bekymmer, allt möjligt smått och gott poppade upp som små post-it. Nu lyckas jag sopa bort alla tankar med läsningen och somna helt tom i bollen. Det är ju underbart ;)
Jag är inte ute efter bra skönlitteraturförfattare, min bokhylla kan tyckas en aning märklig. Jag läser ofta samma bok flera gånger, med några års mellanrum. Just nu läser jag Blot, som jag faktiskt köpte på Noliamässan en gång när jag var ca 20 år. Det är besynnerligt vilka konstiga fördjupningar man blir intresserad av...
Det blev just ingen sömn förra natten, så det är väl bäst att somna nu innan nåt barn vaknar och gråter.
God natt