dunsaluns

Alla inlägg under oktober 2014

Av dunsaluns - 10 oktober 2014 18:35

Fredagsmys inne en stund med oss. Vi bär honom i en liten vällingslåda till och från ladan.

ANNONS
Av dunsaluns - 10 oktober 2014 09:30

Det regnar. Alla höstens färger blir grå där ute. Åkern är lerig där jag sprang fram och tillbaka så många gånger igår. Vattnet finner nya vägar mellan tuvor och stenar.
MollyTildeMi vaknar tidigt och ropar på mig bortifrån spjälsängen där hon ännu inte orkat sätta sig upp. Rummet känns kallt utanför täcket. Jag släpar oss ut ur sovrummet och drar på mig yllekoftan. Jag är hungrig. Tilde har redan fått välling. Sen äter hon hårdmackor med mig i köket. Varm choklad. Regnet knapprar mot fönstret. Jag tänker på hur skönt det är med yllekoftor och varm choklad nu när vintern kommer när som helst...och att ställa iordning för vintern. Snart ska jag ut i regnet och titta till höns och kanin. Hunden ska få komma ut med mig även om hon säkert struntar i morgonpinkningen för att kura ihop sig i sina filtar på bron istället.

LillDunsa som har blivit så stor. Det tar visst exakt fem år för en beardedcollie att växa upp. Plötsligt är hon så lugn och förståndig. Så var det med Tuva också.

Jag klär på Tilde och sätter henne i vagnen. På med stövlarna och ut i rusket. Nånstans där glömmer jag att locka med mig hunden och hon blir kvar på bron tills jag kommer tillbaka. Jag öppnar till hönorna, som inte heller vill komma ut idag. Efter att jag har diskat vattenskålen och fyllt mat i tråget tittar vi till Snurre Sprätt. Han måste jag alltid lyfta upp en stund. Värmer hans öron och nosar i den mjuka pälsen. De är verkligen som gjorda för gos. Håller honom tills Tilde tröttnar. Sen står jag ute i regnet med en spade och försöker dirigera om regnvattnet så att det ska rinna ner i diket. De sköna kläderna som jag valt för dagens innemys hinner bli leriga. Vad hände?
Nu går vi in igen och ser om storebror har vaknat. Pappan får sova så länge han kan för han har jobbat så mycket...
Blöt i håret sitter jag innanför fönstret igen och ska nog koka mig en stor balja med te. Så himla mysig dag!

ANNONS
Av dunsaluns - 6 oktober 2014 10:32

Av dunsaluns - 5 oktober 2014 08:03

Senaste tiden har vi varit i skogen en hel del. Bla. så har jag sågat små granar att göra staket av. Jag fick tillåtelse att ta dem av min bror. Det är i min barndoms skog, ungefär sju kilometer från hemstället.
I närheten, lite nedanför, stod en gång pappas lilla skogshuggarkoja av plåt, där vi satt och värmde oss när vi följde med på hans arbetsdagar i skogen. Det var ett stort hygge där då,(i slutet av 80-talet)men nu har det växt upp ganska mycket.
Man ser inte längre det gigantiska stenblocket mitt på släta backen, som jag fick av pappa när jag var fem år. Nån gång ska jag ge mig in i djungeln och försöka klättra upp på den.
Högre upp på berget finns raststugor, både byns och privata. Min faster hade en. Dit åkte vi ofta med häst och släde på vintrarna och grillade korv, spelade yatzy och myste vid elden och skrev och ritade i gästboken.
Då åkte man alltid förbi häxan, som stod en liten bit ovanför där jag nu hämtat granarna.

Vi kikade alltid med skräckblandad förtjusning upp under fårskinnsfällen när vi passerade häxan.
Tyst stod hon där, helt stilla trots att det såg ut som hon gick. Utan ben fast framåtlutad, som förstelnad mitt i steget. Hon hade två armar hotfullt upplyfta framför sig och mellan dem en krokig nacke med en lång krokig näsa. Mitt på näsan fanns en knöl av en kvist som utgjorde den karaktäristiska vårtan på näsan som ju häxor ofta har. Under näsan fanns en liten utstickande gren som gjorde att det såg ut som häxan gapade lite med sin tandlösa mun.
Armarna i sin tur, hade knotiga fingerstumpar längst fram. Där nacken övergick till näsa var det en knöl och ett kvistöga.
Hela häxträdet var torrt och grått. Man kunde se hur det en gång vuxit vridet mot sols.
Varje gång man passerade var man orolig att hon hade tippat för att ruttna bort.

Men än finns hon kvar! 25 år senare. Häxan är magisk! Jo, hon har brutit ryggen och gått av. Men i hon ligger där med huvudet lutat mot berghällen och de stora armarna med jättefingrarna framför sig.

Hela stammen var helt ihålig. Längst ner fanns ett litet hål där man kan tänka sig att ett litet djur kunde krypa in (under häxans snäva kjolkant).
Inte undra på att folk förr i tiden hyste sådan vördnad för vissa träd och platser. Ger man sig tid att beundra dem inser man ju ...

Av dunsaluns - 4 oktober 2014 12:00

Idag ska Viggo med lillasyster vara hos sin mormor. Men först gjorde vi en anhalt och hämtade en liten dvärgvädur.

Presentation


Hej!
Jag tycker om att skriva och göra bilder. Här på bloggen samlar jag bilder och texter om sånt jag blir glad av. Nästan allt bloggande sker via mobilen, delvis därför kommer mina foton vara långtifrån felfria.. Gillar någon bloggen och vill läsa och

Fråga mig

0 besvarade frågor

Copyright

  Alla texter och bilder här skyddas av copyright!

 

Vill du låna en bild (tex. till din blogg)och hänvisa till mej är du välkommen att fråga :)

Att dela mina hela inlägg på facebook är ju också helt ok (eftersom de då kopplas hit till min blogg)

MEN

 Tar du/kopierar en bild/text utan lov, kommer jag hem till dej och river sönder din cykel!!.. eller nåt... >:(

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10 11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ dunsaluns med Blogkeen
Följ dunsaluns med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se